Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XI. Thomas Thorild. (En bit svensk litteraturhistoria.) (Forts. från föreg. häfte, sid. 74.) Axel Krook. - Morkullan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorild skulle blifva offret för denna omsadling. Han
utgaf nämligen nu sina förut otryckta, ofvan nämda
Memorialer från 1786, under den gemensamma titeln:
"Om det Allmänna Förståndets Frihet, till Konungen och
Folket", samt lät dem åtföljas af en ny tillegnan:
"Ärligheten, till Hans Kongl. Höghet Regenten", om
hvilken Geijer yttrar, att den utmärker sig genom
"en climax eller stegring, der den djerfhet, som i
dem visar sig ren, ädel och älskansvärd, öfversteg
sig sjelf och urartade till en deklamatorisk råhet
och häftighet". Den samma var onekligen i flera fall
hänsynslös, men innehöll ingenting värre, än hvad vi
dagligen kunna få se i en del af vår tids radikala
press, utan att det nu väcker någon synnerlig
uppmärksamhet. Så säger han deri: "Om den första
och enda sanna makt på jorden, som heter folket,
har jag aldrig i verldens historia läst, att någon
konung förmått göra sig ett begrepp ... Dessa fyra
rikets stånd – visar icke vår historia, att de äro de
fyra rikets obestånd? ... Eröfra dessa fyra barbariska
nationer. Gör oss
till ett folk! ... Gif oss det allmänna förståndets
frihet; ärligen och rent: innan den med blod och våld
tages ..."
Det påstås, att Reuterholm skulle stått bakom Thorild
i afseende på denna skrift, ehuru det är föga troligt;
fastän likväl han ville i det längsta förhindra ett
strängt förfarande mot honom, hvilket kunde hafva
sin grund deri, att han ej gerna ville gå in på ett
för tvärt inskränkande af tryckfriheten. Sagda skrift
utkom i bokhandeln den 21 December vid middagstiden,
om natten lades beslag på alla i bokhandeln befintliga
exemplar och om morgonen den 22, då Thorild på
befallning infunnit sig i hofrätten, togs i rummen
hos honom och en hans vän, med hvilken han bodde
tillsammans, hela återstoden af upplagan. Endast
ett par hundra exemplar undgingo hofrätten, såsom
under eftermiddagen sålda eller afsända. Folket
sympatiserade lifligt med Thorild. Han bars in i
hofrätten på folkets armar. Från hofrätten fördes han
till stadshushäktet. Då han dagen derpå åter for upp
till hofrätten,
omgafs vagnen, i synnerhet på
Riddarhustorget, af talrika menniskomassor.
Natten mellan den 22 och 23 fördes han
till rådstuguhäktet, der han fick ett bättre rum
och hvarest han förblef, tills domen föll.
Han erhöll många besök och var väl till mods.
Han läste Seneca, Arnoldus och Rudbecks Atlantica.
"Emellanåt smällde han med en piska, på ett sätt som
han lärt af musikus Sebell, och påstod, att
det gjorde en choc, som var nyttig för nerverna."
Han skref äfven åtskilligt under sin fängelsetid,
bland annat en uppsats med öfverskrift: "Stånd och
Ständer". I denna påyrkar han, hvad vi nu äga,
"allmänna" eller "samfälta val". I en på stånd
grundad national-representation såg han källan till
"alla våra politiska olyckor", emedan stånden,
som "uppkomma af hvad medborgare hafva olikt",
genom sin natur föranleda idel söndring och
upphäfvande af statens enhet, hvars bestånd tryggas
endast genom hvad medborgare hafva likt – nämligen
"en fri rösträtt". Denna bör – menade han –
vara fotad på den "likställiga planen", att
"hvarenda god man är rätt
och laglig herre af sin röst"; hvadan ock
söndringarne, och de ur dem härflytande olyckorna,
icke annorlunda kunna förebyggas, än att "en adelsman,
prest, borgare, bonde röstar, icke såsom en adelsman,
prest, borgare, bonde, utan såsom en Riksdagsman,
en rätt Medborgare". – Gyllene ord, som städse skola
behöfva sin tillämpning!
Den 22 Februari 1793 föll domen, som lydde på fyra års
landsflykt. Vid domens mottagande visade Thorild
stort sinneslugn. Inom landet lade man i dagen sin
harm på flera sätt. I Stockholm ägde folkskockningar
rum och offentliga tal höllos. I Upsala firade
studenterna den unga tryckfrihetens begrafning, i det
de midt på ljusa dagen anställde ett fackeltåg till
en öppen plats, der hertigens tryckfrihetsförordning
under klagosånger blef i en djup graf nedsänkt och
jordad, hvarpå följde ett väldigt graföl.
Den 7 Mars for Thorild i landsflykt, åtföljd af en
polis-betjent, som körde för honom. Ett antal vänner
följde honom till Fittja, der han tilläts uppehålla
sig med dem till den 11.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
