Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur rapphönans familjelif.
- Ett fosterländskt Bildergalleri. XIII. Jonas Alströmer. Axel Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faderskärleken ej längre beherrska sig – den stackars
fågeln, glömmande sin svaghet, vänder sig mot hunden,
slående med vingarne. Stundom tager han, efter att
sålunda hafva rusat emot hunden, till flykten, men
han flyr ovigt och med släpande vingar, liksom för att
locka med sig fienden genom hoppet om ett lätt byte;
och alltid flyr han nog fort för att icke blifva
gripen, men icke nog fort för att tillintetgöra
förföljarens förhoppningar, han leder honom allt
längre och längre bort från familjen.
La Fontaine tillskrifver modern denna kloka handling.
Om Buffon tillskrifver hanen det förstånd, som La
Fontaine tillskrifver modern, så säger den store
naturforskaren,
att honan begifver sig ut ett ögonblick efter hanen,
aflägsnar sig mycket längre och alltid i en annan
riktning; knappt har hon sänkt sig ned, förrän hon
återvänder på marken, springande utefter fårorna,
och nalkas sina små, hvilka sitta nedhukade i gräset,
hvar på sitt håll; hon samlar dem hastigt, och innan
hunden, som förifrat sig efter hanen, fått tid att
återkomma, har hon redan fört dem långt bort, utan
att jägaren hört minsta buller.
Ju mera man studerar djurens lefnadssätt, desto mer
upptäcker man den uppoffrande tillgifvenhet och de klokt
beräknade handlingar, hvaraf de äro mäktiga.
Ett fosterländskt Bildergalleri.
XIII.
Jonas Alströmer.
Den lilla vänliga staden Alingsås vid sjön Mjörn, en
borgerlig idyll i ett vackert staffage, har endast
tvenne märkvärdigheter att bjuda på: en graf och en
fabrik, af hvilka den sednare är liksom ett nutidens
monument öfver ett stoft, hvars anda en gång i tiden
drömde om att göra sitt fosterland oberoende och
välmående genom en sjelfständigt utvecklad inhemsk
industri. Fabriken är engelsmannen Hills storartade
väfveri, grafven är Jonas Alströmers. Den förra
väcker din beundran öfver menniskosnillets makt, att
genom tillämpning af mekanikens lagar göra naturens
krafter sig underdåniga; vid den sednare stannar du
å den fridfulla kyrkogården med blottadt hufvud – den
grafven är på sitt sätt den svenska industriens vagga.
För ett par hundrade år sedan var Alingsås blott en
liten by med omkring 150 invånare, hvilka lifnärde
sig med fiske, jagt, krögeri och försäljning af
kramvaror, som de fått från Göteborg och utbjödo i
kringliggande landsbygd. Der föddes Jonas Alströmer
den 7 Januari 1685 af fattiga föräldrar, borgaren Carl
Thoresson och Annika Gisslesdotter. Genom faderns
medellöshet blef gossens uppfostran torftig, och han
lärde sig endast nödtorftigt att läsa, skrifva och
räkna, hvilka egenskaper dock satte honom i tillfälle
att få plats som bodgosse i Eksjö. Der stannade han
under en hård och sträng behandling, med af frost
spruckna händer och fötter, i tvenne år, hvarefter
han blef renskrifvare hos magistratssekreteraren i
Wenersborg. Denna föga mer än nödtorftiga befattning
innehade han i trenne år, hvarefter han, som under
tiden ändrat sitt namn från
Thoresson till Alström, begaf sig till Stockholm,
för att söka lycka. Örntankarne, som började
känna vingarne växa, kunde ej hållas fast vid
renskrifvarebordet. Gåspennan, ilande fram öfver
protokollspapperet, var ej tillräckligt verktyg
för dem.
Här blef Alström inblandad i ett äfventyr,
hvilket skulle afgöra hans framtid. En hans vän, vid
namn Alberg, anställd hos en grosshandlare Törne,
hade nämligen förälskat sig i dennes dotter. De
båda unga visste mycket väl, att fadern ej skulle
gifva sitt samtycke till deras förening, hvarför
de beslöto att resa öfver till England, der Alberg
skulle öppna en egen affär. Alström erbjöds en
förmånlig bokhållareplats, hvilken han emottog,
och så begåfvo sig rymlingarne i väg. Alberg måste
efter trenne år »stoppa», men Alström hade under
tiden gjort sig så fördelaktigt känd af köpmän i
London och af svenska skeppare derstädes, att han
år 1710 erhöll en skeppsklareraresyssla med engelsk
medborgarerätt.
Genom flit, redlighet och sträng
ordning vann han snart ett förtroende, som gjorde
hans ställning jemförelsevis god, så att han kunde
taga sina båda systrar till sig, af hvilka den äldre
skötte hushållet och den yngre biträdde honom i
handeln med den framgång, att hon kunde ensam sköta
affären, då han måste begifva sig ut på resor.
Det var vid denna tid, som Alström, hvilken dref en
ganska omfattande kommissionsrörelse, fann, att hans
fosterland, det gamla kära Sverige – då som nu –
kastade bort millioner, som det så väl behöfde för
att grunda sitt eget välstånd, på utländska artiklar,
hvilka borde och kunde tillverkar billigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0233.html
