Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andarnes direkta skrift.
- Förnöjsamhet såsom lyckans grundval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experimenter. Såsom baron Güldenstubbe berättar, skulle mer
än 250 personer hafva åsett fenomenet af osynliga väsendens
direkta skrift, och det härtill använda papperet hade blifvit
anskaffadt af dem sjelfva.
De flesta experimenterna skedde i Louvrens antiksal, uti
katedralen i S:t Denis, i åtskilliga andra kyrkor i Paris och
å kyrkogårdar derstädes, vidare uti parkerna i Versailles,
Trianon, S:t Cloud, Compiègne, Rambouillet och Eu, äfvensom
i ruinerna af slottet Arques vid Dieppe, uti British Museum
och uti Westminster i London, uti Frauenkirche och Glyptoteket
i München etc.
Enligt baronens uppgift hafva, bland andra, skriftligen
uppenbarat sig: kejsar Octavianus Augustus, den heliga
Genoveva, Maria Stuart, en estnisk adelsman, konung Henrik IV
af Frankrike, Cicero, Pausanias, den ryske skalden Puschkin,
den bekanta La Vallière, Marie Antoinette, Wieland, Molière,
Schiller, d’Alembert, Voltaire, Diderot, Apollonius af Thyana,
Hannibal, kejsarinnan Livia, kejsar Pertinax, Germanicus m. fl.
Bland de ögonvittnen, som öfvervarit experimenterna,
finna vi namn, sådana som: baron Voigts-Rhetz, broder till
den preussiske generalen, baron Rosenberg, professor Matter,
medlem af Pariserakademien, Lacordaire, broder till den
bekante dominikanermunken och direktör for gobelin-fabriken i
Paris, Delamarre, redaktör af »Patrie», Denné, medarbetare
i samma tidning, Delaage, skriftställare, skalden grefve de la
Boulaye, journalisten Choisselet, målaren Kjörboe, professor
Georgii, läkarne d:r Bowron i London och d:r Clever de
Maldigny i Versailles, ryska furstarne Leonidas Galizin och Dimitri
Shakowskoy, ryske öfversten Toutscheff, baron Yxkull från
Estland o. s. v.
Af damer nämnas: författarinnorna grefvinnan Dash och
madame Niboyet, äfvensom grefvinnan Boissy, väninna till
Byron, »som sjelf skrifvit för henne med andehand».
Mycket underbart var förknippadt med upptäckten af
andarnes direkta skrift. De första veckorna efter denna
upptäckt »vandrade borden, på hvilka andarne skrefvo, fritt
omkring i rummet såsom lefvande väsenden, än långsamt, än
med förvånande hastighet. Författaren spärrade ofta vägen
för dem medelst stolar, men de förstodo alltid att tränga sig
fram och patetiskt fortsätta sin väg i samma riktning.»
Dock nog! Vi blifva sjelfva helt patetiska till mods;
emellertid ansågo vi oss böra på detta ställe inrymma en plats
åt det moderna »undret», vore det också blott för att fästa
uppmärksamhet på dess betydelse såsom ett tidens tecken.
Förnöjsamhet såsom lyckans grundval.
Själslugn och glädtig sinnesstämning utgöra
grundvalen för all lycka, all helsa och ett
långt lif. Visserligen äro de beroende af yttre
omständigheter; men att de egentliga och sanna
källorna till förnöjsamhet och lycka ligga hos
menniskan sjelf och att deras användande som
dietetiska befordringsmedel för helsan och lifvet
är möjlig för en hvar, framgår deraf, att just de
störste, förmögnaste och mäktigaste, konungar och
kejsare, icke alltid tillika äro de af lyckan mest
gynnade; följaktligen att de fattigaste och lägste
också icke alltid äro de af olyckan och förderfvet
mest hemsökta, och att i allmänhet anträffas mera
förnöjsamhet i den torftiga ställningen, än bland
de förnäma och rika. Reglorna för förlängning
af det menskliga lifvet låta sammanföra sig till
hufvudsakligen följande föreskrifter.
