Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matinée bland djuren. Dramatiserad af Thorborg Vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 189––
Och rent ut sagdt: om dess medlemmar har Man intet
ondt uti vår skog att säga. Men för att till oss
sjelfva återgå, Så blir väl bo’t i morgon fullt
af gäster?
JPanterhonan.
Naturligtvis, det ju din namnsdag är: Yi måste ge
en matinée, som vanligt. Vi bjuda stort och smått på
samma gång, Det fann jag klokast. Hvad gör det väl
buffeln, Om der och hvar, i någon bortskymd vrå Utaf
vår festsal, något småkräk ligger Och solar sig i
glansen af vårt skinn .- Derför behöfva de ej blifva
bröder! För oss, som värdfolk, är det dock en vinst:
Förfriskning sättes fram: de store äta, Man sörjer
för, att det finns nog åt dem; Örn något lemnas,
bjudes se’n åt mobben, Som annars äter, när den kommer
hem, Nöjd, om hos oss han blott fått slicka faten,
Ty glansen af vårt skinn är mer än maten.
Pantern.
Klokt sagdt min vän. Du har just talat ut Min egen
åsigt . . . Ja, det är för löjligt, Att något djur i
våra tider finns, Som glömmer magens kraf för värdens
höghet . . .
(Till Panterhonan)
Har du utskickat bjudnings-listan än?
Panterhonan.
Nej, du väl borde se den först. Här är den.
(Pantern ringer, en Markatta inkommer.)
Markattan.
Ers nåd har ringt!
Pantern.
Se, här på listan stå Namn på de gäster, du skall
invitera Till matinéen nästa morgondag. Herr Buffeloxe
med familj; von Åsna Med anförvandter, nästan legio;
Herr Gräfsvin och herr Räf, med deras fruar; Herr
Igelkott och Mullvad äfvenväl; Herr Orre med sin fru
musik de göra, Och derför kunna de ju vara med, Fast
de rättvisligen till packet höra, Men stolta äro de
dock med besked.
Panterhonan.
Förlåt, min vän, vi ta’ väl ej förbi Den lille
svartgrå fogeFn, som i alen, Vid bäcken, drillar
hvarje morgonstund? Han sjunger icke illa.
Pantern.
Näktergalen,
En misantrop, som gömmer sig i lund Och sjunger, som
naturen honom lärde, Autodidakt och improvisatör? - -
Hans sång för konstlös är att äga värde, Naturpoeter
jag ej svärmar för! - - Dessutom lär han ytterst
tafatt vara. I skogen kläckt och fostrad han ju är;
Han i vår festsal gör fiasco bara, Men han må bjudas:
Orrens äro der! Vi få ej heller glömma bort fru Kråka,
Hon har en popularitet, som få, Och derför vilja alla
henne råka . . . Hon är i sanning produktiv ändå: På
qvist, som sophög, inför allmänheten Hon kraxar jemt.
Panterhonan. Men medgif: det är platt?
Pantern.
På så sätt vinns dock populariteten: (För publicister
en omätlig skatt!).
Panterhonan.
Hon är ej i min smak, jag det bekänner, Det något
simpelt är i hennes sätt; Att hon och Näktergalen
ej äro vänner, Berättas allmänt, och det tror jag
lätt: Han döljer sig i löfvens täta gömma, Då han
ej sträfvar för familjens väl, Och blott i gryningen
och qvällen strömma De djupa tonerna utur hans själ.
Pantern (till Markattan).
Gå, skynda dig! Var innan kort tillbaka!
(Markattan går.)
Jag gör emellertid en promenad. Panterhonan.
Det nöjet måste jag i dag försaka, Men kanske ta’r
jag mig ett middagsbad; När solen öfver skogens
toppar hvilar, Bestrålande den djupa, svala elf,
Då flämtande jag ned till stranden ilar - Den vanan
är så gammal som jag sjelf.
(Pantern gar; efter en stund återkommer
Markattan.) Markattan (till Panterhonan).
De skola alla hafva äran komma
Så när som han, nu har jag glömt hans namn,
Den lille svarte fågeln der i trädet . . .
Panterhonan.
Herr Näktergal ? Jaså, han kommer ej, Han var väl
ändå på det högsta tacksam?
Markattan.
Förmodligen, fast han blef tyst dermed. «Jag kan ej
komma med till åsnefesten, Förhindrad, som jag är,
af en konsert, Som måste äga rum på samma timma» -
Så var hans svar.
Panterhonan.
Hvad mente han dermed? Tror han, att endast åsnor
äro bjudna?
Markattan.
Han vet, de pläga mangrant vara här, Fast några
uti lejonhud sig dölja; Det sägs, att öronen dock
sticka fram, Och dessa har han kanske observerat,
Ty skarpsynt är han och han sitter högt - Hvart än de
andre gå, han sitter öfver, Och aldrig sänker han sig
ned till dem. För det han är så obegripligt liten,
Han fruktar att af dem förtrampad bli, Helst han
med sång sig icke kunde rädda, Ty aldrig sjunger han
bland andra djur.
Panterhonan.
Det må jag säga var en sällsam fågel; Säg, känner du
hvad land han kom ifrån?
Markattan. Nej, derom ville just ers nåd jag spörja.
Panterhonan.
Mig? jag på hofvet varit all min tid, Der presenteras
inga Näktergalar.
(Markattan går.)
(Panterhålans hela festvåning klart upplyst af
morgonsolen. Inuti den sai hvimlar det af Pantrar,
Buffeloxar, Gräfsvin, Åsnor, Räfvar m. fl. djur. Orren
och honan sitta på hvar sin qvist i en lågstammig
alm och spela. Fru Kråka hopp; och an bland grenarne.)
Gräfsvin.
Mitt herrskap, denna stora dag till ära, Vår Panters
namnsdag, höjer jag min tass! Må skogen länge få
behålla honom, Vår samtids heder! - Pantern menar
jag. Hans sträfvan för allt stort och allmännyttigt Vi
alla känna och hans viljas kraft. Hans minne »länge
lefva skall i norden»?, Då med sin hud han sjelf
tillfaller jorden - Vår jord, mitt herrskap, hur vi
äflas der, Det slutar så, att hon oss sist förtär,
,mma Orr-
.ar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
