Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XLIV. Några taflor ur Dackefejden. - Vildsvinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tes knappast i stridsbullret, och bönderna
kämpade fortfarande med samma mod och samma
dödsförakt. Stridens öde var dock afgjordt. Femhundra
bönder lågo blödande på platsen, och vid
konungsfolkets allt djerfvare framträngande togo
de återstående till flykten. Konungens här vann en
afgjord seger.
Men Dacken sjelf var försvunnen. Bland de döda fanns
han icke, och icke ett spår kunde finnas, hvart
han tagit vägen. Hans eget folk letade efter honom
lika ifrigt som konungens, men det var fåfängt. Det
pris, som sattes på hans hufvud, tycktes ingen kunna
vinna. De trogna männen, som burit honom ur striden,
hade funnit en båt vid stranden, förmäler
sägnen, och fört honom öfver sjön till andra stranden,
der han låg gömd. Men sägnen utvisar flera ställen
på olika håll, der den fruktade skogshöfdingen legat
dold, så väl vid Fläka gård i den djupa skogens
ensligaste gömslen, som i Rumskulla socken i en
källare på gården Norrhult. Sannolikt flyttades han
från det ena stället till det andra, tills han blef
läkt från sina sår, då han åter framträdde och samlade
sina skaror omkring sig.
Segren vid Asundens strand utgör emellertid
en vändpunkt i denna fejd. Efter den samma var
upprorets kraft bruten, och innan årets slut hade
i det närmaste lugn och ro återvändt inom Småland.
St.
Vildsvinet.
(Sus S er of a) är ett starkt djur af nära 6 fots
längd, svansen oberäknad, hvilken blifver Öfver
^"T^L IQ f.unh Höjden öfver bogen uppgår till 3
fot, vigten vexlar mellan 2 och 5 centner. Efter
vistelseort, årstid och näring förändras storlek och
vigt i betydlig grad. De i sumpiga trakter befintliga
vildsvinen äro enligt regeln större än de i torra
skogar lefvande; de, som anträffas på Medel-hafsöarne,
blifva aldrig jemförliga med de på fastlandet
förekommande. Till gestalt liknar vildsvinet sin
tama afkomling; kroppen är dock på det hela taget
kortare, mera hopträngd; benen äro starkare byggda,
hufvudet är något längre och spetsigare. Öronen stå
mera uppåtriktade och äro något längre och spetsigare,
äfven betarne eller huggtänderna blifva större och
skarpare, än hos det tama svinet. Färgen är ganska
olika; dock betecknas den i allmänhet af jägarenamnet
»svart-vildt»; ty gråa, rostfärgade, hvita och
fläckiga vildsvin äro sällsynta. Grisarne hafva på
gråröd botten gulaktiga ränder, som sträcka sig nästan
längs efter kroppen, men förlora sig redan under de
första månaderna af djurens lefnad. Hårbetäckningen
-består af styfva, långa och spetsiga borst, hvilka
ofta äro klufna i spetsen. Deremellan inblandar
sig, allt efter årstiden, mer,.eller mindre fint
ullhår. Inunder halsen samt j bakre delen af buken
äro borsten riktade framåt, hos de öfriga delarne af
kroppen bakåt. På ryggen bilda de ett slags kam eller
inan. Svart eller kimröksbrunt är den vanliga färgen,
men ändspetsarne äro gulaktiga, grå och rödaktiga,
och härigenom blifver den allmänna färgen något
ljusare. Öronen äro svartbruna, svansen, trynet och
den nedra hälften af benen samt klöfvarne svarta;
hos främre delen af ansigtet är borsthåret vanligen
spräckligt.