Man må med all makt kämpa mot sina passioner
och söka att så mycket som möjligt förminska sina
behof. Passioner låta en aldrig komma till den lugna
sinnesstämning, som är så nödvändig för helsan och
lifvets uppehållande. Men ju ringare våra behof äro,
desto mindre önska och begära vi, desto mindre gifva
vi således rum åt passionerna, men försäkra oss så
mycket vissare om den dyrbara förnöjsamheten. Derföre
kunna äfven de fattigaste vara förnöjsamma, blott
de förstå att inskränka måttet af sina bebof. De
gamla tidernas och folkens verldsvise öfvade sig
i den största försakelse, för att försäkra sig om
lyckan. Diogenes bortkastade den sista återstoden
af sin tillhörighet, en bägare, då han sett, att
en gosse vid en källa drack ur handen. Så snart
man deremot förökar antalet af sina behof, så är
förnöjsamheten borta. Vår tids elände ligger just
deri, att man inom alla samhällsklasser har för
många behof.
Man betrakte aldrig lifvet såsom ändamål för vår
härvaro, utan må man väl besinna, att det blott
är ett medel till allt högre fulländning och att
vår existens och vårt öde äro underordnade en högre
makt och högre ändamål. Om man aldrig lemnar detta
ur sigte, så skall man utan möda bäst försäkra sig
mot hvarje angrepp på ens själslugn.
Man lefve i den rätta betydelsen alltid blott för
dagen, d. v. s. man använde hvarje dag, såsom om
den vore den enda, utan att bekymra sig om den
följande. Den nuvarande tiden föder framtiden,
och den, som använder hvarje dag i enlighet med sin
bestämmelse, han kan hvarje afton gå till hvila med
den tillfredsställande känslan, att han icke allenast
lefvat denna dag, utan också för sig grundlagt den
bästa framtid.
Man deltage måttligt i de nöjen och förströelser,
som stå till buds. Vexling mellan motsvarande
verksamhet och arbete och emellan förströelserna
i sällskapslifvet är vår tillvarelses krydda,
i synnerhet då man kan säga, att man troget och
redligt uppfyllt sin pligt. Hopp och glädje äro
källor till förnöjsamhet och verkliga medel till
lifvets förlängning. Den, som kan hoppas, förlänger
sin tillvaro icke blott idealt, utan äfven kroppsligt
genom, det lugn och den sinnesjemnhet, som hoppet
gifver. Men vi få icke grunda vårt hopp ensamt på
gränserna för detta jordiska och förgängliga lifvet,
nej! äfven utöfver dessa gränser, på det kommande
lifvet måste vi rikta våra blickar, ty tron på
odödligheten är medlet att för oss lätta alla bördor,
alla besvärligheter i detta lifvet och det enda,
som kan göra oss värda denna bestämmelse. Sjelfva
religionen kan man således i detta hänseende betrakta
som första källan till förnöjsamhet och befordrande af
ett långt, lyckligt lif. Man uppsöke hvarje tillfälle
till ren glädje och betjene sig deraf. Men näppeligen
gifves det någonting, som är fördelaktigare för
helsan, som mera förlänger lifvet, än huslig lycka,
umgänget med lefnadsglada och goda menniskor, samt
njutningen af naturen. Men lifvet blifver nödvändigt
förbittradt, förkortadt och förstördt genom huslig
ofred, ensamhet och beständigt tillbakadragande inom
sig sjelf. Icke mindre ymniga källor till en förnöjsam
och lycklig tillvaro kunna högre själssysselsättningar
och förströelser vara och blifva, om man iakttager
nödiga försigtighetsmått mot deras missbruk och mot
all öfverdrift.
Man söke att göra sig riktiga begrepp om allt, så
vidt möjligt är, och ganska snart skall man lära sig
inse, att grunden till den mesta olyckan i verlden är
missförstånd, falskt intresse eller öfverilning, och
att ganska många, om icke de flesta, som äro missnöjda
och anse sig olyckliga, vänta mera af lifvet, än det
är i stånd att åstadkomma, och fordra, att det skulle
gestalta sig så, som det enligt deras mening borde
vara. Af visheten uppkommer tillfredsställelsen,
utaf dårskapen missnöjet.
Man handle alltid och öfverallt efter fasta och
bepröfvade grundsatser och frukte ingenting. Ett
sådant sätt att handla åtföljes af ett alltid lugnt
samvete och en karaktersfasthet, som aldrig låter
själsfriden vackla och förlänar ett oföränderligt
och orubbligt skydd mot alla lifvets stormar. Blifver
man vid ett sådant tanke- och handlingssätt misskänd,
förföljd och hånad af illviljan, så lyfte man blicken
uppåt och tröste sig med hoppet på ett bättre lif,
såsom det bästa stöd för den förtryckta dygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0331.html
