Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 / 200 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berliner-aquariet. (Forts. fr. sid. 170.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Berliner-aquariet.

(Forts. fr. sid. 170.)

Några trappsteg ned, och man befinner sig
i Fågelhuset. I det samma ligger visserligen
äfven Krokodil- och Sköldpaddgrottan, äfvensom flera
burar för däggdjur och några bäcken för batrachier
och fiskar; men den ojemförligt största delen af det
hela intages dock af en lika storartad som prydlig
bur af åttkantig form.

Man får höra en veritabel urskogskonsert då man
nalkas Fågelhuset. Alla de femhundra fåglar,
som befolka detsamma, låta höra sina röster, och
ingen enda går förlorad i det slutna rummet. Det
är ett musikaliskt chaos af den mest besynnerliga
effekt. Tonerna blandas och hopröras, förvirrade, men
dock med en viss enhet. I allt detta virrvarr af ljud,
detta pipande, qvittrande, hvisslande och kraxande,
som oaflåtligt antager ny gestalt, ständigt omvexlar,
men ändock tyckes
vara det samma, höres likväl särskilt, utan att just
precist göra sig gällande, de små dufvornas flöjtlika
rop, beo’ns egendomliga hvissling, vildhönsens
kacklande, papegojornas skri samt trastens,
näktergalens och andra mästersångares präktiga toner,
till hvilka de mindre lyckade prestationerna få
tänkas som ett slags ackompagnemang. I synnerhet
om morgnar och aftnar exeqveras det besynnerliga
tonstycket med stor ifver af alla deltagarne: hvar
och en hembär, trogen gammal vana, sin helsning åt
den kommande och flyende dagen. Mot middagen blifver
det lugnare, emedan matsmältningen då börjar göra sin
rätt gällande; på eftermiddagen tager sången åter sin
början; vid solnedgången tiger redan en och annan, och
blott papegojorna larma värre än eljest, emedan liksom
i fria tillståndet omsorgen för sofplatser synes
hafva bemäktigat sig dem, och för den samma måste de
naturligtvis gifva uttryck på lämpligt sätt. Musiken
i Fågelhuset låter för öfrigt lika litet beskrifva
sig som någon annan; man måste hafva hört den, för
att kunnar bilda sig en föreställning derom. Men så
mycket är säkert, att det erfordras lång iakttagelse,
noggrann kännedom om de föredragande, för att
observera och igenkänna enskilta stämmor. Man hör
i början för idel larm och sorl ingen melodi, och
man måste först vänja örat vid ljuden, innan man kan
tänka på ett behagligt afhörande af det hela.

Fågelhuset och sötvattensgalleriet.

I omedelbar förbindelse med Fågelhuset står
Sötvattensgalleriet, bestämdt för fiskar och
batrachier, äfvensom för fåglar, hvilka älska
vattnet eller åtminstone dess närhet. I afseende
på fåglarne må anmärkas, att bland dem finnas icke
blott nästan samtliga Europas ädlare sångfåglar, utan
äfven verkliga sällsyntheter, och att dessutom syd-
och nord-amerikanska sång- och praktfåglar blifvit
exponerade. Således beledsagas den besökande af
upplifvande fågelsång ur de bästa
strupar ända till vattnets stilla verld, i hvilken
han redan till hälften inträdt.

Efter en sista beundrande blick på Fågelhuset genom
nämda galleri beträder man »Trappsalen». Äfven den
har apterats för naturvetenskapliga ändamål; der
finnes den »artificiella fiskodlingen», d. v. s. en
uppställning af särskilta apparater för fiskromens
kläckning samt en mängd dertill hörande bäcken, för
skyddandet och första vården af de ur äggen utkomna
ynglen. Anstalten är afsedd mindre för att omedelbart
bidraga till förökande af de genom formlig förföljelse
i förfärande grad hopsmälta sötvattensfiskarne, än att
på ett medelbart sätt verka för detta ändamål genom
att leda allmänna uppmärksamheten på denna högligen
vigtiga angelägenhet och uppmuntra till efterföljd.

Redan i Sötvattensgalleriet, men ännu mer i byggnadens
nedre våning får man klafven till det egendomliga
intryck, som det hela utöfvar på betraktaren. Han står
ständigt i ett mörkare rum och ser alltid ned i ett,
som är klarare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>