Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsanden - Auber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
ifrigt andjagten, och mestadels med lycka,
oaktadt änderna äfven mot dem använda åtskilliga
försvarsmedel. En naturforskare såg en gång inom
loppet af några timmar ändernas olika försvarsmetoder
mot roffåglar. Då de varseblefvo en sig långsamt
närmande hafsörn, foro de upp i luften och flögo fram
och tillbaka öfver vattnet, emedan de visste, alt
han icke var i stånd att fånga dem i flygten. Sedan
han upp-gifvit jagten, sänkte de sig åter och sökte
sin föda som förr. Då visade sig en pilgrimsfalk;
nu flögo de icke upp, utan döko oupphörligt, tills
äfven denne fiende insåg, att han be-
mödade sig förgäfves. Derefter uppträdde en
hök. Änderna drogo sig genast tätt tillsammans,
kastade oupphörligt med vingarne vatten i höjden,
som delade sig i droppar och bildade ett tätt
duggregn. Höken flög igenom detta regn, men blef
så förvirrad, att äfven han måste upphöra med sin
jagt. Jagten å gräsand, som är både roande och
lönande, är, enligt den nya jagtstadgan, förbjuden
från den 16 Mars - 10 Augusti, men tillåten under
den öfriga delen af året. Man måste alltid söka
nalkas gräsänderna mot vinden, ty de äro skygga,
för-sigtiga och vaksamma. Köttet är förträffligt,
särdeles af de unga.
Auber,
en resa, som
konsthandlaren
Au b er och h an s hustru företogo från Paris till
Caen, skådade Daniel Frangois Esprit första gången
dagens ljus i Normandie den 29 Jan. 1782.
Då sonen visade soda musikaliska anlag, så lät fadren
tidigt undervisa honom i klaver-spelning, men hade
dock för afsigt, att, när gossen blifvit något äldre,
låta honom utbilda sig till köpman. Vid 18 år blef
han anställd som bokhållare på ett handelskontor
i London; men den unge mannen kände inom sig ringa
håg för det merkantila ståndet, och han återvände
snart till Paris, der han fortfarande med förkärlek
sysselsatte sig med musik. Flere romanser och en trio
för klaver, viol och violoncell bevisade strax hans
kompositionstalang, men ännu mera de konserter,
han skref för violoncellisten Lamare och hvilka
under dennes namn utkommo i tryck, så ock en
violinkonsert, som med stort bifall blef uppförd i
conservatorium. Under detta gjorde han sitt första
försök i dramatisk komposition, i det han satte
ny musik till texten i den gamla komiska operan
»Julie», hvarvid han dock blygsamt nöjde sig med
en violqvintett. Denna opera gafs med bifall på
en sällskapsteater, och derefter följde en annan
för prinsens af Chimay privat-teater, uti hvilken
emellertid full orkester var använd och hvilken
innehöll särdeles anslående nummer. Resultaterna läto
dock Auber inse det bristfälliga i sin konstbildning,
och han ställde sig under Cherubinis ledning och
studerade den högre kompositionen. En följd deraf
var bland annat en messa, ur hvilken han senare
tog bönen till »Den stumma från Por-tici». År 1813
uppträdde han offentligt med »Le sejour mili-taire»,
komisk opera i en akt, hvilken dock alls icke vann
bifall. Detta nederlag, fadrens död och materiella
sorger hämmade for en längre tid hans produktivitet,
och först 1819 uppträdde han åter med en enaktskomedi:
»Le testament et les bittets doux», som rönte ännu
mindre bifall, än den föregående. Denna gång lät
han dock icke nedstämma sig, utan hade följande
året, J 820, operan »La bergére cfiätelaine» färdig
till uppförande, med den utgång, att han genom sin
seger fick fullständig upprättelse för de föregående
nederlagen. 1822 ingick Auber förbindelse med Scribe,
som lemnade honom sina till större delen bästa
operatexter för komposition, och sedan dess vann han
år efter år allt mer publikens gunst; och så följde
inom kort efter hvarandra de musikaliska skapelser,
som förtjusat hela den musikaliska operaverlden.
Det område, inom hvilket Auber med mesta
framgång rört sig och hvilket han också med
förkärlek kultiverat, är den komiska operan.
Här utvecklar han fritt och otvunget sin talangs
öfvervägande egenskaper: pikant funna och lifliga ]
melodier, lysande och alltid passande colorit
i instrumentationen, situationernas och individernas
träffande karakterisering l och öfver hufvud
särdeles fin scenisk takt. I hans större 1
operor återfinnas visserligen dessa egenskaper,
men ensamt | och mindre otvunget verkande.
Endast en gång, i »Den j stumma från
Portici», har det lyckats honom röra sig med
j full framgång på de stora operornas område. j
Sedan 1842 är Auber direktör for
conservatorium i
l Paris. Dessutom är han medlem af kejserliga
franska aka-! demien och förestår kejserliga
hofkapellet såsom kapellmästare. | Svenska Musikaliska
Akademien räknar också honom bland en af sina utmärkta
utländska ledamöter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
