Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några ord om de hos menniskan och husdjuren förekommande inelfsmaskar. E. Schg.
- Katedralen i Strassburg. Felix *.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade drifvas bakut, och härigenom utväxer masken. Hvar
och en af dessa leder är, huru förundransvärdt det än låter
för örat, utbildade djur med två kön, hvilka frambringa ägg,
Fig. 2. Fig, 1. Fig. 3.
Fig. 1. Främre delen af binnikemasken i naturlig storlek.
Fig. 2. Hufvudet.
Fig. 3. Dyntblåsorna i naturlig storlek:
a) med hufvudet till en del framskjutet och
b) med hufvudet inuti blåsan.
som uti sig innesluta ett litet yngel. Detta yngel, som är
helt och hållet olikt binnikemasken, ernår ej i menniskans
tarmkanal någon högre utveckling, utan måste derföre vandra
en egen bana, som vi skola följa. Från den menniska, som
hyser binnikemask, afgår med exkrementerna vid stolgång
tidtals större och mindre delar af denna mask, hvilka, utkomna,
efter någon kort tid ruttna, hvarvid de i de särskilta lederna
befintliga äggen frigöras. Dessa ägg äro omgifna af ett mot
fukt och värme värjande ämne, hvarföre de länge kunna ligga
på marken, utan att de i de samma liggande yngeln förstöras,
väntande på öfverförandet åt en för deras utbildning passande
jordmån, nämligen svinets mage. Förtäres af svinet något af dessa
ägg eller delarne af den ifrån menniskans tarmkanal afslitne
binnikemasken, så smältes äggskalet af mag- och tarmsaften,
då det lilla ynglet frigöres. I tarmarne uppehålla
sig yngeln ej länge, utan genomborra de snart dessa och
intränga i musklerna (köttet), det af naturen utstakade målet
för deras vandringar. Här omslutes det för det obeväpnade
ögat osynliga ynglet eller larven af en med en genomskinlig
vätska fylld blåsa af en ärts eller mindre bönas storlek,
framkallande det tillstånd, som i dagligt tal benämnes dynt – en
sjuklig företeelse,som icke så sällan uppenbarar sig hos
svinkreaturet, till stort förfång för dess ägare, som ej kan
använda det samma till föda. Vi se nu, huru ynglet af den
bandlika, mången gång till 20-25 fot långa, binnikemasken hos
menniskan, inkommen i svinet, bildaren blåsmask, som, lägrad
i musklerna, vid blotta påseendet ej har den aflägsnaste likhet
med sin moder och hvarföre den samma äfven förr betraktades
såsom en särskilt art. Så är emellertid ej förhållandet; ty
undersökes noga den lilla blåsan, se vi uti den samma en liten punkt,
som äger en till de minsta delar motsvarande likhet med
binnikemaskens hufvud.
Skulle också dyntfläsk i rått, mindre stekt eller kokt
tillstånd förtäras af menniskan, så, inkommet i magen, upplöses
dyntblåsan, och ifrån det i den samma befintliga hufvudet bildas
så småningom leder och – slutligen en fullkomlig binnikemask.
Att dessa förändringar hos en och samma inelfsmask äro
medsanna förhållandet öfverensstämmande, derom har vetenskapen
kommit på det klara, så väl genom utfodringsförsök
hos svin, genom försök hos till döden dömda brottslingar, som
äfven frivilligt af unga vetenskapsmän, hvilka ej skytt att sätta
sinhelsa på spel, blott för att rikta vetenskapen.
Af hvad som framgår af denna lilla, i sammandrag
utförda, uppsats om det till vårt välbefinnande fiendtligt sinnade
snyltdjuret, är det tydligt,att man bör förhindra svinkreaturen
tillträde till afträdeshus (hvilket, tyvärr, mångenstädes försummas,
äfven der sundhetspolis finnes, – ett oskick, som, oafsedt
det skadliga, blott genom det cyniska aldrig borde få äga rum)
samt att med dynt behäftadt fläsk måste nedgräfvas eller
på annat sätt oskadliggöras.
