Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berliner-aquariet.
- Mäster Håkan. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. från sid. 167.) 4. Kristi kavaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe. Det blir då en faslig olåt, det skriker och
piper, fladdrar och hviner, tills omsider äfven den
i sidoburen boende flöjtfågeln blifver retad af den
allmänna skriklystnaden och
tillkännagifver detta genom ett härmadt galande och
framhvisslande af inlärda melodier, hvarigenom den
egendomliga konserten vinner en ännu mera sällsam
karakter.
Geologiska grottan i Berlins aquarium.
(Se texten å föreg. sida.)
(Forts.)
Mäster Håkan.
Berättelse af Richard Gustafsson.
(Forts. från sid. 167)
4.
Kristi kavaljer.
Håkans grannar i tyska kyrkmuren trodde allmänt,
att den gamle klädmäklaren hade gått till den sista
hvilan, ty hans lilla skrubb hade icke varit öppen
under flera dagar. Men då denna öfvertygelse som
bäst börjat stadga sig, kom Håkan en morgon och
tog jernbommen från sin dörr. Ingen kunde se någon
förändring på honom och man gissade hit och dit
öfver orsaken, som kunnat förmå "den snikne gubben"
att så vårdslösa sin handel. Men Håkan var lika
tillbakadragen, som förr, och man kunde ingenting
upptäcka om hans enskilta lif, hvarföre talet om
hans oförklarliga bortovaro från kyrkomuren snart
afstannade, och man sysselsatte sig icke mera än förr
att göra sina anmärkningar om Håkan med pelsen.
Så förflöt en tid, tills Håkan åter blef föremål
för grannarnes lifliga diskussioner. Orsaken var,
att Håkan en morgon öfverraskat sina grannar med
att skänka dem alla några exemplar af små religiösa
böcker. En hade fått ett exemplar af: "Hvad skola vi
göra, för att blifva saliga?"; en annan hade fått
på sin lott en skrift om "Hur man bör söka Gud",
och en tredje hade emottagit en bok med öfverskrift:
"Vakna upp!" Men icke nog med att Håkan delade ut
böcker åt grannarne, han gaf dylika åt alla menniskor,
som kommo i hans närhet. Om någon köpte ett par gamla
skor, så fick han "Salighetens källa", eller något
dylikt, på köpet, och om någon blott frågade priset
på en rock, så räckte Håkan fram "Vill du blifva
frälst?" åt spekulanten, innan han gick.
Det var frukterna af den fromme adjunktens lärdomar,
som började att visa sig. Tre månader efter Kjerstins
död hade hennes son gjort Håkan till en "kärlekens
apostel", som med ifver arbetade på att väcka sina
medmenniskor ur ogudaktighetens sömn. Hvad som
blef öfver af dagens förtjenster, använde Håkan
till inköp af den själaspis, han delade ut, och
mången fattig, som han förut helt oförmärkt smugit
en slant i handen, gaf han nu en andlig skrift,
sägande: "Menniskan lefver icke allenast af bröd,
utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun".
Flera qvällar i veckan hade Håkan andliga
sammankomster i sin kammare, och då predikade
han för grannfolket, som talrikt infann sig,
då dessa bönestunder blefvo kända. Ingrid var hans
uppmärksammaste åhörarinna, men Bengt syntes aldrig
till, ty när Ingrid gick från sina sysslor, för att
höra på Håkans predikan, då lemnade han vanligtvis
sitt arbete och gick till närmaste krog, för
att slå bort sorgen öfver, att hans kära hälft
med sina griller jagade lyckan och friden från det
förr så glada hemmet.
Ofta kom adjunkten Blom på besök till Håkan, och
då passade alltid Ingrid på att få vederqvicka sin
själ med att höra de sköna ord, som gingo från den
helige mannens läppar. Adjunkten frågade henne alltid,
om Bengt fortfor att vara
likgiltig för Guds ord, och då hon uppriktigt svarade
ja, knäppte han sina händer samman och bad till Gud,
att han snart måtte röra den förstockade syndarens
hjerta. En söndagseftermiddag, då adjunkten, Håkan
och Ingrid suto tillsammans i djup andakt, stördes
de plötsligt af tonerna från Bengts fiol. Ett sådant
ohelgande af sabbaten var mera, än adjunkten kunde
uthärda, och han beslöt att gå in till Bengt och
göra ett omvändelseförsök. Håkan och Ingrid följde
honom, och när de alla tre kommo in uti verkstaden,
satt Bengt på ena hörnet af disken och spelade
fria fantasier, något midt emellan en klagan och
en polska. Då han såg de inträdande, sänkte han
stråken och lade instrumentet på sina knän. Med
vidöppna ögon stirrade han på presten, som stod
honom närmast. Vredens rodnad steg upp på hans panna,
då han såg framför sig den man, som varit förnämsta
orsaken till splittringen i hans hem. Men Bengt satt
dock stilla på sin plats och väntade på, hvad som
skulle komma.
"Skall du då aldrig lära, att hvilodagen bör hållas
helig och icke oskäras af dina missljud?" började
presten högtidligt. "Tag exempel af din fromma maka
och af den vördnadsvärde åldringen. De sitta hos mig
och tala om vår himmelske frälsare och bedja honom i
sin stora nåd hafva förbarmande med dig."
Bengt lade bort fiolen och reste sig hotfull och mörk.
"Hvad vill du mig?" frågade han med en stämma,
som kom presten att studsa.
Adjunkten stod ett ögonblick obeslutsam, om han
skulle gå längre i sitt omvändelsenit. Men snart
hämtade han sig och fortsatte:
"Du frågar, hvad jag vill? Ingenting annat, än ditt
sanna väl. Jag vill leda dig in på den rätta stråten,
der du skall finna saligheten vid målet."
Ingrid smög sig intill Bengt och sade:
"Hör honom, käre Bengt, hör honom, ty han menar väl med dig!"
"Det är då inte nog med, att han tagit dig ifrån mig,
utan han vill också göra mig galen!" utropade Bengt
och stötte undan Ingrid. Hans händer knötos och han
blickade hatfullt mot adjunkten, som då höjde sina
båda händer och talade med stark röst:
"Hur kan du, ogudaktiga menniska, så trotsa
och spjerna mot himmelens nåd? Vet du då icke,
att helvetets straff väntar dig, om du fortfar att
vandra på den väg, du börjat? Men med Guds makt skall
jag drifva djefvulen ur ditt hjerta och rädda din
själ ..."
Längre hann presten icke fortfara med sin vältalighet,
ty Bengt fattade honom helt plötsligt vid bröstet
och kastade honom handlöst ut genom dörren, ropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0174.html
