Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Småbitar ur lifvet och naturen i Norrland. Af Daniel Åslund.
- Sjuklingen och svalan. Anna A.
- Några ord om de hos menniskan och husdjuren förekommande inelfsmaskar. E. Schg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda underhöllo resarne hvarandra med färskt från
skogen och vattnet och utbredde dessemellan fasa och skräck,
hvar i sin hembygd. Men en afton, då de återvände från ett
ströftåg till hafvet, ihjelslogs Starkotter af "thoordöön" (åskan)
och blef lagd i den hög, som visas på Wattjernsmo i Tuna
socken invid elfven. Den är utmärkt med flera stenar, betecknande
jättens fötter, axelben och hufvud, samt har det
utseende, vi för våra läsare genom illustrationen å föregående
sida sökt åskådliggöra.
Om detta stenkummel, allmänneligen kändt under namnet
"Starkotters graf", förmäler folksägen: att de gräfningar efter
jordagods och skatter, hvilka tid efter annan derstädes
företagits, varit åtföljda af sjukdomar och olyckor för dem, som
slika forskningar vågat. Till grund för denna tradition synes
ligga en gammal urkund, som igenfinnes i herr Richard
Dybecks förtjenstfulla arbete: "Runa", och hvaraf inhämtas, bland
annat, att "Päder Olofsson i Hvettjom (Wattjom) gräffde uthi
närliggande hög (enligt folktron Starkotters makas graf), blef
siuk och älendig. Olof Pärsson i Sweden (Swen, ett hemman
i Runsviks by) wille taga sig en hälla till graffhälla af samma
kummel, och när han kom hällen att röras, bleeff han förlorat,
mister meerändeels förstånd sitt och tvingades sedan till döödz."
Genom detta sagodraperi framskymtar temmeligen tydligt
den byteshandel af lax och kött, som emellan öfre och nedre
Ljunga-ådal i fordna tider existerat.
Efter denna flygtiga öfverblick af Medelpads topografi,
och med denna titt-in i dess folksägner, vända vi oss till folket
och dess lefnadsförhållanden.
(Forts.)
Sjuklingen och svalan.
Svalan:
Qvi vi vi vi! Jag vid ditt fönster sitter,
Hemkommen nyss. Du var min vän i fjol;
Då gladde du dig ofta åt mitt qvitter,
Åt markens grönska och åt vårens sol.
Qvi vi vi vi! Jag då en visa fick
Och mången varm och vänlig sommarblick.
Sjuklingen:
Välkommen åter, sångare vid rutan!
Se längre in i djupet af mitt rum!
Der står min sjukbädd ... ostämd hvilar lutan,
Ty smärtan länge gjort min ande stum;
Fastän vid fönstret frisk jag satt i fjol
Och gladde mig åt lif och sång och sol.
Svalan:
Qvi vi vi vi! Hvad du är hvit om kinden!
Ditt öga lågar! Snart du flytta får!
Jag helsar dig ifrån den friska vinden,
Från ängen, som i blomstermantel står
Från skogen, som sitt doft till fönstret för,
Från skummig elf, hvars brus ej mer du hör!
Sjuklingen:
Der ute allt stått upp ur vinterdvala –
Tack för din helsning, jag förstår den väl!
Och skog och våg och fläkt och blomma tala
Ett språk, som fordom tjusade min själ;
Men blott på flyttning får jag tänka nu,
Jag är flyttfågel, jag, så väl som du!
Jag flyttar en gång, kommer aldrig åter:
Till okänd verld mig dödens engel bär;
Dock derför ingen sorgetår jag gråter,
Ty jag är viss, att äga vänner der ...
Ack, mången gång, vid lampans bleka ljus,
Förnam min ande deras vingars sus ...
Svalan:
Qvi vi vi vi! När flockvis bortom hafven
Vi rusta oss till hemfärd nästa vår,
Då har du flyttat ned i mörka grafven,
Och sorgsen lemnad vän vid rutan står – –
Och när jag sänker mig mot takets list,
Han minns ... att du var qvar när jag "kom sist".
Sjuklingen:
Tack, svala, tack! ... Mig saknar kanske ingen,
Men helsa skog och elf och berg och äng,
Och hvila i den vårblå luften vingen,
Högt ofvanom min torfbetäckta säng,
Och qvittra gladt: qvi vi vi vi vi vi!
Mitt hölje fallit då ... då är jag fri!
Anna A.
Några ord om de hos menniskan och husdjuren förekommande inelfsmaskar.
Med hänseende till det för menniskans och husdjurens
helsa så menliga inflytande, de hos de samma
inlogerade inelfsmaskar förorsaka, kan man aldrig för
ofta hos allmänheten sprida kännedomen om dessa snyltdjurs
utveckling och lefnadsvanor samt medel, hvarigenom vi kunna fria
oss från dessa farliga fiender.
Den af de maskar, som vi först gå att behandla, är den
till namnet bekanta binnikemasken (Tænia Solium), hvilken,
liksom alla inelfsmaskar, har en särdeles enkel skapnad, utan
mun, tarmkanal, rörelse- och sinnesorganer. Denna mask,
hörande till bandmaskarnes afdelning, har bandlik kropp, afdelad
på tvären genom inskärningar, benämde leder eller ringar.
Hufvudet, af ett knappnålshufvuds storlek, är försedt med
24-26 i cirklar sittande spetsiga, rörliga krokar, medelst
hvilka masken fäster sig i tarmväggen. Förutom dessa äger
hufvudet fyra stora sugvårtor, äfvenledes danade för samma
ändamål. Så är i korthet kännetecknet på denne, för menniskan
alltid oroväckande, mask, hvilken ej, som förr antogs,
förekommer ensam, utan, hvad värre är, har blifvit anträffad till
ett antal af fyratio stycken hos en individ.
Sedan den förste binnikemasken blifvit skapad i en menniska,
göra vi oss den förfrågan, huru dess yngel kunnat öfverföras
på en annan menniska och såmedelst dess slägte bibehållas.
Innan vi söka redogöra härför, bör nämnas, att vetenskapen
äfven spridt sitt ljus öfver de på lägsta utveckling stående
varelsers lif och, hvad inelfsmaskarne särskilt vidkommer,
ådagalagt, att åtskilliga af dessa, såsom alla bandmaskar,
trichiner m. fl., undergå vissa metamorfoser (kroppsförändringar)
och, för att uppnå sin högsta utveckling, måste, såsom
oeftergifligt vilkor, utvandra ur ett och inträda i ett annat djur.
Dessa egendomliga beting för särskilt den inelfsmasks existens,
som här blifvit framställd, har Küchenmeister för tjugo år sedan
faktiskt visat. Binnikemasken är, såsom förut blifvit omnämdt,
afdelad i leder, hvilka utgå ifrån hufvudet, hvarigenom de först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0146.html
