Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bedjande barnet. - Gymnastiken såsom en national-angelägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När du så går framför Herran, fjerran
ifrån verldens mörker tagen,
dragen
hän på himlens ljusa stig,
bed också för mig!
Kanske då en vänlig stjerna -
(Gerna
jag det sälla hoppet hyser!)
lyser
vilsekomna vandraren
till sitt land igen.
Isidor K.
-
Gymnastiken såsom en national-angelägenhet.
individer hafva sin barndom och ungdom, hvarunder
de utvecklas och tillväxa för manna-årens
arbetssamma pligter samt ålderdomens mogna
erfarenhet, så hafva de stora individerna, som
kallas nationer och folk, sin utvecklingstid, sina
_ blomstrings- och mognadsperioder. En nation eller
ett folk kan, med afseende på kulturen, gå i spetsen
för och meddela, liksom solen åt planeterna, sitt
ljus åt andra nationer, hvilka derigenom dragas
inom allmänna upplysningen eller mensklighetens
utveckling.
Vårtfosterland har äfven haft sin barndom i sagotidens
dim-omhöljda period. Det intellektuella och i handling
uppenbarade lifvet, sådant det kommit till senare
tider genom traditionen , framträdde der genom några
få personligheter, som sagan utstyrde i en poetisk
och mystisk drägt. Anledningen härtill finner man uti
folkets åskådningssätt och deras förhållande till de
yttre föremålen.
Det storartade och öfvermäktiga slog det nyvaknade
folkets sinnen med förundran och fruktan, ty åskans
dunder hördes, såsom ett öfvermenskligt
språk, och i stormen ljöd en orgelton, som
satte naturmen-niskans känsla i häftig vibration.
Bergen reste sig som kolossala jättar, och fjerran
ifrån kommo väldiga, brusande strömmar; outgrundliga
stodo de dystra skogarne, än hemlighetsfullt
lockande, än afvisande, med en orolig bäfvan
ingifvande känsla, j Det är naturligt, att menniskan
skulle ana och föreställa sig i na- j turföremålen
makter eller väsenden, mäktigare än hon sjelf, liksom
hon ej kunde undgå att äfven snart se, att dessa
naturföremål ! med deri inneboende makter, voro
för henne antingen nyttiga j och vänligt sinnade,
eller af förstörande och hotande beskaffenhet. |
Häraf uppkommo i hennes föreställning goda och onda
makter, j De sednare fruktade hon såsom sina fiender;
de goda makterna \ eller gudarne ville hon hafva
till beskydd och hjelp. Hon i föreställde sig
gudarne på menskligt sätt såsom vänliga och i
P. fl.
hjelpsamma med behag till tacksamhetsoffer,
men hon trodde, att de såsom vredgade togo emot
försoningsoffer.
Man ser således anledningen till föreställningen om
många gudar, liksom orsaken till den för vårt begrepp
besynnerliga
afgudadyrkare Det är lätt begripligt, att på deras
ståndpunkt skulle föreställningen om konkreta föremål
ofta blifva helt annorlunda, än hvad de äro, och
föreställningen om det abstrakta skulle mången gång
irra utom det rimliga. Natur-gudomligheterna voro till
en början för aningen och föreställningen obestämda
och af en grof betecknande (symbolisk) beskaffenhet,
men de tänktes sedermera såsom lefvande personligheter
med individuella uttryck och karakteren Den nordiska
guda-verlden är allvarlig och djupsinnig.
Det kunde ej undgå menniskans medvetande, att hon stod
högre, än många af de synliga tingen utom henne, att
hon ägde förmågan att besegra och för sina ändamål
använda dessa. Härigenom närmade hon sig gudarne,
och det låg åtminstone hennes aning nära, att hon
var skapad »efter Guds beläte». Det var några få
individer, hvilka med kraft och visdom kämpade mot den
yttre naturen och aftvang denna dess tjenst. Dessa
stego ofta i dikten till och med i jemnhöjd med
gudarne. Då det är känsla och fantasi, som inom
det andliga området först väckas hos menniskan, kan
man förstå, att menniskans första språk var poesi,
och hvem skulle hon besjunga, om icke gudar och
hjeltar? Norden har ock sin mytologi och sina sagor
om gudar och hjeltar.
Liksom man spårar redan hos barnet anlag till mannens
karakter och verksamhetskraft, så skönjas hos nationer
äfven i deras tidigaste period anlag och krafter
för deras blifvande storhet i religiös, politisk
och vetenskaplig riktning. Utvecklingen af dessa
anlag och krafter bestämmes af omständigheter och
förhållanden. De nordiska folkens skaplynne och natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
