Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Olofs Bröllop. Romantiserad berättelse från Gustaf I:s första regeringsår, af C. Georg Starbäck. (Forts, från sid. 224.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 251 ––
7.
Biskop Hans Brask,
Det var på eftermiddagen den följande dagen. Regnet
hade upphört redan på förmiddagen, och solen lyste
så vänlig mellan de brustna skyarne, hvilka jagades
undan af en frisk nordanvind. Men vägar och stigar
voro upplösta, och till fots hade man ytterst svårt
att taga sig fram. Synnerligen var detta fallet i
grannskapet af städerna och de vigtigare slotten,
såsom Munkeboda, Linköpingsbiskopens borg. Detta
oaktadt befann sig en fotvandrare på vägen, som från
Norrköping ledde till Munkeboda.
Vandraren var klädd i Svartbrödramunkarnes drägt och
hade hufvan uppdragen, så att man icke såg något af
hans ansigte. Att döma af hans framlutade gestalt,
var han en redan till åren kommen man, ehuru väl
äfven vägens oländig-het och tröttheten efter en
lång vandring kunde böja hans rygg och göra hans steg
stapplande, synnerligast der det bar uppför. Munken
hade just hunnit uppför en backe, och han såg tornen
af biskopsslottet på något afstånd, då ljudet af
hästtramp förmådde honom att vända sig.
Uppför backen sprängde en ryttare, så att grus och
smuts stänkte vidt omkring honom. När han kom midt
för munken, höll han plötsligt inne.
»Ämnen j eder till Munkeboda, svartebroder?» sporde
ryttaren.
Munken nickade jakande.
»Så kunnen j säga mig, om hans nåde biskopen är att
finna der?»
»Det är han», svarade munken, »och hans nåde
erkebiskop Johan gästade biskop Hans i förmiddags,
stadd på resa till herremötet i Wadstena, som nu
skall stå. Men hvad är edert ärende, j riden så
brådt. . .?»
»Jag för bud från hans nåde konungen . . . han vill
ock gästa biskop Hans i dag!»
»Såå, och hvar befinner sig konungen?»
»Han red från Stegeborg i går qväll, men måste
för ovädrets skull blifva i Söderköping öfver
natten. Först vid middagstiden i dag skulle han
draga derifrån på vägen till Wadstena . . . Veten
j, svartebroder, när hans nåde biskop Hans drager
åstad?»
»Nej, det är mig obekant, jag kommer norr ifrån och
var med i hans nådes erkebiskopens följe, men måste
för ett vigtigt ärende stanna i Norrköping.»
Ryttaren gaf härvid åter sin häst sporrarne och
försvann. Svartebrodern sträckte på sig och hvilade
en stund med båda händerna på sin staf, men så gick
äfven han vägen framåt ned emot Munkeboda. Detta
slott, som låg på en holme nära södra stranden af
Motala ström, der denna faller ut ur sjön Roxen, var
uppbygdt i slutet af medeltiden utaf biskop Henri-cus
Tidemanni och hade- en utmärkt vacker belägenhet. Före
biskop Henriks tid låg denna biskopsgård närmare
norra stranden, och en sägen går, att der varit
ett Benediktinerkloster af mycket hög ålder. Biskop
Henriks slottsbyggnad motsvarade mera än denna äldre
byggnad tidens fordringar på ett biskopligt residens,
ehuru man dock icke får göra sig för höga begrepp om
hvad som då ansågs för prydligt i byggnadsväg.
De lemningar, som nu finnas qvar af Munkeboda, och
hvilka bestå af en grundmur med gluggar och hvälfda
källare, lemna intet begrepp om det biskopliga
slottets utseende. Men samtidigt med biskop Henrik,
bygde en biskop Brynjolf Ger-laksson i Skara för sin
biskopsstol ett präktigt palats i Husaby vid foten
af Kinnekulle, och af detta finnes något mera qvar,
nämligen södra gafveln. Denna mur är både ut- och
invändigt beklädd med stora sandstensskifvor och har
ännu i behåll sju fönsteröppningar, men så små, att
man frågar sig med förundran, huru det var möjligt,
att icke vilja insläppa mera ljus och dager i de
djupa och stora rummen. Dessa fönsteröppningar hålla
nämligen i ljuset vid yttre murkanten ungefär en half
aln i bredd och en aln i höjd. De äro alla lika höga,
men sitta på olika afstånd från hvarandra. Märken
efter bjelklagren synas ännu i muren och utvisa,
att palatset inne-
hållit trenne höga våningar. Man finner redan häraf,
huru j föga de stores medeltidsbyggnader motsvara vår
tids fordringar på angenäma och beqväma bostäder. Hvad
fönstren beträffar, så funnos ännu 1541 offentliga
byggnader, hvari pergament måste användas i stället
för fönsterglas.
