Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska Bilder. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De slovakiska qvinnorna hafva monopol på murbestrykningen.
Man finner dem i temmeligen talrika grupper
stationerade vid gathörnen, i afvaktan på
sysselsättning. De sitta rundt omkring en massa
stora borstar, hvilka äro försedda med långa
stänger som skaft. Stora ämbaren med hvit färg
samt förnödenheterna för en tarflig måltid göra
deras attiralj fullständig. De tjena tillika som
handtlangare vid murningen. Egendomlig nog är åsynen
af dessa behjertade varelser, som, klädda i korta
kjortlar, med starka armar och nakna fötter, springa
utefter byggnadsställningarne och klättra uppför de
sluttande banor, som leda från ena våningen till
den andra. Bärande på hufvudet en liten, med handtag
försedd, rund balja, ila de, tio till femton personer,
i en rad lifligt framåt, stiga uppåt, klättra öfver
bjelkarne och gå med en beundransvärdt säker hållning,
stundom på de svåraste punkterna saktande sin gång,
men aldrig stapplande. De anlända med värdighet till
den högsta punkten af byggnaden, nedlägga sin börda –
murbruk eller tegel – till venster om muraren, hvilken
är allvarlig, som murare i alla länder; derefter,
utan att knuffa sina kamrater, som stiga uppåt, och
betjenande sig af sin tomma balja, för att bevara
jemnvigten, nedstiga de, springande och dansande som
dansöser i en opera-comique.
För en, som senterar det pittoreska, finnes knappt
något så fängslande, som ett ströftåg genom gatorna
i Pesth sommartiden.
Befolkningen här är i sanning ståtlig. Qvinnorna
hafva en liflig och bestämd hållning, någonting
frimodigt och otvunget i uppsyn och gång. Det hela
är kanske något af gosse; men en så skön och så ädel
gosse! Anmärkas må, att drägten gifver i viss mån
anledning till illusion. Den skiljer sig
knappast från männens, utom genom kjorteln: en
skjorta med rynkor kring halsen, med vida ärmar,
rikt broderade och sammandragna ett stycke ofvan
handlederna, som betäckas af böljande spetsar;
en röd eller svart eller grön spens med torsader,
fransar och silfverknappar, aftecknande den böjliga
och smidiga gestalten, hvars täckhet förhöjes genom en
hvit, ganska vid, ofta temmeligen kort kjortel. Öfver
ena axeln, kastad på husarmanér, en dolman af siden
eller sammet, fasthållen af en fouragère. Till
hufvudbonad den så bekanta nationella hatten,
försedd med en stolt uppåtriktad fjäderbuske. Den
välformade foten betäckes af halfstöflar, stundom
af en liten röd saffiansstöfvel, hvars sporre ljuder
i glädtig takt.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
