Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Äktenskapsskizz. Af Sofie Bolander. (Fortsättning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
4. Husliga förlägenheter och lyckliga afbrott.
»Jungfru Stafva, jungfru Stafva!» ropade en piga,
störtande in i rummet med förskräckelsen på sitt
ansigte.
»Hvad är det med jungfru Stafva?» frågade Amelie helt
bcstört,
»Hon dör visst, och det på eviga minuten. Hon ramlade
af stolen i golfvet, der hon satt och sölfvade på
den långa fina tolfskafta-väfven. Jag tror aldrig,
hon lefver, tills de få henne i säng.»
»Hvad skola vi göra? Ingen doktor i närheten! Det är
horribelt!» utbröt Amelie.
»Du måste gå att sjelf öfvertyga dig om hennes
tillstånd», sade Jockum.
»Jag se en död! Omöjligt, om du icke vill, att jag
skall dö sjelf!»
Jockum gick i hennes ställe och kom åter ined den
underrättelse, att den döda redan uppvaknat, men
befann sig illamående, dock, som han hoppades, icke
lifsfarligt.
Påföljande morgon befanns dock nödigt hämta läkare
från staden. Denna låg två mil från Malma. Budet
afsändes nog tidigt, för att väntas tillbaka med
doktorn till middag.
»Hvad skall det vara till mat?» frågade köksan, en
fråga, som nu för första gången ställdes till Amelie.
»Hvad det skall vara? . . . Låt mig se! ... Buljong,
att börja med.»
»Yi ha inte soppkött hemma.»
»Hvarför sade du icke till budet, som for till staden
efter doktorn, att hämta det?»
»Det hade just lönat sig! Liksom inte köttet behöfver
tid att koka! Och budet kan icke vara tillbaka förr
än till middag.»
»Så få vi taga en rostbiff.»
»Hva’ ska’ vi ta1 den ifrån? Då få vi slagta en oxe.»
»Låt oss göra det, så få vi soppa också», sade Amelie,
glad att slippa från all sin förlägenhet.
Nu kunde köksan icke tillbakahålla ett mera hjertligt
än höfligt skratt.
»Nej, kära frun lilla, det står då slätt inte
till. Man kan icke taga oxen från plogen och sätta
knifven i honom. Han behöfver många veckor att gödas,
och dessutom går det ej så lätt att ställa till en
slägt.»
»Så tag, hvad du vill! Jag bryr mig inte om edra
köksaffärer!» Och härmed tog Amelie en bok och vände
köksan ryggen.
»Det var ett besked, jag fick!» mumlade denna och
lemnade rummet. »Hvad skall jag taga mig till? Jungfru
Stafva ligger och yrar, och frun är inte redigare,
hon. Det bästa är, att göra, så godt jag kan.» Och
med denna goda föresats grep hon verket an.
Hade förmågan motsvarat viljan, skulle middagen visst
blifvit oförvitlig, men den verkställande handen
kan icke uppfylla det tänkande hufvudets funktioner,
eller verktyget arbeta utan sin mästares ledning.
Doktorn kom sent och med full föresats att göra
allt skäl för sig vid middagsbordet. Direktören,
som infunnit sig på förmiddagen och af Jockum blifvit
qvarbjuden, förklarade sig vara hungrig, som en varg,
och ämna äta, som en filfras. Båda gästerna voro
vänner af ett godt bord och älskare af en välordnad
och väl vald anrättning. En liten förbränd gris
med torra maccaroni och ystad äggmjölk fingo nästan
orörda taga sitt afträde från bordets rund. Kommo
så tre små kycklingar på ett fat, som kunde rymma
den väldigaste gödkalfstek på jorden, och med hvilkas
inträde en viss misstänkt odör började sprida sig. Med
en ängsligt frågande blick på sin hustru grep Jockum
till förskärareknifven, då han vid första snittet
märkte, hvad som fattades. De arma kräken hade
nämligen undgått den nödiga obduktionsprocessen.
»Bort med kadavren!» ropade doktorn och höll för
näsan, under det direktören fyllde sitt glas och tömde
det till botten, Jockum såg olycklig ut, och Amelie
tuggade på en brödskifva för att svälja ner tårarne.
Ännu återstod en rätt, en gräddkaka, men det var icke
bättre bestäidt med den, och värdinnan försökte ej
ens sätta sina gästers vänskap på prof, genom att
försöka den.
