Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- "Fatburen" på Björkvik.
- Märkvärdiga naturhistoriska facta.
- En Äktenskapsskizz. Af Sofie Bolander. (Forts. fr. sid. 371.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Fatburen” på Björkvik.
I Östergötland, i Östra Ryds socken, på egendomen Björkvik,
ligger en märklig, aktningsvärd byggnad, som
anses vara omkring 300 år gammal. Den är hel och
hållen uppförd af furutimmer, i tvenne våningar; den öfversta
är 29 fot lång invändigt, 26 fot bred och 12 fot hög under
taket. En kring hela den öfra våningen löpande s. k. svale
framspringer öfver den nedra till en bredd af något öfver 4
fot. Taket är belagdt med spån af svart färg; sjelfva huset
är tjäradt och mörkbrunt. »Fatburen» ligger omkring 140
fot öster om sjön Höfvern och omkring 40 fot öfver
vattenspegeln; den har således ett vackert och dominerande läge.
Der förvaras många minnen efter kaptenen friherre Anders
Claesson Rålamb, en af Carl XII:s stallbröder, hvilken ägde
godset nära 50 år (1713–1762) och i »Fatburen» hade
uppställt en boksamling och en mängd vapen. Ännu förvaras
der ett 4 fot långt svärd med gehäng, ryttarstöflar, en blå
fältkappa (26 fot vid nedtill), patrontaska, sadel, betsel, m. m.
Den nämde Rålamb var en för sin tid högst
märkvärdig man, ty han var både en väldig krigare och en
grundlärd forskare. Han var född år 1678 och tjenade i konung
Carl XII:s lifvakt, tills han blef kapten. Han deltog i
kalabaliken i Bender, blef fången af turkarne, men utlöstes af den
holsteinske ministern Fabritius. Slutligen ledsnade han vid
fältlifvet, reste hem utan afsked och slog sig ned på sin egendom
Björkvik, der han afled år 1762. Han sysselsatte sig
under hela denna långa tid ifrigt med studier, lade sig i
synnerhet på de österländska språken och blef så bevandrad i
dem, att han till och med öfversatte Bibeln. Detta – ett
halft århundrades – arbete var emellertid skrifvet så oläsligt,
att efterverlden icke kunde draga någon nytta deraf.
*
Märkvärdiga naturhistoriska facta.
Man vet, att hufvudena af halshuggna menniskor ännu
en stund förblifva i konvulsivisk rörelse, vända
ögonen, öppna munnen etc. Men ännu tydligare röja
sig lifstecknen efter döden hos djur. Halshuggna änder flyga
och flaxa ännu, vältra sig ur kärlet, hvari man kastat dem,
vackla derifrån och borra halsstumpen mot marken. Gäss
springa utan hufvud ganska långt, hela gator utefter, men
stöta naturligtvis emot föremål, alldenstund synförmågan
fattas dem. Halsstumpen blifver dervid ömsom indragen och
utskjuten. Ett afhugget hufvud af en kalkontupp gjorde ännu
halfannan minut efter operationen rörelser; dessutom reste sig
bålen, gick, slog med vingarne och lyftade benet mot halsen.
Kejsar Commodus lät för sitt barbariska nöjes skull halshugga
strutsar midt under språnget, och de sprungo då hufvudlösa
ända till slutet af rännbanan. Boerhave, en berömd läkare,
halshögg en hungrig tupp, i det han rände efter utkastade
korn, och bålen sprang riktigt till födan och böjde sig mot
denna. Sköldpaddor lefva hela veckor utan hufvud. Ett
afskuret ormhufvud bet ännu efter flera dagar, och bålen af en
halshuggen orm kröp ännu med säkerhet in under en stenhög,
hvarest han hade haft sitt bo. Husflugor para sig ännu,
sedan de blifvit beröfvade hufvudet. Att de lefva utan hufvud
och springa omkring såsom förslöade, kan man dagligen iakttaga.
Ett bi eller en geting utan hufvud sticker ännu häftigt,
ja till och med ett litet stycke af bakkroppen har ännu
förmåga att göra bruk af vapnet. Fjärilar och skalbaggar flyga
ännu utan hufvud, ja fjärilen lägger i detta tillstånd ännu
ordentligt sina ägg. Mortier aftog hufvudet å en skalbagge och
lade det efter tvenne dagars förlopp i solen; det qvicknade då
åter vid och knep med sina horn forskaren häftigt i fingrarne.
*
En Äktenskapsskizz.
Af Sofie Bolander.
(Forts. fr. sid. 371.)
6.
Dissonanser och harmonier,
På fjerde dagens morgon kom pigan, som hade sig den
främmande gästens uppassning ombetrodd, in i salen,
der herrskapet vid det väntande kaffebordet afbidade
hans ankomst, och bad om svart silke, för att sy i ett
par knappar i hans väst, hvarvid hon anmärkte både att
han helt visst led brist på linne och skoplagg, samt
säkerligen ämnade resa den dagen, emedan han ej hade
ombyte af det förra och hål i bottnen på de sednare.
Amelie suckade och gick till ett fönster.
»Hvad?» sade Jockum, då pigan lemnat rummet, i det
han närmade sig henne. »Jag tror du är ledsen, för
det vår gäst lemnar oss, men, uppriktigt taladt,
tycker jag, det kan vara tid derpå.»
»Jaså, du tycker det kan vara tid på att detta nöje
slutar? Liksom jag skulle hafva så många andra att
välja på.»
»Visst icke! Men jag tycker, du skulle vara mätt
på att spela så der dag ut och dag in. Dessutom kan
väl inte karlen dröja här i all evighet? Och efter
Gretas utsago tyckas ganska vigtiga angelägenheter
kalla honom härifrån.»
»Vigtiga?! Ni prosaister hafva verkligen edra
egna begrepp om hvad som är vigtigt!»
»Prosaister eller artister, måtte det väl vara
angeläget att hafva ren skjorta på kroppen och
hela stöflar på fötterna,
eller hur min lilla hustru? Det är ju saker, som
ovilkorligen fordras, för att vi skola känna oss
väl?»
»Och de kunna icke bekommas här på stället? Om den
irrande flyktingen i det främmande landet skulle tro
på din gästfrihet och trifvas i ditt hem, skall han
jagas derifrån af det lumpnaste lifvets kraf! Är det
icke hårdt? Men du vill, att han reser! Att jag en
gång här fann litet nöje efter mitt sinne, tycker du
inte om – och det, fastän jag i detta nu
kunnat roa mig långt borta ifrån dig, om jag haft
hjerta dertill.»
»Min älskade lilla hustru, hvad är detta för klagovisor?
Det tycks verkligen, som polacken ...» Jockum afbröt
sig här och tystnade.
»Hvad tänker du, Jockum? Hvad vågar du hysa i dina
tankar? Om jag kunde tro, att det vore ditt
allvar. Hu! jag ville dö hellre än tro det! Hvad bryr
jag mig om polacken, om han icke kunde spela? Vore
du bara litet mera musikalisk, skulle du förstå det.»
»Min dyra Amelie, hur kan du tro, att jag skulle lemna
rum i mitt hjerta för en tanke, som skulle göra min
olycka? Nej, må polacken dröja hur länge han behagar,
gerna för mig! Jag missunnar dig ingalunda det nöjet,
men jag erkänner uppriktigt, att jag afsåg att bereda
dig ett annat, då jag bjöd Augusta hit. Jag trodde,
att du med henne bredvid dig skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0381.html
