Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 100
ända till Kamtschatka. I södra Europa förekommer
den i j Yid denna tid inträffar äfven ruggningen hos
ungarne, och nu Italien, der den är mycket allmän,
likaså i Grekland och j förena sig hane och hona
jemte ungar, för att gemensamt till-Spanien. Ett fåtal
begifva sig till Nord-Afrika, eller de delar | bringa
hösten och längre fram gemensamt begifva sig till sina
af södra Asien, som hafva samma breddgrad, Redan i
Februari och Mars börjar den återvända mot norden
samt återkommer hit i Mars eller April, vid hvilken
sistnämnda tid den parar sig, hvarefter en passande
plats till näste utsökes. För detta ändamål väljes
ett lugnt och torrt ställe på marken under en
buske, på en tufva i eller i närheten af vatten,
uti ihåliga träd, ja stundom tager den i besittning
något öfvergifvet kråkbo i någon hög tall, som äfven
kan vara temmeligen aflägse belägen från vatten. Af
risqvistar, lof och torrt gräs eller mossa tillreder
honan boet, som utfodras med en betäckning af
Gräsanden, (Anas Boschas.)
uppehållsorter för vintern.
Om hösten träffas anden under dagarne på hafvet
utanför stränderna, under det den om aftnarne flyttar
upp i kärr och dammar, der natten tillbringas,
hvilket dock stundom sker äfven vid stranden.
Gräsanden har en hastig flygt. På öppet vatten visar
den sig jemförelvis ringa, simmar deremot så fort som
möjligt mot busksnåren och undersöker nu simmande,
och vadande de grundare ställena, när uppfångande
allt ätbart.
Gräsanden räknas också till de mest ätande fåglar,
vi känna till; hon förtär fiskrom och småfisk, grodor
och grodrom, maskar,
Gräsandens flygt.
dim och fjäder, hvilka hon sjelf tillsläpper. I detta
näste lägger hon åtta till sexton gråhvita ägg,
på hvilka hon rufvar ungefär 4 veckor med största
sorgfällighet och ihärdighet. När hon aflägsnar sig,
så betäcker hon äggen försigtigt med dun, hvilka
hon plockar från sig sjelf, smyger så mycket som
möjligt skyddad i gräset derifrån och närmar sig vid
återkomsten, först när hon är fullkomligt öfvertygad,
att ingen fara hotar.
Vid alla de moderliga omsorgerna förhåller sig hanen
obekymrad. Så snart honan börjat ligga, lemnar han
henne, söker under omständigheter knyta intimare
förbindelser med andra andhonor och förenar sig,
när detta icke mer vill lyckas honom, med andra
hanar i flock och drifver nu otvunget omkring. Dock
ännu innan ungarne träda ut ur äggskalet, börjar
ruggningen, som förvandlar hans praktklädnad i en
tunn sommardrägt. Denna bäres knappast fyra månader
och öfvergår då genom ny ruggning och färg till
högtidsdrägt.
snäckor, insekter, vattenväxter, dessas frön och
rötter, säd, ollon o. m. d. och tyckes lida af en
omättlig hunger samt äter, för att stilla den samma,
så länge hon är vaken och
| har något att förtära. För att erhålla födan
dyker hon ej,
! utan ställer sig på hufvudet och arbetar med
fötterna i vattnet, för att komma så djupt som
möjligt; derför vistas hon
| också gerna der vattnet är grundt, bottnen
gräsbeväxt och belagd med snäckor o. dyl.
Mången äldre gräsand faller byte för räfven eller
uttern, mången ung för hillern och flodillern;
äggen och det späda ynglet bortsnappas äfven af
vattenråttor, och till dess svåraste fiender måste
man räkna falken, hvilken under vissa tider endast
lifnär sig med änder. När dessa få se en sådan
i fiende, söka de genom dykande rädda sig,
och draga också angriparen understundom ned i
djupet och utmatta honom
| derigenom så, att denne måste uppgifva jagten.
Höken och de större örnarne, särdeles
hafsörnen, bedrifva icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
