Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid tempelruinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så drar från hemmet ut den unge hjelten.
Det kom en segrens dag, så skön, så klar;
och vidt kring verlden ryktet budskap bar
från Salamis, från Marathonska fälten.
Ur Perserns hand man vridit segerkransen.
Hvem kan nu mäta sig med Hellas’ män!
Dock – ärans höjdpunkt är ej hunnen än;
det fins en annan glans än vapenglansen.
Det är så sagdt, att »land med lag skall byggas».
Så träder Solon fram - det rättas tolk.
Han vill ett vaket och ett myndigt folk,
ett land, der allas rätt kan fast betryggas.
Man svärmar nu ej blott för strid, för vapen;
men konsten blommar i sin skönhets vår,
och i Athénes gårdar rustad står
till andens segrar sjelfva vetenskapen.
Akademias lund – hvad herrlig dager
belyser dig! – Ack här, just här, det var
som Platon, vishetstolken, dristigt skar
sin oförvissneliga, sköna lager.
Hög var hans lära, dittills utan like,
dess mål en idealisk harmoni,
fast mången tviflare blott såg deri
en dunkel drömbild ifrån »molnens» rike.
Perikles kommer. Snillet icke hvile!
Nej, till triumfer måste djerft man gå,
Se Phidias’ Pallas-bild – ett verk som få!
Se, hvilka skapelser uti Poikile!
Apelles’ pensel djerft naturen härmar.
Praxiteles ger sjelfva marmorn lif.
Men ack – vid konstens glada tidsfördrif
en hatets demon sig försåtligt närmar.
Och afund, onda tankars fostrarinna,
nu sätter alla lidelser i brand
och, till förbund, förrädiskt ger sin hand
åt Macedoniern, som allt vill vinna.
Än är man fri. – Hör, Demosthenes talar!
Hvad gäller ordet? – Jo, hans fosterland:
ett varningsrop, – ett svärd, - en knuten hand.
Allt folket lyssnar uti Hellas dalar.
Förgäfves. Flydda äro lyckans dagar;
den fordna kraften fins ej mera qvar.
För den, som sjelf sig öfverlefvat har,
den starkare dikterar sina lagar.
Nu, Hellas, äro dina gudar döde;
din yttre glans med dem förbleknat har.
Hellenen blott till namnet finnes qvar.
På talarplatserna är tomt och öde.
De starka vingslag, dem en gång man hörde,
då dina örnar flögo ut på rof,
ej ljuda mer. Men ett bestått sitt prof,
och det är andan, som din själ berörde.
Mot tankens mörker drog du jemnt i härnad;
– så hellenismeu lefver ännu qvar.
Vår lösen är: »framåt!» - som din den var:
ditt namn är räddadt och din ära värnad.
Maximilian Axelson.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
