Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt till guacharogrottorna i Venezuela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––- 149
väg emellan de pittoreskt grupperade klippmassorna,
för att uppnå nya fall och bilda nya bäcken.
Ingångens öppning är 50 till 60 fot hög och nedtill
6 till 10 fot bred samt på en betydlig höjd afbruten
genom en slags bro. Ofvan denna föreningspunkt är
öppningen betydligt utvidgad, och här ser man redan
tydligt droppstens-bildningarne, som, belysta af matt
ljus, för åskådaren visa sig i mångfaldiga former. För
vattnets skull var det oss icke möjligt att intränga i
grottan, derföre kan jag angående hennes inre endast
meddela det, som berättades mig af min Martin, som
redan många gånger hade besökt den. Enligt hans
helt visst trovärdiga berättelse har hon en vida
större utsträckning än Humboldts gua-charogrotta
vid Caripe. Många tusen af de stora nattsvalarta-de
fåglarne bo i de mörka
rummen, hvilka, såsom stora underjordiska
tempel, grottor och gallerier, sträcka sig långt
in i berget. Flera öppningar upp till gifva
luften tillträde, och detta måste vara
hnfvudanled-ningen dertill, att alla delar af
grottan äro bebodda af guacharos och dessa derföre
förekomma i vida större mängd an i grottan vid
Caripe, hvarest blott den främre mörka delen samt
den stora ingången äro bebodda af dem.
Indianerna röjde en hos dem beundransvärd fantasi;
de igenkänna i stalaktiterna framställningar af helgon
samt genom menniskohand bildade dekorationer. Gubben
Martin framställde
Queva pequenna,
för mig i ett verkligen intressant föredrag fängslande
bilder ur grottans inre, medan vi ännu befunno oss
på utsprånget. Sedan jag uppkastat en teckning, bröto
vi upp, för att besöka den så kallade Cueva pequenna
(d. v. s. den lilla grottan), hvars ljusa ingång
indianerna för mig skildrat såsom
särdeles praktfull. En
fjerdedels timme måste vi gå tillbaka och derpå
bestiga en temmeligen brant sluttning i ostlig
riktning. Här var d o ek i eke svårt att komma framåt,
allden-stund nästan ingen småskog hindrade. Marken
synes öfverallt vara af utmärkt beskaffenhet, och
jag tror, att de jemt lutande slutt-
ningarne skulle förträffligt lämpa sig för odling
af åtskilliga frukter. Klimatet är såsom i Caripe
- således ej fråga om odräglig hetta. Efter en
halftim-mas marsch uppnådde vi en liten högslätt. Midt
framför oss höjde sig marken, i form af en vall, 4
till 10 fot och nästan lodrätt. Höga praktfulla träd,
omgifna af
slingerväxter, smyckade äfven här platsen. Jag var
nästan otålig, emedan ännu
ingenting tydde på närheten ät den andra grottan;
då befallde min vägvisare att bortlägga allt som
kunde försvåra klättrandet. Han började nu undanrödja
buskar, som betäckte den skenbart uppkastade vallen
och snart ropade han: »Här är ingången till den vackra
grottan!" Jag blef oangenämt öf-verraskad, då jag
genom den blottade inskärningen blickade ned i en
ganska trång, brant klyfta. Väggarne vid begge sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
