Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms Djurgård och dess sommarlif. Av A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som fanns i Bellmans glada tid och öfver hvilken
han strött ett så rikt poetiskt skimmer. De förändrade
scenerierna hafva ditlockat en ny publik» Djurgården
är icke längre det stockholmska småfolkets tysta
tillflyktsort, den är hela landets, hofvets och den
fina verldens lastpark, der »naturförskönings-konsten»
firar sina triumfer och der man nu mera roar
sig inom det konventionella lifvets utstakade
anständighetsgränser; dit man begifver sig med en
viss pretention för att få roligt, och der man finner
förenadt allt det modernaste af den moderna tiden.
Emellertid är det nuvarande Djurgårdslifvet
tillräckligt brokigt och mångsidigt och tillika
tilldragande, för att förtjena en framställning i så
väl ord som bild. I hopp att härigenom kunna bereda
de flesta af Familj-Journalens läsare ett nöje, icke
genom att framställa något pikant nytt, utan genom att
vägleda minnet och väcka angenäma hågkomster, ämna vi
teckna några Djurgårdsbilder och inbjuda i dag till
en början på ett kort kesök i
Djurgårdsteatern.
När man öfver Djurgårdsbron inträder på Djurgården och
färdas vägen fram till värdshuset Blå Porten, drages
blicken genast till en på andra sidan om den lilla
slätten belägen byggnad, af hvilken här meddelas en
afbildning, sådan den presenterar sig just från detta
håll. Det är Djurgårdsteatern, vårt mål i dag. Innan
vi stiga in, torde det tillåtas att i få ord meddela
Djurgårdsteaterns historia. Den är icke lång; måhända
voro flera af Familj-Journalens läsare med till och
med j om första representationen på denna teater.
Det var den första Maj af detta sekels första
år, som dess portar öppnades första gången. Då
varande teaterhuset var uppfördt i den äkta svenska
ladustilen, väggarne voro af bräder utan en enda
arkitektonisk prydnad; inredningen stod i fullkomlig
harmoni med det yttre. Den tiden hade ej råd att
dyrka Thalia i palatslika tempel.
Skådespelaren vid kungliga teatern i Stockholm Abraham
de Broen var denna teaters grundläggare och tillika
dess förste direktör. Hans trupp utgjordes till en
början nästan ensamt af hans 10 barn; inom kort blef
dock familjen uppblandad med främmande elementer,
och deraf led ej konsten, tvärtom. - De Broen hade
tillstånd att från den l Maj till den l Oktober
hvarje år, under kontroll af direktionen för den
kungliga teatern, härstädes låta uppföra komedier,
farser, lustspel och operetter. De i början ganska
snäft tillskurna gränser, inom hvilka denna teater
fick arbeta, utvidgades så småningom, till fromma för
så väl teatern som allmänheten, hvilken med lifligt
intresse omfattade De Broens företag. På denna
scen fick hufvudstadens teaterälskande publik göra
bekantskap med de gerna sedda pjeserna: Jocrisse, Don
Ra-nudo, Pumpernickel, Kapellmästaren från Venedig,
Björn och Paschan, Göran Hattmakare och hvad de allt
hette,
dessa uppsluppna och tokroliga farser, som så väl
motsvarade sitt ändamål: att roa och genom löjet
gissla de menskliga dårskaperna. Flera af denna
teaters sujetter af första uppsättningen öfvergingo
snart till kungliga teatern, der de gjorde sig namn
som utmärkta konstnärer. Af dessa nämna vi den
oförliknelige komikern P. E. Sevelin, som var en
talang af första ordningen vid vår nationella scen.
Efter A. De Broens död leddes Djurgårdsteaterns
öden dels af hans efterlefvande enka, dels af
I. och Gr. De Broen och sedermera af den bekante
G. Wildner. På sednare tider voro de utmärkta
skådespelarne O. U. Torsslow samt bröderna P. och
F. Deland denna teaters styresmän, hvilka i den
bräckliga ladan beredde konstens vänner riktiga
högtider af munterhet och konstnjutning.
Ändtligen, sedan den sista De Broenska arfvingen
aflidit, 1862, blef den gamla, vanprydande teaterladan
utdömd, såld för 800 rdr och nedrifven. Fabrikör
Mineur uppbyggde på samma plats en prydlig teater
(i det närmaste lik den nu
Djurgårdsteatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