Men detta hindrade icke, att rikedom och prakt kunde
utvecklas inom dessa borgar och slott. Mängden af
svenner och tjenare af alla slag, klädernas dyrbara
utstyrsel med perlor och ädelstenar, borden med sina
silverprydnader, väggarne med sina konstnärligt
virkade tapeter och de med rikt skulpturarbete
försedda taken, - se der i få ord en svensk herremans
omgifning mot medeltidens slut. Synnerligen storartadt
gick det till här på Munkeboda, som inom sina murar
hyste den siste medeltidsbiskopen. Här lefde biskop
Hans som en furste med en ordentlig hofstat omkring
sig, der man såg äfven förnäma herrars söner göra
tjenst som hans hofmän. Mängden af hans tjenare har
på Munkeboda var utomordentligt stor. Emedan han
längre tider uppehöll sig på detta slott, så fanns
här hans kansler, hans kapellan och kamrerare samt
köksmästare, källarmästare och stallmästare, tillika
med höfvidsman för slottet och fodermarsk; dessutom en
oräknelig skara af svenner och underordnade tjenare,
stallsvenner, städ-svenner, dörrsvenner, portnärer,
handtverkare och naturligtvis krigsknektar såsom
slottets besättning, pulvermästare, väpnare och
bösseskyttar. Och alla hade de sina vissa löner och
sina | bestämda göromål.
Ståtligare och talrikare hofstat och svit hade
icke Gustaf Eriksson som Sveriges riksföreståndare,
knappast som konung. Oräkneliga gårdar och lägenheter,
som lågo spridda öfver hela stiftet, voro lagda
under tolf så kallade biskopliga hofhåll, och vi
kunna göra oss ett begrepp om rikedomen, då vi veta,
att under flera af dessa hofhåll lydde ända till 60,
ja 100 hemman eller gårdar mod qvarnar, torp, hemman,
fiskerier, holmar m. m. Alla dessa gårdar sköttes af
biskopliga fogdar j med sina underlydande tjenare
af alla slag. Dock voro de hvarken så många eller
så ansenliga, som de, hvilka funnos i det biskopliga
palatset i Linköping och här på Munkeboda.
»Munkeboda»,- säga de gamle, »var utantill med
vallar,
j grafvar och murar väl förvaradt, och innantill med
besättning,
j arkli, stycken och andra gevär så försedt, att
det icke stod
! till att eröfras utan med en svår och långsam
belägring.»
l Till detta slott ställde nu svartebrodren
sin gång. Strax
| vid vindbryggan mötte han åter ryttaren, som nu
ilade till-
| baka från slottet, naturligtvis till sin herre,
konungen. Mun-
j ken såg efter honom, men påskyndade sina steg
öfver bron.
I borgporten stodo källarmästaren jemte ett par
svenner. Mun-
1 ken helsade dem och blef helsad tillbaka, hvarpå
han sporde,
j om erkebiskopen ännu vore till finnandes
på slottet. Men
detta var icke händelsen, ty han hade tidigt på
eftermiddagen
dragit till Linköping för att fortsätta sin resa
till Wadstena.
»Är stallmästaren, mäster Gert Bryningh återkommen?»
sporde munken ytterligare.
»Ännu icke!» blef svaret.
»Icke!» utbrast svartbrodern och tillade, då de
omkring-ståendes uppmärksamhet närmare fastades vid
honom »jag var med i hans nådes erkebiskopens följe,
och jag önskar tala med eder herre, hans nåde biskop
Hans. En fånge fördes hit i natt. . .?»
»Ja!» svarade en af svennerna. »Och han hålles i
säkert förvar?» »Ja!»
»Nå väl, det är om honom jag har något att säga till
eder herre. Fören mig till honom!»
Detta ärende, äfvensom i allmänhet den myndighet,
som mannen utvecklade i sitt väsende, och den
öfverlägsna ton, med hvilken han talade, ingafvo
svennerna mycken vördnad för honom, och sjelfva den
myndige källarmästaren gjorde honom delaktig af sitt
vänligaste småleende. En af svennerna följde munken
in i slottet, der han snart mottogs af en dörrsven,
hvilken, sedan han lemnat munken tillfälle att sköta
sin yttre menniska efter den mödosamma vandringen och
vördnadsfullt torkat hans fötter, förde honom uppför
slottstrappan
32*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
