Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrköping - Sofiakyrkan i Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
så återstälda, att gudstjenst der kunde hållas. Ett
bevis på att staden snart nog repade sig efter sin
olycka är den omständigheten, att han redan år 1750
räknade 7000 invånare. Staden har sedan dess befunnit
sig, i allmänhet, i en ständig tillväxt, ehuru den
samma, synnerligast i början af vårt århundrade
varit hemsökt af flera betydliga eldsvådor. Under
frihetstiden anlades och drefs här en mängd fabriker,
och vid begynnelsen af 1800-talet räknade staden
9000 invånare.
Riksdagen 1769 är för Norrköping ett minne från den
tid, som i vår historia kallas frihetstiden. Det var
en riksdag, som konung Adolf Fredrik tilltvang sig
af de då rådande s. k. yngre mössorna, och der han
hoppades kunna i någon mån vinna den makt, som borde
tillkomma en konung. Riksdagen börjades i April, men
flyttades, i Juni månad, till Stockholm, och då var
det slut med alla förhoppningar för konungen. Adolf
Fredriks sonson, Gustaf IV Adolf, höll sin enda
riksdag i Norrköping år 1800. Hans och hans drottnings
kröning verkstäldes derunder i S:t Olai kyrka. Hvad
som i öfrigt tilldrog sig på dessa riksdagar, tillhör
icke staden Norrköpings, utan rikets historia. S:t
Hedvigs eller, såsom hon ock kallas, Tyska kyrkan,
begagnades vid dessa tillfällen som riddarhus
och rikssal. Presteståndet sammanträdde, vid 1769
års riksdag, i S:t Olai sakristia, borgerskapet å
rådstugusalen och bondeståndet i S:t Johannis kyrkas
sakristia. Vid 1800 års riksdag uppfördes ett särskilt
hus för de särskilta ståndens öfverläggningar,
hvilket ännu bär namnet »rikssalen».
Men Norrköpings mest lysande tid börjar med
det nya statsskicket efter 1809. Det är under
denna tid, som Norrköping blifvit rikets förnämsta
fabriksstad och som dess folkmängd stigit från 9000,
hvartill den, enligt konungens befall-ningshafvandes
femårsberättelser, uppgick 1810, till öfver 20,000
invånare. Vi vilja i en följande uppsats kasta
en blick på Norrköping såsom fabriksstad. Dermed
sammanhänger minnet af Carl XIV Johan, hvars stod
blifvit rest på det efter honom benämda Carl Johans
torg. Det är ifrån detta torg vår utsigt af staden
är tagen. Torget är onekligen stadens vackraste
torg, på samma gång som rörelsen allt mer börjar
draga sig åt denna stadsdel, der nu mera medlen för
samfärdsel äro sammanförda. På ömse sidor om torget
ligga till venster ullmagasinet, der" nu mera j
äfven telegrafstationen och postkontoret blifvit
inrymda, och till höger hotellet och stadshuset,
der stadsfullmäktige hafva sina sammanträden. Förbi
torgets södra sida flyter Motala ström, hvaröfver
Oscar Fredriks bro leder från Södra storgatan
eller Drottninggatan till torget. Öster om bron -
till venster från åskådaren - hafva vi Norrköpings
skeppsbro, der ångbåtar och segelfartyg lägga
till. På norra sidan, alltifrån bron, sträcker sig
utefter strömmen, framför husraden, en allé, den l
s. k. Saltängs-alléen, hvilken varit stadens förnämsta
och ännu är en vacker lustvandringsplats. Vid östra
ändan af den
samma ligger stadens tullkammare. Ända fram till
bron kunna nu mera 16 fots djupgående fartyg
lägga till, lossa, och lasta sedan Motala ström-
blifvit uppmuddrad på en sträcka af en mil ända
ut till Pampus. Torgets norra sida begränsas af
en liten, synnerligt vacker park, som genom ett
prydligt jern-staket skiljes från torget. Genom dess
gallerportar inträder man i parken, på andra sidan
om hvilken stationshuset för jern-vägen blifvit
uppfördt. Mellan detta och parken sträcker sig,
utefter hela denna sida af staden, nyligen anlagda
alléer, med körbana och gångbanor.
Genom sin regelbundenhet, sina många storartade
fabriksbyggnader, sina stora torg och breda gator,
samt genom strömmen med dess många vattenfall är
Norrköping en af rikets vackraste städer. Längst
bort i norr höjer Kolmorden sin skog-beväxta kam,
nedblickande lika tyst och högtidlig på nutidens lif,
med alla de bullrande maskinerna och jernvägens
hväsande och frustande lokomotiv, som fordom på
’kämparnes idrotter eller riddarehärens blanka
rustningar och utslagna fanor. St.
Interiör af Sofiakyrkan i Konstantinopel,
Sofiakyrkan i’Konstantinopel,
långt ifrån Atmeidan eller Hästplatsen,
den fordna i hippodromen, hvarest ännu de unga
turkarne visa sina j ridkonster, helt nära Seraljen,
reser sig på den med j offentliga brunnar prydda
platsen Konstantinopels märkvärdigaste byggnad,
den fordna Sofiakyrkan (Aja Sofia), den gamla
konstantinopolitanska, åt den eviga visheten
helgade katedralen, för närvarande den osmanska
kejsarstadens hufvudmoské. Den henne omgifvande
gården är belagd med marmor och här och der beskuggad
af höga plataner, och på den samma finner man
fortfarande grupper af turkar församlade, hvilka, å
sina utbredda mattor njutande hvilan, här och der röka
sina pipor och hängifva sig åt behaglig sysslolöshet.
Intresselöst betrakta de de andäktige, som
allt ifrån solens uppgång till hennes
nedgång besöka moskéen, för att der förrätta sin
andakt. - Vackert smyckade offentliga brunnar, med
långt framskjutande åttakantiga, afrundande tak,
gifva de troende tillfälle att före inträdandet
i moskéen företaga sina, af lagen föreskrifna
tvag-ningar. Mellan dessa brunnar, hvaraf flera finnas
upprättade rundt omkring på platsen kring moskéen,
resa sig på liknande sätt byggda paviljonger med
fullständiga bad. Öfverallt, hvarest byggnadsverk
eller träd erbjuda skugga, hafva här krämare, för
det mesta pilgrimer med gröna turbaner och långa
skägg, utbredt sina mattor och utbjuda här under
torra qvickhe-ter och med allvarsamma ansigten sina
varor: reliker från Mekka, vällukter, pipmunstycken
af bernsten, smink och dylika artiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
