Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 / 300 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska Bilder. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom klephten bergsbygdens. En äkta magyar, som han är,
älskar han musik med passion, och träffar han under upprymdt
tillstånd en tsigan (zigenare), låter han denne sjunga för sig
några af dessa nationella sånger och visor, hvaraf Ungern har
ett så stort antal. För ungraren är afhörandet af denna
nationella musik en allvarlig sak och dervid tänker han på fordna
dagar. Detta drag synes vara en qvarlefva af de chevalereska
tänkesätt, som ännu i dag karakterisera ungraren. Han låter
ofta sista skillingen springa för tillfredsställandet af detta sitt
favoritnöje; men zigenaren skall också hafva något!

Dessa zigenare äro för öfrigt allmänt utbredda i Ungern
och bilda der ett vigtigt element i samhället. De äro mycket
musikaliska, utan att likväl äga de ringaste teoretiska
kunskaper. Utan zigenare skulle det icke finnas några folkfester,
några offentliga eller enskilta lustbarheter. I saknad af dem,
skulle förlofningar, giftermål och barndop, födelsedagar och
familjesammankomster vara utan lif och friskhet. De äro utan all fråga
de aktningsvärdaste zigenare i verlden; men stammens karaktersdrag
göra sig äfven gällande hos dem, och de bibehålla sina
egendomligheter, från generation till generation, så oförändrade, att
intet närmande äger rum till det folk, hvaribland de lefva.
Stoiskt fördraga de ytterligheterna af köld och hetta, betäckande
sig om vintern med idel trasor och gående i sommarhettan
utan hufvudbetäckning. De äro sorglösa som barn,
vilda som skogens djur, obekymrade om morgondagen och
alltid fattiga.

Dansande Czicós.

Men under denna långa digression glömma vi, att vid
våra fötter utbreder sig en hel stad, en i alla hänseenden
egendomlig stad, om hvilken det är tid att yttra några ord;
ty ehuru förenade genom ett mästerverk af engelsk byggnadskonst
– en 1200 fot lång, praktfull kedjebro af jern – äro
Pesth-Ofen eller Ofen-Pesth, som man kallar dem, väl i sjelfva
verket tvenne städer.

Pesth är den nya staden, politikens och affärernas
medelpunkt. Ehuru en gammal stad, och i trettonde århundradet
hufvudsakligen tysk, började Pesth först från slutet af adertonde
århundradet blifva af betydenhet. Ofen är historiens, de gamla
minnenas stad. Den är det förflutna, Pesth det tillkommande.
Ofen är den officiella hufvudstaden och guvernörens residens.
Det herbergerar administrationen och arméen, och dess kastell,
alltid beväpnadt, håller ännu, såsom på den ottomanska ockupationens
tid, den ungerska oppositionsandan under sina kanoner.
Staden har femtiofem tusen invånare och föga eller ingen handel;
men den har en vidsträckt arsenal och präktiga kaserner. Det
är mera en fästning, än en hufvudstad. På dess gator träffar
man blott soldater och patruller. Emellertid varseblifva vi
några gamla kyrkor, katedralen bland andra, fordom af
turkarne ombildad till moské, och temmeligen vackra palatser.
Det ståtliga kungliga slottet har en front af nittiofyra famnar
och innesluter en kyrka, tafvelsamling och bibliotek. Midt
emot tyghuset står Hentzi-monumentet, till minne af åtskilliga
österrikare, som här stupat. – Men grannskapet med
fästningen gör Ofen till en, på det hela taget, mindre behaglig
vistelseort, hvarföre vi säga det farväl och återvända till det friska,
pulserande lifvet i det framåtgående Pesth.

Man finner der få minnesmärken, men husen äro stora och
beqväma samt hafva denna götiskt-alcazarska karakter, som
i våra dagar är så mycket på modet i Tyskland och annorstädes.
Bland storartade byggnader må här nämnas Nationalmuseum,
som grundlades år 1802 genom en donation af grefve
Frans Széchényi. Muséet innehåller stort bibliothek, en
fullständig ungersk myntsamling, präktiga historiska samlingar,
åtskilliga målningar och ett naturaliekabinett. Det är der som
den ungerska landtdagen håller sina sessioner. Det berömda
Esterhazyska Målningsgalleriet är hitflyttadt från Wien och
inrymdt i en våning af Akademipalatset, också en ståtlig
monumental anläggning, som fullbordades 1865. Den
ansenligaste byggnaden är dock den så kallade »Nybyggnaden»,
påbörjad 1786, bestående af fyra gårdar, kasern, artilleridepot
och fängelse för politiska förbrytare. Vidare äro Invalidkasernen
med en front af fyrtiosju fönster och Ludoviceum,
som nu tjenar till militärhospital, anmärkningsvärda, jemte
Rådhuset, Nationalteatern och den Judiska synagogan,
hvilken med rätta nämnes som en af de sevärdaste byggnader i
Pesth. Staden räknar inalles sexton kyrkor samt några kloster.
De vackraste och största privata husen ligga i den af Pesths
fem stadsdelar, som kallas Leopoldstadt. Staden har mer än
5,600 hus och 136,000 invånare.

Pesth är medelpunkten för Ungerns vetenskapliga och
litterära lif. Bland vetenskapsinstituterna står Ungerska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>