- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
148

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Håkan. Berättelse af Richard Gustafsson. 1. Ett ungdomsminne. - En bild från Lorenzofloden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig, så skall du icke neka att öfvergifva källarsalen
och följa mig till en gammal slägting, der du
skall bo, tills vi hinna ställa allt i ordning för
bröllopet. Jag omfamnar dig i tanken och är lycklig,
ty jag tror, att du älskar

                        din Håkan."

Innan gumman Blom vek tillsamman detta bref, kysste
hon det häftigt flera gånger. Derpå lade hon det
bredvid de andra, som hon läst, och tog det sjunde
och sista, som innehöll blott dessa rader:

"Då jag kom, för att hämta dig som min hustru,
såg jag en vagn rulla bort från verandan, der jag
hoppades få se dig
skynda till mitt möte. Jag hörde ett skallande skratt
och kände igen din stämma. Det var du, som åkte
bort med sekter Axelson och en af hans lättsinniga
stallbröder. Jag förstod svaret, som du gaf mig;
det var förfärligt, men tydligt! Trolösa qvinna, du
har förstört mitt hela lif, och om jag blott kunde,
så skulle jag förbanna dig. Men kanske skall det en
gång bli straff nog för dig, att tänka, hur olycklig
du gjort

                        din Håkan."

Gumman Blom snyftade konvulsiviskt, då hon läste denna
sista skrifvelse, och när hon slutat, lät hon hufvudet
sjunka ned mot bordet och ropade med förtviflan:
"Håkan, min Håkan!"

(Forts.)


En bild från Lorenzofloden.



Insjöarnes präktiga flod Lorenzo, som tillför Atlantiska
Oceanen öfverflödet från Canadas sex ofantliga vattendrag,
skänker under hela sin, öfver 430 geografiska mil
långa, väg den mångfaldiga omvexling, som plägar vara
egendomlig för en så väldig flods område. Den mest
storartade företeelsen är tvifvelsutan Niagarafallet;
men icke mindre upphöjda bilder af en otyglad
elementarkraft framvisa ock strömfårorna och forsarne,
under det att å andra sidan de herrliga öarna och de
delvis så yppiga eller groteska stränderna utveckla
verkligt paradisiska scenerier för åskådarens blickar.

Jag hade länge stått försjunken i beundran
vid åsynen af det storartade Mortmorencyfallet (se
Familj-Jour. Band. V, sid. 149.), denna fängslande
naturscen, för hvars beskådande jag enkom rest från
det ståtliga Quebec, då jag väcktes ur mina drömmar
af min ledsagare, en mager skotte, som frågade,
om jag icke också hade lust att se jättetrapporna,
ett verk från den tid, då enligt hans mening blott
Enochs söner lefde i Amerika, från hvilka de nuvarande
indianerna skola härstamma.

illustration placeholder
Scen från Lorenzo-floden.

Under lika rysliga som besynnerliga historier om jättarne
och deras grymhet, förde mig skotten genom en för fotgängare
ingenting mindre än beqväm skogsstig, och efter nära en
timmes ansträngningar hörde jag plötsligt ett besynnerligt brusande
dån, alldeles som då en vattenmassa kastar sig utför
branta klippor. Efter ännu någon promenad voro vi
vid första steget af jättetrappan, som bestod af sex
ofantliga klippblock, hvilka i form af trappor voro
staplade ofvanpå hvarandra. Men mycket intressantare
än denna obetydliga kuriositet i naturen var deremot
den bredvid frambrusande forsen. Öfver synliga och
osynliga klippmassor rusade nämligen floden i vild
fart framåt, slitande med sig träd, hvars mörka
stammar och gungande grenar ofta slungades mot
ett stenblock, der de reste sig i höjden, hvarpå
de återigen fattades af det hvirflande vattnet och
pilsnabbt bortfördes, tills de råkade på ett nytt
hinder. Men liksom för att komplettera det vilda
naturuppträdet, framflög på stormens vingar ett
fruktansvärdt oväder, för hvilket min skotte och jag
funno en temmeligen beqväm asyl i en vid och rymlig
håla, några hundra steg nedanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free