Doktorn reste, synbart vresig till lynnet, så fort
han lemnat bordet, förklarande, att jungfru Stafvas
sjukdom tedde sig till en nervfeber, hvilken skulle
bli ganska långvarig, men att han icke behöfde komma
ut mera, om han endast finge skriftliga uppgifter
på hennes tillstånd. Direktören tog sitt missöde med
mera undseende och nändes icke med ett ord slå in på
något kapitel, hvari en anspelning kunde finnas till
klander eller ironi öfver hvad som händt. Jockum var
allvarsam och Amelie nedslagen.
Vända vi nu våra blickar till de yttre regionerna,
är stämningen icke bättre der. Köksan är förtretad
och står i låga. Hennes vredes gnistor spraka utan
åtskilnad på hvem, som kommer i vinden för henne,
och så är ofriden lössläppt på alla delarne af det
husliga territoriet. Och hvarföre ? Låtom oss ej
misskänna konseqvenserna af den qvinliga verksamheten
inom husets och hemmets gebit!
Jockum hade icke hjerta att förebrå eller ens tala
med Amelie om hvad som händt, men han tänkte med oro
på, huru det skulle gå med honom och allt lefvande
på stället, under det jungfru Stafva skulle hållas
vid sjuksängen, och pä alla de ledsamheter och
bryderier, för hvilka Amelie skulle blifva utsatt,
om någon menniska under tiden skulle anlita husets
gästfrihet, och göra räkning på en god måltid. Under
dessa betraktelser kom han slutligen på den idéen,
att bjuda en af sina systrar till sig, på hvars
förmåga och goda vilja han fullt kunde räkna.
Förslaget blef med största glädje mottaget af Amelie,
och
i ännu samma dag skref han i ärendet. Det dröjde
icke länge,
i innan ett önskadt svar återvände, med utsatt dag,
då Augusta
(så hette denna Jockums syster) skulle anlända till
S-köping,
derifrån hon bad, att med hästar och vagn från Malma
blifva
i afhämtad. Nu ville händelsen, att stadens
tidning, som med
| samma post ankom, innehöll annonsen om en konsert,
hvilken
; dagen dessförinnan skulle gifvas af en resande
artist. En sär-
| skilt underrättelse meddelade, att denne artist
var polack af
| hög börd, och hade af politiska skäl lemnat sitt
olyckliga fä-
1 dernesland, der hans egendomar blifvit
konfiskerade, hvadan
han måste försörja sig med en talang, hvilken
hittills endast
| haft sitt auditorium i furstliga salar och der
väckt förtjusning
| samt skördat sitt rättmätiga erkännande.
! Detta var en anslående lockbit för
Amelie. I tidningarne
| från hufvudstaden, der han redan låtit höra sig,
hade hon om
i honom läst de amplaste loford och de
intressantaste ödesskil-
! dringar. Hon intogs nu af en brinnande lust att
höra honom,
och föreslog Jockum att förena det ändamålet med
Augustas
j hämtande. Denna så billiga och naturliga
önskan mötte ej
något motstånd. Det var första gången hon efter
sin ankomst
j till landet skulle bevista ett offentligt nöje,
och tusende reme-
i niscenser från en tid, som endast upptogs af sådana
och af en-
! skilta förlustelser, hägrade nu för hennes blickar
och försatte
! henne i den mest upprymda sinnesstämning.
j På den angifna dagen inträffade hon med
Jockum i sta-
j den. Ett par timmar efter deras ankomst gaf
en knackning
på dörren en besökande tillkänna, och då den sistnämde
gick
att öppna, inträdde en ung man, som tilltalade honom
på den
vackraste och mest flytande fransyska. Jockum, som
ingalunda
var stark i språket, hänvisade honom med ett
stumt tecken
till sin hustru. Den unge mannen bugade
sig vördnadsfullt
och med en elegans, som tillkännagaf en
finare verldsvana.
Sedan han gifvit sig tillkänna såsom i sitt fosterland
grefven, här
artisten Lawinsky, och efter många ursäkter för
djerfheten af sitt
steg, beklagade han sig öfver det missöde, som träffat
honom,
i det borgmästarinnan i staden, som lofvat biträda
honom med
piano-ackompanjemang till tvenne nummer, hastigt
insjuknat,
hvadan han befann sig i största förlägenhet, enär
ingen annan
fanns på platsen, med förmåga att fylla hennes
ställe. I detta sitt
bryderi hade han för några minuter sedan af en
biträdande
amatör erhållit underrättelse, att en dam af
öfverlägsen talang
anländt till staden, hvarför han, utan att gifva sig
tid till be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
