Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Waxholm och dess grannskap. Gamla och nya minnen, upptecknade af Frans Hedberg. 2.
- Engelsk-norsk ishandel.
- Till min Stjerna. Julius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kojor härjas af eld och brand, antända af landsmäns händer,
för att icke vigtigare och större intressen skola gå upp i rök.
Till dess, måtte abborrar och gäddor vara de enda, för hvilka
giller läggas, och namnsdagsblåsares raketer och romerska
ljus vara de enda krigiska emblemer, som störa den idylliska
friden i staden Waxholm.
Engelsk-norsk ishandel.
I England urskiljer man i handeln två sorter is, den
så kallade råa eller inländska, som härstammar från
dammar och artificiella vattenbehållare inom landet,
och den utländska isen, som hufvudsakligen tjenar
till bruk för bordet. De glänsande kristall-lika
istärningar, man ser i fiskhandlarnes butiker i London
och framför Wenham-is-kompaniets fönster, härstamma
uteslutande från Norge. För några år sedan hämtade
detta kompani verkligen sin is från den vid Boston i
Nord-Amerika belägna Wenhamsjön, af hvilken bolaget
har sitt namn; men frakten förhöjde priset på isen
så mycket, att sällskapet måste vara betänkt derpå,
att hämta sin is från en närmare belägen trakt.
Mellan de ej långt från Dröbak vid Christianiafjorden
belägna kullarne finnes en sjö, hvars ganska rena
vatten uteslutande härrör från de i trakten befintliga
källorna. Kompaniet lärer genom köp af jordområden
i denna trakt disponera öfver sjön, så att det
blifvit i stånd att förhindra hvarje dränering och
hvarje infiltration, som kunde skada vattnets renhet.
Man tror i allmänhet, att vattnet vid frysningen
befrias från hvarje främmande materia, men detta är
blott till en del sant; de mineraliska salter och de
färgande ämnen, som vattnet kan innehålla, afskiljas
visserligen vid frysningen från det samma, men
med de organiska ämnena är detta icke fallet. Isens
klarhet och genomskinlighet är derföre också bevis på
dess renhet; man påträffar istärningar af märkvärdig
klarhet, hvilka vid smältningen likväl gifva ett
vatten, som har en dålig lukt. Man får således icke
tro, att ögat är den bäste domaren öfver renheten af
detta nu så vigtiga tillbehör till ett väl försedt
bord.
Förfaringssättet vid isens upptagning stämmer öfverens
med det i Amerika använda. Man drager först medelst en
isplog öfver ytan af den frusna sjön parallela fåror,
på nära två fots afstånd ifrån hvarandra. Derefter
drager man andra fåror vinkelrätt mot dessa, så
att isfältet efter detta dubbla arbete liknar ett
schackbräde, hvars rutor hafva ungefär två fots sida,
men ungefär en fots höjd. Nu inför man issågen, för
att åstadkomma delningen, och med en ganska skarp
spade fullbordar man operationen.
I Amerika, hvarest temperaturen stundom är ganska
föränderlig, är man vid det tillfälle, då man
företager isens upphämtning ganska orolig, emedan
den erhållna isen lätt kunde gå förlorad genom ett
plötsligen inträdande mildväder. Också bringar man
här isen så hastigt som möjligt i isgrafvar, hvilka
egentligen äro ganska stora isbehållare, framställda
af granträ, med dubbla murar, som stå två fot ifrån
hvarandra; detta mellanrum är fyldt med sågspån.
I Norge, hvarest kölden är mera konstant än i Amerika,
går man mindre brådskande till väga; men isen insamlas
här med samma sorgfällighet, och man lägger den i
behållare, som kunna rymma ett förråd för 2-3 år.
Återvändom nu till det ofvan nämda bolaget,
som i sina tillkännagifvanden gör anspråk på att
uteslutande hafva ren is. Detta är en villfarelse,
ty det gifves knappast en fjord i Norge, i hvilken
icke ett handelsfartyg under vintern hindras af is,
och i detta fall skyndar sig besättningen att insamla
en laddning is, som vid första gynnsamma vind föres
till England.
Mellanrummen mellan isblocken fyllas med mindre
isstycken. Förlusten under transporten till
isgrafvarne utgör ungefär 10 procent. Isblocken
behandlas dervid liksom stenblock; man använder samma
lyftmaskiner, som vid dessa.
Sedan man genom en kran lyftat isblocken ur skeppen,
skaffar man dem på båtar till isgrafvarne. Dervid
lider isen, i thy att den endast genom ett enkelt
tjäradt och svartmåladt tält är skyddad mot
solstrålarnes verkan. Hela den förminskning, isen
undergår, innan den anländer till grosshandlarne,
kan man uppskatta till 50 procent.
Vid isens instufvande uti isgrafvarne lägger man
sågspån mellan blocken. Utan detta försigtighetsmått
skulle det hela åter frysa och bilda en tät massa,
från hvilken man blott med svårighet skulle kunna
frånskilja delar utan ny förlust.
Isblocken, som väga 1-2 centner, inpackas vid
försändningen till minuthandlarne i säckar, i hvilka
man likaledes omgifver dem med sågspån.
Till min Stjerna.
Säg, hvar strålar du, min stjerna,
Du, som, när jag lemnar jorden,
Skall, en himmelsk fristad vorden,
Mildt den trötte vandrarn värna?
Dväljes du helt nära solen,
Eller rullar du i fjerran?
Har du platsen fått af Herran
Kanske öfver norra polen?
Ack! – Jag i min längtan frågar;
Ty du, mera god än Hertha,
Grymt ej såra skall mitt hjerta;
Jag till dig af kärlek lågar!
Jag är säker, att jag finner
Hos dig alla mina vänner:
– Fader, moder, broder känner
Jag igen, då jag dig hinner.
O, hur ljuft, att då få hvila
I de hulda modersarmar!
Herran sig till slut förbarmar,
Låter mig mot dem få ila.
Här på jorden fick jag föga
Älska denna ömma moder,
Som så snart till ljusets floder
Flydde från mitt sorgsna öga.
Allt (hur smärtsamt!), som i lifvet
Blef för mig förstördt, förloradt,
Åter skådar jag förstoradt,
Och förädladt, återgifvet.
Derför vill jag icke knota
Öfver hvad jag här får lida,
Utan tåligt, gladt förbida,
Möta lungt hvad mörkt kan hota.
Du, min stjerna, milda, klara,
Återsken af himlaljuset,
Hvad jag längtar att från gruset
Upp till dig i rymden fara!
Julius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0059.html
