Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Interiör af en lappkåta. L. J. S.
- Till en grubblande vän. (Svar på ett religiöst bref.) Isidor K.
- En svensk kyrka i Amerika. St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkortas hastigt, väderleken är ruskig med omvexlande regn,
blåst och snöslask. Nu är rätta tiden att insamla Lappmarkens
bärsorter, hallon, smultron, vinbär, lingon, blåbär, åkerbär
m. fl. I medium af September börja redan löfskogarne
nedlägga sin sommarskrud. Oktober är här som annorstädes
den gyllene korftiden. Lappar och nybyggare slagta nu sina
brun-renar och hvar och en, som nu har klingande mynt eller
eljest står i förbindelse med Lappen, är betänkt på att skaffa
sig sofvel för vintern. Boskapen stallfodras; de mindre sjöarna
tillfrysa, marken höljes med snö, fiskarna stimma och fisket är
gifvande. I November är full vinter, med vedkörning och
fiske med nät och isnot. Och slutligen säger Læstadius om
December: Denna månad »är i det mesta lik Januari. Köld
och mörker äro de fiender, mot hvilka man måste strida,
af hvilka den förra öfvervinnes med goda eldbrasor och den
sednare endast med tålamod och hopp. Det är sant, nu tyckes
det vara den ledsammaste tiden i Lappmarken; men – man
kryper in i stora skinnpelsar, tar lappskor på fötter, handskar
på händer samt luden mössa öfver hufvud och öron och går
ut oförskräckt att bjuda vintern spetsen. Då man en gång
kommit i rörelse, så är det verkligen icke så farligt, som man
tror. Sålunda utrustad, går man ut till strids mot björnar,
vargar, räfvar, mårdar, uttrar, harar, hermeliner, ekorrar och
snöripor, kommer hem isrimmad, men stolt öfver bytet;
omringar nordens vintersol, den präktiga brasan, och tillbringar
den långa vinterqvällen med berättelser om dagens hjeltedater,
eller om fordna bragder och fabelverldens jättesagor. Sålunda
lefver ett folk, fritt från verldens buller, i ett ostördt och
kanhända för mången furste afundsvärdt lugn. Hvar och en
är nöjd med sin lott och missunnar ingen dess lyckligare land
eller rikare bord; ty han känner ej annat land, än den af
ödet honom beskärda fädernejord.»
L. J. S.
Till en grubblande vän.
(Svar på ett religiöst bref.)
Broder! Att din blick du höjer,
längtansfull, dit upp mot ljuset,
att din tanke gerna dröjer
i den verld, der barn af gruset
icke dina drömmar störa,
att du frågar, att du klagar –
detta tyder, hur ditt sinne
gömmer från din oskuldsdagar
än ett dyrt, ett kostbart minne,
hur Guds röst du än kan höra;
hur du dunkelt kan förnimma,
att Hans hand dig styr och leder,
hur ibland du ser en strimma
af den sol, som ej går neder.
Du är rikare än mången,
som förlorat, under loppet
af sin lefnad, allt: du äger
allt ännu, så länge hoppet
öfvertygande dig säger,
att din själ, vid stoftet fången,
en gång, frigjord, dock skall sväfva
dit, der blott de sälla lefva.
Glöm dock icke, att Den samma,
som har skapat himlens fäste
och som tände solens flamma,
äfven skapat fågelns näste;
minns, att Han, som bor derofvan,
ock hos oss här nere finnes!
Skåda du, i jorden gåfvan
af hans kärlek! Himlen vinnes
icke alltid först med döden:
tro och hoppas, lef och verka!
Finns Guds storhet här i tingen,
älska alla, hata ingen –
och hur dina lefnadsöden
sig gestalta, skall du märka
redan här, hur saligheten
dig förklarar evigheten.
Isidor K.
En svensk kyrka i Amerika.
I den för sin fruktbarhet och naturskönhet vidtberömda
trakt vid Delawareflodens och dess tillflödens stränder,
der de svenska nybyggarne vid medlet af sjuttonde
århundradet först slogo ned sina bopålar och byggde fästet
Christina, finnes ännu ett minnesmärke från den svenska tiden,
som i flera afseenden är värdt uppmärksamhet. Det är den
så kallade »Heliga Trefaldighetskyrkan» i den nu varande
staden Wilmington i staten Delaware. Denna stad, som nu
mera äger omkring fjorton tusen invånare, ligger på samma
plats, der det forna svenska fästet låg, och innehåller en mängd
minnen från den svenska tiden, liksom många af stadens slägter
leda sin härkomst – och enligt kyrkoboken kunna bevisa
det – från de svenska nybyggarne.
Den Heliga Trefaldighetskyrkan, hvaraf vi å nästföljande sida
meddela en afbildning, byggdes år 1698 och invigdes redan
följande året. Hon är tillika den äldsta kristna kyrka i Förenta
Staterna, i hvilken ännu offentlig gudstjenst hålles. Svenska
kyrkor funnos dock före denna. De första nybyggarne
uppbyggde inom fästningsverken en kyrka och trettio år derefter
omkring halfannan mil derifrån en annan. Denna sistnämda,
som låg vid det så kallade Crane-hook, skall hafva haft en
utomordentligt vacker belägenhet. Hon låg så nära floden,
att folket från de angränsande nybyggena kunde med sina
båtar ro upp nästan till sjelfva kyrkodörren. Af dessa kyrkor,
hvilka tillhöra den äldsta tiden, då det »nya Sverige» var
erkändt såsom en svensk besittning, finnes nu mera intet i behåll,
och, der den sistnämdas kyrkogård en gång var belägen, har
nu en fruktträdgård blifvit anlagd. Den Heliga Trefaldighetskyrkan
deremot uppfördes, sedan landet blifvit engelsk
tillhörighet, men likväl af svenskar och för svensk-luthersk
gudstjenst.
Till sitt yttre är denna kyrka nu mera temmeligen
oansenlig, men på Carl XII:s tid var hon en märkvärdighet af
första ordningen, och det berättas, att »till och med
guvernörerna i Maryland och Virginien reste för att beskåda henne».
Då ansågs så väl denna som den ett par år senare uppförda
svenska kyrkan i Philadelphia för att vara de vackraste
kyrkobyggnader. Nu mera äro de ett intet, vid sidan af de
luftiga, praktfulla tempel, som pryda Amerikas städer. Men
minnena bo vid de förra, och minnet är ock en byggmästare,
som förstår sin sak i botten. Svensken skall finna mycket
skönt och herrligt i den nya verldens städer, och likväl skall
han, åtminstone någon gång, känna hjertat klappa af längtan
att komma tillbaka till hemlandet igen. Midt under
åskådningen af New-Yorks lysande palatser, midt under bruset af det
rörligaste lif, framträder för utvandrarens inre öga bilden af
den lilla stugan vid sjön, der hans vagga stod och der han
så mången, gång lyssnade till skäll-kons råmande i skogen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0275.html
