Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur fiolinens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som år 1577 kallades till Frankrike af Katarina
af Medici. Han var bekant i Paris under namnet Le
Beaujoyeux och var den förste, som fattade planen
till ett med musik och dans blandadt skådespel – han
kallade det "Ballet comique de la royne, rempli de
diverses devises, mascarades, chansons de musique
et autres gentilesses".
På den tiden hade musici, liksom hvarje skrå och
sällskap, sitt öfverhufvud, kalladt konung, och en
fiolkonungs värdighet höll sig i det längsta uppe
bredvid vapenkonungen. Bekant är Jean Charmilion,
som år 1235 under Filip den Sköne utnämdes till
roi de rebauds eller fiolkonung för staden Troyes i
Champagne. Man anser honom också för den förste,
som förstod att konstnärligt behandla fiolinen,
icke blott till ackompanjemang, utan äfven som
sjelfständigt instrument. Den siste, som förde
konungatiteln, var Konstantin, som dog år 1657. Han
var fiolinist vid Ludvig XIII:s hof.
Först användes fiolinen blott till sångens
ackompanjering, hufvudsakligen af jonglörer eller
trubadurer. Men som fiolinspelets egentlige fader
anses Corelli, hvars kompositioner bilda grundvalen
för all teknik och klangeffekt, medan, trots flera
försök att förändra fiolinens form, den af Testator
uppfunna ända hittills förblifvit i bruk.
Som "skola" för fiolmakeriet har först Brescia
blifvit bekant, och derifrån har Cremona-skolan
uppstått; begge tillsammans bilda den lombardiska
skolan, hvarur senare den romerska, florentinska,
neapolitanska, tyrolska, den nya franska och den
tyska skolan framgått.
Bland cremoneserna nämna vi Nicolaus Amati (1662-1692).
Hans instrumenter utmärka sig genom en
egendomlig hvälfning, i det de vid kanten äro platta
och mot midten hvälfva sig tumshögt. De äga en ganska
mjuk och ren ton och lämpa sig företrädesvis till
föredragande af klassisk musik.
Stor glans förlänades Cremona-skolan genom bröderna
Guarnerio och deras söner. Andrea, den äldste brodern,
lärjunge af Nicola Amati och lärare åt Stradivario,
byggde sina instrumenter ganska stora, till och med
ofta obeqväma, med trånga och oregelbundet skurna
ljudhål, men de äga en utomordentligt kraftig ton
och äro ännu fortfarande högt värderade. De bästa
tillhöra åren 1662-1680.
Hans brorson Josef, lärjunge af Stradivario, byggde
sina fioler i stort format, med delad botten, ådrigt
trä och rödbrun fernissa.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