Fuktiga och sumpiga trakter bilda under alla
omständigheter svinets uppehållsort, lika mycket om
här finnas vidsträckta skogsdungar eller trakten
blott är beväxt med kärrgräs. I Europa bor djuret
företrädesvis i stora skogar, i Afrika och Asien
deremot skaffar det sig sitt läger midt i kärr
eller på stora fält. På många ställen i Egypten bo
vildsvinen år ut och år in på sockerrörsfälten,
utan att någon gång lemna dessa. De äta der
rörstänglarne, vältra sig i vattnet, som ledes öfver
fälten och befinna sig der så väl, att de genom inga
ansträngningar kunna drifvas derifrån. I Delta lägra
de sig på de fuktiga, med säf beväxta platserna och
vid kust-sjöarne i nedra Egypten i de vidsträckta
morasernas rörmassor. I skogarne välja de vanligen
de tätare ställena, i synnerhet sådana, der marken
är fuktig. I Indien bebo de ogenomträngliga ’dungar
af taggiga växter, hvarifrån de icke heller kunna
fördrifvas. Här banar sig svinet en fördjupning, jemt
stor nog, för att rymma dess hela kropp. Kan det låta
sig göra, så fodrar djuret detta läger med mossa,
torrt gräs och löf och nedlägger sig här så beqvämt
som möjligt. Flocken bereder sig på liknande ställen
en håla, men brukar så placera sig, att alla hufvudena
äro riktade mot midten. För värmens skull använda de
vilda suggorna under vintern gerna sammanrafsade halm-
och säf högar i stället för hålorna, och jägaren, som
besöker en sådan plats, kan då njuta det egendomliga
skåde-
spelet, att hela högen, som han nalkades, utan att ana
någonting, med ens börjar att röra sig och utskickar
en hel flock. - Om sommaren bryta vildsvinen sig
ofta en ny lägerplats, och just härigenom blifva de
skadliga.
Beträffande dess egenskaper liknar hus-svinet ännu i
många hänseenden sin kusin, och man kan derföre af
det ena lätt sluta till det andra. Naturligtvis är
vildsvinet en vida mer fulländad och modig varelse,
än vårt genom slafveri försoffade husdjur. Alla
vildsvinets rörelser äro raska och häftiga, om också
något plumpa och tafatta. Språnget är temmeligen
snabbt, och helst bibehålles riktningen framåt;
i synnerhet galten tycker icke om att utföra skarpa
vändningar. Beundransvärd är vildsvinens förmåga att
genombryta en till utseendet alldeles ogenomtränglig
skogsdunge. Det spetsiga hufvudet och den smala
kroppen synas särdeles lämpliga för att med våld bana
en väg på platser, hvarest andra varelser omöjligen
kunna komma fram. Det smala trynet tränger sig fram,
kroppen måste då följa efter, och så går det vidare
med blixtens snabbhet. Äfven i sumpiga trakter och
i vatten förstå djuren att röra sig förträffligt. De
simma utmärkt, till och med öfver breda vattenytor;
ja - åtminstone har man iakttagit det, hvad vårt
hus-svin angår - de simma under vissa omständigheter
från en Ö till en annan.
Alla vildsvin äro försiggå och uppmärksamma, ehuru
icke just skygga, emedan de kunna förlita sig på sin
egen kraft och sina fruktansvärda vapen. De höra och
vädra ganska skarpt, men se ganska dåligt, såsom man
ofta haft tillfälle iakttaga vid jagt. Ingen annan
vilddjursart kommer den stillastående jägaren, då han
förhåller sig stilla och befinner sig under vinden,
så nära, som vildsvinet; och intet annat djur kan man
nalkas på så nära håll, då det hvilar. Vildsvinets
andliga förmögenheter äro för Öfrigt- icke så slöa,
som man vanligen antager. Det visar alltid en viss
grad af förstånd. På det hela taget är det ganska
godmodigt. Retar man det icke, så gör till och med
det starkaste vildsvin ej menniskan något ondt;
blott hunden, sin bittraste fiende, sätter det sig
emot och försöker att blifva honom farlig. Men alla
suggor och i synnerhet »grofva svin» * fördraga ingen
förolämpning, icke en gång ett skämt. Om menniskan
lugnt fortsätter sin gång, bekymrar sig vildsvinet
alls icke om henne, eller ock skyndar det bort; men
retar man djuret, så sätter det sig till motvärn till
och med emot den beväpnade mannen, och i blindt |
raseri går det löst på sin fiende.
Då man betraktar betarne hos ett »huggande» eller
»groft svin», begriper man, att dessa vapen kunna vara
fasaväckande. Hos alla vildsvin utmärka sig galtarne
genom sina betar framför suggorna. Redan i andra
året höja sig huggtänderna ur Öfver- och underkäken,
alltid sträfvande uppåt. Hos den treårige galten
förlängas de undre huggtänderna mycket mer än de öfre;
de växa i sned riktning och kröka sig uppåt. De öfre
kröka sig också uppåt, men blifva knappt hälften så
långa som de förra. Huggtänderna äro helt hvita och
glänsande, också ytterst skarpa och spetsiga, och
med tilltagande ålder blifva de genom att beständigt
gnidas emot hvarandra allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
