Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffrerna. - En för tidig blåsippa. Wilhelmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också mycket tobak. Kalebassrankor framkrypa
mellan den svaga kornhalmen, och användas skalen
deraf i stället för de hos oss vanliga mindre
husgerådsartiklarne.
Der bredvid grannens boning förfärdigar en man en skål
af röd lera. Längre bort smida ett par andra spetsar
till kastspjut och ringar till smycken för qvinnornas
armar och ben. Under skuggan af en uppspänd halmmatta
sitter en man och flätar af de spjelkade spetsarne
från piggsvinet en den allra som nättaste lilla
korg, under det hans hustru, vid sidan om honom, af
brokiga ribbor utaf pelsverk sammanfogar de vackraste
mönster. En grupp af äldre kaffrer ådrager sig nu vår
uppmärksamhet. De muskelstarka, kraftiga och stora
gestalterna hafva lägrat sig rundtomkring en vattenpöl,
genom hvilken de instuckit långa halmstrån
till en der invid befintlig med antänd tobak fylld
håla, och suga nu med välbehag ur sin enkla
vattenpipa. Visserligen är deras hufvudhår ulligt
och svart, liksom negrernas; visserligen äro läpparne
tjocka och utstående, men deras höga panna förråder
intelligens, och örnnäsan erinrar påfallande om
araberna.
De underhålla sig med stammens angelägenheter,
och om vi kunde lyssna till deras tal, skulle vi
med förvåning erfara, huru väl de äro underrättade
om europeiska förhållanden och öfver andra länders
förhållanden till hvarandra och till dem. Hos nästan
alla finner man gömd i håret en sirligt arbetad
elfenbenssked, som dock icke är afsedd att äta med,
utan för snusning. I stället för snusdosor nyttjas små
kurbitser, som äro utsirade med vackra figurer. Snuset
beredes af dem sjelfva genom malning mellan två hårda
stenar. På samma sätt bereda de sitt mjöl, om de ej
föredraga en trämortel med trästöt. Detta mjöl, med mjölk
förarbetadt till en gröt, eller mjölken ensam i surt
tillstånd, är deras älsklingsrätt. Endast högst ogerna
slagta de ett af sina kreatur, hvilka utgöra deras rikedom;
men desto större portion kött förtära de, så snart
något vildt eller då under krigståg ett af fiendens
boskapsdjur faller i deras händer.
Kaffrernas färg öfvergår ifrån djupaste kolsvart till
bronsfärg; äfven den röda färgen förekommer. Såsom
sällsynthet bland detta folk må nämnas, att någon
gång kan man också få se albinos, hvars snöhvita hud
och röda kinder egendomligt afsticka emot de öfrigas färgade
gestalter. Krymplingar förekomma knappast, och man
påstår, att vanskapade barn blifva dödade. Icke
sällan träffar man personer, på hvilka fattas
första leden af lillfingret, hvilken del vid svåra
sjukdomar föräldrarne aftagit, för att dermed
försona den onde anden, hvilken tros vara orsaken till
sjukdomen. Omskärelsen och månggiftet äro hos detta
folk allmänt brukliga. De hafva icke någon utbildad
religion. De tro på ett högsta väsen och en ond ande,
och uti deras gudstjenst ingår fetischdyrkan; men de
hafva inga prester eller ordnade kyrkobruk.
I nyare tiden råkade kaffrerna ofta med Caplandets
bebyggare i krig, som till och med hotade koloniens
bestånd och blott kunde biläggas under stora
uppoffringar från kolonial-regeringens sida.
Med många dåliga egenskaper förenar detta folk också
många moraliskt goda, samt hafva i nyaste tid icke
motarbetat införandet af kristen tro och kristna
seder.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