Förutom trichiner, dessa så mycket omordade hos
menniskan och ett af våra husdjur (svinet) gemensamt förekommande
snyltdjur, må anföras en liten hos hunden förekommande treledad
binnikemask (Tænia echinococcus) som lyckligtvis hos oss och i
andra länder, der kulturen dagligen går med stora, aldrig tröttnande,
steg framåt, högst sällan tager sitt tillträde till menniskan.
I länder deremot, der civilisationen ännu ej förmått afskudda
sig okunnigheten, der osnyggheten är rådande i all sin nakenhet,
utgör denna mask för menniskan ett verkligt plågoris.
Så är förhållandet i Egypten och åtskilliga delar af Ryssland.
På Island, der hunden är inbyggarnes enda och för deras
existens omistliga husdjur, förekommer denna mask hos
menniskan icke sällan farsotartad.
E. Schg.
Katedralen i Strassburg.
Vid floden Ill, till venster om Rehn, ligger på en bördig
slätt den före Cæsars tid kända stora och starkt
befästade staden Strassburg, bärande en gammalmodig
prägel, oaktadt de på senare tider vidtagna förbättringarne och
försköningarne.
Hvad som utan all fråga derstädes i första rummet fängslar
turistens uppmärksamhet och utgör ett ämne för kännares
beundran, är Strassburgs berömda katedral. Denna mästerliga
byggnad synes utgöra en öfvergång från den kristl.-romerska
stilen till den götiska formen, en utvecklingsgrad, hvarom
koret, kryptan och en del af tvärskeppet bära vittne, hvilka
partier fullbordades efter år 1176. Den götiska stilen i hela
sin fulländning representeras deremot af det 1275 färdigbyggda
långskeppet samt fasaden, hvarå arbetades från 1277 till 1339.
Såsom alster af denna arkitekturs högsta blomstringsperiod
framträda fasadens öfverbyggnad från 1365 och det ståtliga
tornet, som blef färdigt år 1439.
Denna domkyrka är, näst katedralerna i Cöln och Freiburg,
ett den gammaltyska byggnadskonstens skönaste mästerverk. Redan
under konung Chlodwig skall på samma ställe, der den nu
varande kyrkan står, hafva funnits ett träkapell, hvilket biskop
Heddo 770 ersatte med ett af sten. År 1015 lade biskop
Werner af Habsburg grunden till den nu varande domkyrkan,
hvilken, uteslutande uppförd af huggen sten, är trehundrasjutiofem
fot lång och etthundrafyratio fot bred, och hvars
hvalf har en höjd af sjuttiosex fot.
Först efter det byggandet hade varat i tvåhundrasextio
år, kunde biskop Conrad von Lichtenberg uppdraga åt
byggmästaren Erwin von Steinbach att uppföra tornet, till hvilket
grunden lades den 25 Maj 1277. Efter Erwins död fortsattes
arbetet af sonen Johannes (1318-39), till stor del understödd
af systern Sabina, som egentligen förestod arbetet vid södra
sidoporten. Derefter arbetade ännu åtskilliga mästare derpå,
och bland dessa må nämnas Johannes Hülz från Cöln. Först
1439 fulländades norra tornet, och detta förmår ögat knappast
följa till spetsen. Det södra blef icke fullbordadt, utan
afslutades med en plattform. Till den samma är höjden
tvåhundrafyratio fot, och kyrkans hela höjd femhundrasexton fot, –
hvadan således denna vackra katedral är den högsta byggnad i
Europa. Också vårdas den af Strassburgarne, såsom en holländsk
husmoder vårdar sitt hus. Den tvättas, borstas och gnides
från spetsen ända till marken. Man skall svårligen finna
en yta af sex qvadrattum, som, för så vidt den är tillgänglig,
tillsyningsmännens ögon och händer ej hvarje vecka, eller kanske
till och med hvarje dag, öfverfara.
Som läsaren af vår å följande sida meddelade illustration
torde finna, prydes det herrliga templet af otaliga bilder,
deribland flera ryttarestatyer, såsom: Chlodwigs, Dagoberts, Rudolfs
af Habsburg och Ludvig XIV:s, den sistnämdes uppställd år 1823.
Kyrkan har en stor orgel af Silbermann, och der befinner sig
äfven det berömda, år 1575 af Isak Habrecht förfärdigade
astronomiska uret med en massa figurer, hvilka, särdeles när klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0147.html