Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Strödda minnen af resor till lands och sjös, af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck. (Forts. från sid 173.)
- Spetsbergs-expeditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 213 -
gång kunde slippa få gallfeber, då man olyckligtvis
skall fram här. Det är ju en kaviar, som är
bottenlös. Gör en visa om detta. Det är ju både ett
djupt och högt ämne. Låt oss börja, jag hjelper till.»
Och vi började vår gemensamma sång:
Jag:
Det fanns vägar i Abdera, Der man ständigt stöp
omkull.
Min vän:
Men så djup fanns ingen lera, Som den här vid
RoslagstulL
Jag:
Som en soppa kan den ösas, Som i sjö gå hjul och naf.
Min vän: . Här kan lifvets gåta lösas I den
bottenlösa graf.
Jag:
Maken kungsväg får man söka, Maken ock till större
skam.
Min vän:
Den är gjord för dem, som böka, Ej for folk, som
färdas fram.
Ja ff:
Aldrig sådan smuts oeh lera Såg jag, till hvad stad
jag kom.
Min vän:
Vi kört vilse, till Abdera: Håll för Guds skull och
vänd om!
Jag:
Det är sorgligt att berätta, Men man får väl lof till
slut.
Min vän:
Det kan själ och sinne lätta Att ibland få sjunga ut.
Jag:
Att få trummor här och diken Får man stöta i basun.
Min vän:
Stockholms-folk! förstår ni piken? Den är ställd till
er kommun.
*
Spetsbergs-expeditioner.
Ultima Thule, landet vid norra polcirkeln, har sedan
långliga tider utgjort föremål för upptäcktsresor
och forskningar. Olika hafva de lockelser varit,
som drifvit menniskorna att våga lifvet i dessa
nejder,
"der i halfårslånga natten isberg, menskoöden lika,
våra tankar lika, sväfva utan mål i hafvets skum och
på dimbetäckta vatten kämpa, krossas eller vika, och
vid stridens skiften bäfva vågorna kring öde rum ..."
För den vinningslystne har det varit hvalfångsten och
Jagten på isbjörnar; för den orolige äfventyrsälskaren
begär att »få trampa jordens panna, gamla Tellus’
hvita lockar»; för vetenskapsmannen det glödande
begäret att öfverallt komma naturens dolda krafter
på spår, och detta ej minst inom de områden af vår
jord, der naturen sjelf rest de största hindren för
forskningen.
Spetsbergen hafva, sorn bekant, varit ett af de
ställen inom den arktiska verldens område, som
företrädesvis varit målet för expeditioner åt dessa
håll. Spetsbergen utgöras af en grupp af tre större
och flera mindre öar, belägen n. o. från Grönland,
mellan 76°-8.1° n. br. samt 29°-43° ö. 1. Gruppen
omfattar omkring 1400 qvadratmil. Öarne äro klippiga
och bergiga, samt obebodda af menniskor. Faunan
på fasta landet representeras af renar, isbjörnar
samt öfriga arktiska pelsdjur och mest fåglar. Hvad
hafsfaunan beträffar, erbjuder den en väsendtlig
skilnad vid Spetsbergens vestra kust mot den vid den
östra. Orsaken till denna olikhet har man ansett vara
att söka dels i hafsströmmarnes olikhet, dels i olika
egenskaper hos hafsvattnet. Vid ostkusten trätfas
hafs-djur, hvilka uteslutande tillhöra den grönländska
faunan och högst sällan eller aldrig visa sig vid
vestkusten. Den rikaste skörden för botanisten torde
vara att göra i trakten vid Cross bay och Kings bay,
vid nordvestra kusten. Här hafva bland andra funnits
Cochlearia fenestrata, öerastium alpi-num, Luzula
Jiyperborea, Arabis alpina, Erigeron uni-florus,
Silene acaulis samt olika arter af Sa%ifraga, Poa och
Draba. Den yppigaste möss- och lafvegetation finnes
dessutom på många ställen. Bergarterna utgöras af
dels granit, dels gneis och glimmerskiffer i olika
former och artförändringar.
Och dessa af snöfjell och is betäckta torftiga
öar hafva en gång varit prydda af palmer och
andra tropikernas yppiga växtalster, mellan hvars
stammar och blad jätteödlor (saurier) haft sitt
tillhåll. Bevis härpå äro de rika stenkolslager, man
upptäckt å Spetsbergen, samt de talrika djur- och
växtlemningar från tider, hvars afstånd från den
närvarande är omöjligt att uträkna, som man funnit
derstädes.
Hvad som mest försvårar färden till dessa trakter, är
naturligtvis isfälten och de flytande isbergen. De
sednare alstras, enligt hvad naturforskarnes
iakttagelser med bestämdhet gifva vid handen, icke
i vattnet, utan på landet; i sjelfva verket äro
de icke annat än lösbrutna stycken af glaciererna
vid polarhafvets fjällberg. De mest beryktade bland
dessa glacierer äro »de sju isbergen» norr om Charles
Island vid Spetsbergen. Hvar och en af dessa sju
intager en särskilt åt hafvet öppen och sluttande dal,
omgifven af vid pass 2000 fot höga klippor. Dalarne
äro inåt landet stängda ined en bergvägg om 3000
till 3,500 fots höjd, som sträcker sig långs åt
kusten. Isbäd-darnes nedre kant är lodrätt afskuren,
der den når hafvet, och visar sig i afskärningen
omkring 200 fot tjock; uppåt dalarne sträcka de
sig ända till den höga bergväggen, men äro på flera
ställen tvärt genomskurna af remnor, från några tum
till några fot breda och så djupa, att man icke vid
nedskådandet uti dern kan skönja botten. Ju längre
ned mot hafvet de befinnas, ju bredare äro de, -
ett bevis på, att massan är i beständig nedskridning
mot hafvet, den ena afskurna delen efter den andra.
Spetsbergen upptäcktes år 1596 af Barent, men den,
som först besökte dem, var Henry Hudson, hvilken elfva
år sednare utsändes af Moscovy Company för att öfver
nordpolen söka vägen till Kina.
Från denna tid datera sig mångfaldiga expeditioner
till Spetsbergen, de flesta i akt och mening att der
bedrifva hval-fångst. Missgynnande omständigheter
hafva vid flera tillfällen nödgat de djerfva
sjöfaranderna och hvalfångarne att öfvervintra i
dessa öde nejder, och otaliga hafva de äfventyr och
besvärligheter varit, hvilka de måst utstå. En af
dessa ofrivilliga öfvervintringar var den, som 8 man
af engelska fartyget »Salutions» besättning 1630 måste
underkasta sig, och hvilken finnes närmare beskrifven
i ett af Hakluyt Society utgifvet arbete: »God’s
power and providence in the preserwa-tion of eight
men in Greenland, nine monaths and twelve dayes.»
En annan öfvervintring å Spetsbergen inträffade
åren 1743-49, således i sex år, då fyra ryssar
der vistades. Beskrifningen öfver deras vistelse
härstädes, skilda från hela den öfriga verlden,
är synnerligen intressant, och vi tro oss göra våra
läsare ett nöje med att i sammandrag meddela denna
beskrifning:
En köpman från Mesen, en stad i guvernementet
Arkan-gel, utrustade år 1743 ett skepp för hvalfångst
i Ishafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0217.html
