Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Spanien. VI. Granada. - Så såg hon ut. Poem av Rdt. - Vettern. Av Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De trånga knäbyxorna, af svart kläde och likaledes
försedda med silfverknappar utefter låren,
sammanhållas omkring höfterna medelst ett rödt
sidenskärp. Såsom fotbeklädnad använder majon skor med
damasker af ofärgadt läder, hvilka äro broderade på
ett prydligt sätt, och af hvars blanka knappar endast
den öfversta och nedersta tillknäppas, så att den
hvita strumpan synes genom öppningen, hvaröfver leker
en af långa smala remmar bestående tofs, som nedhänger
från damaskans öfre kant. Hufvudbetäckningen är den
lilla andalusiska hatten, som har låg kull och rundt
omkring uppstående brätte samt är prydd med tvenne
rosetter af sammet. Då majon går till fots, bär han
i handen en lång, brokigt målad käpp, som
nedtill slutar i en kula och upptill i en gaffel. Men
i sin största glans synes majon till häst. Yid
tjurfäktningarne visar sig hvar och en enligt brukets
lagar i mer eller mindre fullständig majodrägt. -
Då vi om aftonen inträdde i fondan, dels sutto,
dels stodo män och qvinnor omkring ett bord. De
förra lutade sig vårdslöst mot de sednare, under det
att tvenne män sjungo sequidiller, ackompanjerade
af guitarr och cymbal. Qvinnorna deltogo i
refrängen. Uttröttade af allt det storartade, som
vi sett under dagens lopp, stannade vi att lyssna
till sången, hvilken föreföll oss som ett harmoniskt
genljud af den moriska troll verld, vi under dagens
lopp skådat. Först sent på aftonen bröto vi upp och
gingo till hvila.
-
Så såg hon ut.
En gång jag gick i diktens lunder, ito^med lyran hängd
uppå min arm. En längtan tändes i min barm - högt
hjertat klappade derunder - en längtan till ett något
- men till hvad? - Det vet jag knappast än.
Då såg jag - dock kanske jag drömde
en flicka, skön som nyfödd dag.
Jag fattade i lyran tag,
men röra strängarne jag glömde.
Det var, som ned från himmelen
hon kom, - jag tror, jag drömmer än.
Det svarta hår i hvirflar lade sig kring den
»elfenhvita» barm, och hennes runda, mjella arm ett
sammets fina mjukhet hade; sylfidiskt lätt var hennes
gång, och hennes röst en andesång.
Och ögat under mörka bågar var såsom månans glans i
ny, som när inunder stormig sky den klara aftonsolen
lågar. Hvem var den sköna då till slut? Jag vet ej,
men så såg hon ut.
Rdt.
Vettern.
En fördjupning i Sveriges stora landrygg, möjligtvis
ett verk af plutoniska och vulkaniska krafter,
bildar den stora insjö, som under namnet Vettern
sköljer stränderna af fyra landskap, Nerike, Wester-
och Östergötland, Småland, samt upptager en areal
af 17 svenska qvadratmil, med en längd af 12^ och
en bredd af högst 2^ svenska mil. Hela den stora
vattensamlingen kan betraktas som en ofantlig källa
med klaraste, lättrinligaste och genomskinligaste
vatten, hvilket sättes i rörelse af minsta flägt,
mången gång till och med under fullkomligaste
vindstilla på land hafver sig som ett vredgadt haf
och med undergång hotar de farkoster, som röra sig
öfver dess yta. Fordom ansedd som bottenlös, - »mät
min längd, om du vill känna mitt djup!» skall en
röst ur djupet hafva ropat vid ett försök att mäta
sjöns djup, - har Vettern dock nii blifvit befunnen
hålla 420 fot på djupaste stället, d. v. s. sträcka
sig 125 fot under Östersjöns yta, medan höjden Öfver
nämda haf vid sednaste afvägningen, år 1865, befanns
uppgå till 296,7 svenska fot. Längsefter genomdrages
sjön af en ås eller ett klippggrund, en så kallad G
otrygg, hvars öfver ytan uppstigande kammar bilda
sjöns få öar, den ryktbara Wisingsö, Rölmeöarne*
Fagerön eller Jungfrun. Ehuru Vetterns tillflöden
beräknas till ett antal af 90, äro dock alla dessa
små och mindre betydande (de vigtigaste äro: vester
ifrån sjön Wikens vattendrag, öster ifrån sjön
Tåkerns, söder ifrån sjön Östens och Husqvarnaån);
enda afloppet är Motala-elf; men genom denna skall,
så uppgifves det, mer vatten afgå, än den stora sjön
mottager genom sina tillflöden. På denna grund och då
dertill beräknas sjöns-afdunstning, har man antagit,
att Vettern emottager underjordiska tillopp. Han
synes också verkligen stå i samband med andra sjöar
inom sin egen bassin, t. ex. Unden och Östen, hvilka,
i likhet med honom sjelf, plötsligen vexla om från
djupaste lugn, till oroligt svallande samt hafva hans
ansenliga djup och klara vatten, genom hvilket man
kan skönja botten på ett
djup af 60 till 70 fot, - allt egenskaper, hvilka
också delas af sjön Boren i Östergötland. Andra
påstå, att han står i underjordisk gemenskap med
Bodensjön, till och med Svarta Hafvet, och härleda
derifrån den ena af hans ovanliga rörelser, hans
strömgång och svallvågor mot storm och oväder, hvilka
skulle härleda sig från storm och sjögång på dessa
aflägsna vatten. Dessförutan företer Vettern ett slags
periodiskt stigande och fallande under hela år till
en höjd af 21 å 32 tum, och hvilken förändring skall
vara oberoende af våta och torra år. Men utom dessa
ovanliga rörelser utmärker sig Vettern äfven genom
talrika strömdrag, hvirflar, hägringar, luftspeglingar
och annat, hvarmed folkvidskepelsen haft mycket att
skaffa. Nästan öfverallt omgifven af de herrligaste
stränder, vid hvilka städerna Askersund, Grenna,
Jönköping och Hjo äro belägna, tillika med Motala
köping och Carlsborgs fästning, plöj e s Vettern
under den vackra årstiden dagligen af talrika
ångfartyg, som dels passera emellan dessa städer, dels
underhålla förbindelsen emellan Stockholm och Göteborg
öfver sjön, hvilken är en vigtig länk i den inre
kommunikationsled emellan Sveriges östra och vestra
kust, som kallas Göta kanal. Rika åkerfält och frodiga
ängar omvexla på Vetterns stränder, der praktfulla
herresäten och ruiner efter fordom ännu praktfullare
sådana litet emellan skymta fram för betraktaren från
ångfartygens däck, medan det sagorika Wisingsö, som
ännu bär ruinen af det Braheska grefskapets slott,
mer än månget annat ställe förtjenar ett besök, och
Fagerön eller Jungfrun till och med intager ett rum i
trollsagorna och utpekas som ett af de ställen, hvilka
under benämningen Slåkulla voro mötesplatserna för den
Onde och de hexor, som infunno sig hos honom. Den,
som önskar närmare bekantskap med Vettern och med
de under, som denna sjö företer, likasom med hans
stränder och omgifningar, måste vi emellertid hänvisa
till John Bohmans år 1840 utkomna beskrifning deröfver.
Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
