Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya Caledoniens Kagu - Ett fosterländskt Bildergalleri. Georg Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357 -
det, då han märker någon fara. Infödingarne fånga
kagu’n med synnerlig lätthet och hafva alls icke svårt
för att tämja honom. Hans kött är ganska välsmakande;
men det är skada,
att en nu redan sällsynt och dertill ganska märkvärdig
fågel så ifrigt förföljes, att man kan befara hans
snart förestående utödande.
Ett fosterländskt Bildergalleri,
G-eorg Stjernhjelm,
vi nu i en känsla af stolthet utbrista med Tegnér,
angående vårt modersmål:
"Ärans och hjeltarnes språk! Hur ädelt och manligt
du rör dig, ren är som malmens din klang, säker som
solens din gång... Spegla ditt anlet i sjön, och
friskt från de manliga dragen tvätta det främmande
smink, kanske det snart är för sent" -
erinra vi oss knappast, att det ej är mer än omkring
två sekler sedan som detta »rena»» språk, nu vår
stolthet, var så inlindadt i utländskt språkkram,
att man ännu i dag med vördnad böjer hufvudet för
den man, som åter gaf rykt deråt både i prosa och
sång. Vi kalla honom för svenska skaldekonstens
fader, liksom Opitz i Tyskland och Evald i Danmark,
och G-eorg Stjernhjelm är hans namn.
På en tid, dä Sveriges i bokliga konster så högt
bildade och af ett lysande hof af vittra och lärda
städse omgifna drottning Christina kunde till
Torstensson skrifva om hans »för-sigtfulla conduite
och stora valeur, som med miraculeusa progres-ser
hade varit af den Högste comblerad och som han derför
åtnjutit ringa frukt, skulle sådant vid hemkomsten
ersättas med
meliorerande af hans condition och stånd, så ock andra
beneficier, och all particular nådes och estimes
betygning» ; - då Carl Gustaf, såsom Christinas
friare, kände behandla eller misshandla svenska
språket derhän, att han i ett bref, till en af sina
vänner, begärde »en viss och favorabel resolution,
huruvida det ambierade giftermålet vore practica-belt
och kunde bli exsequeradt, ansökande annars att blifva
utländes employerad och icke till Sverige vocerad;
judicerande hvad inconvenienser eljest mötte, hvaremot
han ab aula et conspectu remotus bättre kunde skaffa
remedierna» ... - då var det sannerligen af nöden,
att en reformator föddes, som hade kraft och snille
nog, ja, nog mod att emot fördomen och vanan börja
rensningen af detta filologiska augias-stall och att
inför ett sina ögon gnuggande folk utropa:
Georg Stjernhjelm,
"Huru kommer det till, att du, ärliga, gamla,
obefläckade göta-matrona, som hafver o gjort alla
dessa unga damer rika, nu sjelfver äst så fattig
vorden? Åldren gör mycket, sidvyrdning gör ock mycket;
men mest gör det, att de skenfagra, dem du med din
prydnad prydt hafver, locka och spänna dig dina egna
barn ifrån. De, som något skulle draga tillsamman,
till att kläda och smycka dig med, det vända de till
dina fostuer och ambator (pigor). Dock sker dig den
misskund, att när armoden blifver alltför tjock,
att det brister
och bliker, så taga de af sina amier till låns ett
plagg och skyla dermed din blygsel. ..
"Summan på saken är denna: jag hafver rönt vårt
svenskatungomåls fel och fattigdom. Orsaken dertill
hafver jag funnit, att det gamla målet är nedlagdt
och kommit i förgätenhet, ja, i så tjock förgätenhet,
att nästan ingen mer finnes, som det förstår. Det
dock är fullt af allehanda märkeliga betydande
ord och ordasätt, hvilka alla, eller mestandels,
kunna upptagas, förnyas och så makliga föras i
bruk igen. Hvilket icke allenast skulle göra .vårt
mål fiödigt och rikt, utan ock ljuft, fagert ocli
prycleligt."
Men vill man uträtta något här i verlden, är
det ej nog med att inskränka sig till de fromma
önskningarne. Man får äfven sjelf gripa i tu med
hvad man vill drifva igenom. Stjernhjelm skref en
poetik, »Poesis nova suecana», eller bok om konsten,
»huru sånggudinnorna skola lära sig dikta och spela
på svenska», - och tillämpade sjelf de reglor han
uppställt, i det han äfven blef skald och böjde
det obändiga svenska målet i väl klingande och rena
former. Detta skedde likväl först, sedan Stjernhjelm
redan uppnått sina 40 års ålder, hvarför vi vilja i
en återblick skildra hans tidigare öden och grunden
för hans utveckling i här antydda riktning.
Georg Stjernhjelm föddes år 1598 i byn Svartskär, Vika
socken i Dalarne, af bergsmannen Olof Marqvardsson och
dennes hustru Karin Matthisdotter. Förfäderna hade
förut varit af den adliga slägten Stjerna i Norge,
hvilken ätteledning Kröningssvärd anser hafva varit
den verkliga orsaken till, att Georg senare, då han
blef adlad, tog sig namnet Stjernhjelm.
Man har anmärkt, att vid hans födelse stjernbilderna
Lyran och Herkules visat sig starka i synkretsen,
liksom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
