Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skarpskyttarnes skjutbana i Norrköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla vallarne, tyckte man, att en i alla afseende
lämplig exercisplats skulle kunna vinnas, ej blott
för kompani- och bataljonsöfningar, utan äfven för
bevakningstjenst. Men nu kom arrendatorn och ville
hafva sin skörd betald, för att upplåta platsen,
och då man väntat, tills skörden var vederbörligen
bragt i lada, erhöll man ändtligen tillstånd att
få begagna platsen mot dryg ersättning för kobetet,
som derigenom skulle förstöras. Och så började här
på för- och eftersommaren det friskaste krigarlif,
som måhända någonsin de gamla vallarne skådat,
äfven när de stodo i oförstördt skick omkring det
präktiga slottet. Här var det, som skarpskyttarne,
då de tidigt en söndagsmorgon voro samlade till
bataljonsexercis, öfverraskades af att se den
oförgätlige folkbeväpningsvännen August Blanche
inträda. Vi behöfva ej vara mångordiga, för att
beskrifva detta möte, huru varmt den ädle mannen
mottogs och helsades, huru kraftigt och elektriserande
han tilltalade de raska skyttarne. Visst är, att detta
oväntade uppträdande hos mången väckte nytt lif och
stärkte och lifvade till oförtrutna ansträngningar
för det höga mål, som denna rörelse uppställt för
sig. Blanche hade kommit med ångbåten samma morgon
och, så fort han fått kännedom om, att skarpskyttarne
»vore ute», genast begifvit sig till dem. Han var då
stadd på resa till en gammal god vän i närheten af
Linköping. Vi hoppas, att läsaren för den bortgångnes
minnes skull, förlåter oss denna lilla afvikning
från ämnet!
Den olösta frågan om skjutbanan inträdde i ett
nytt skede, sedan man börjat se sig om inom de
gamla slottsvallarne. Här borde, tänkte man,
en skjutbana kunna anläggas. Ty de svårigheter,
som mött exercisöfningarne funnos icke för
skjutöfningarne. Kulorna nedtrampa icke den växande
grödan. Godt och väl, men de hafva en annan ful
egenskap, den att
stundom förlöpa sig, och en förlupen kula är,
som hvar man vet, icke att leka med. Knappt hade
således ett ljus gått upp, förrän det hotade att
slockna. Men då räckte forntiden, så glömd och
hjelplös, som den än är under dagens mångahanda
bestyr, skarpskyttarne sin hand under form af den
gamla, förfallna slottsporten. Man fann nämligen, att
om skjutbanan förlades så, att kulorna måste gå genom
porthvalfvet för att nå taflan, all fara för förlupna
kulor vore aflägsnad. Det var ingeniören J. G. Olsson
vid Motala varf, som framkom med förslaget att här på
nämnde sätt förlägga skjutbanan, och det antogs med
uppräckta händer, hvarpå, sedan underhandlingarne med
arrendatorn blifvit lyckligen afslutade, skjuttafla
af jern och skjuthus uppfördes.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
