Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ungerska Bilder. III.
- Om sättet att vattna krukväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pesths förstäder äro uppfyllda med värdshus, som på
söndagen förvandlas till danssalar, i synnerhet besökta af den
arbetande klassen samt tjenstefolk utaf båda könen.
Det är der folkglädjen visar sig i all sin liflighet; der
borde man afteckna typerna och kostymerna, om icke alla
typer buro samma prägel af uppsluppen glädtighet, om icke
alla kostymerna under czárdans rörelser blandades om
hvarandra; der blixtra ögon under stampningar och skratt. Hvilken
lycklig min hafva icke dessa goda, något fetlagda tjensteflickor!
Hvilka knäveck och hvilka stålmusklar hafva icke deras
dansörer, som föra dem vid handen, i det de svänga om på en häl!
Efter här meddelade skildringar af åtskilliga folktyper,
dem vi sökt att troget teckna efter naturen, taga vi farväl af
det lifliga Pesth, medförande den allmänna åsigten, som tvenne
veckors vistande der påtvingat oss, att man näppeligen träffar
ett mera vänskapligt, gästfritt, artigt och förekommande folk,
såväl i de högre som lägre kretsarne. Synbarligen är Ungern
ett välsignadt land, i synnerhet för den fattige, på grund af de
billiga lefnadskostnaderna. Raljant säger också en annan resenär
om detta land, »att det tyckes liksom vara skapadt för
giftaslystna unga män». Den qvinliga bildningen står der i
allmänhet ganska högt och har icke kommit in på afvägar genom
den hos oss tyvärr så allmänt gängse »förbildningen». Ungerska
damer af högsta rang göra sig förtroliga med alla grenar af
de husliga göromålen och lära sig i allmänhet allt, hvarom en
blifvande husmoder bör äga begrepp och kännedom.
Skulle emellertid någon af våra läsare någonsin göra en
färd utför Donau, dröj då i Pesth – ty de derifrån medföljande
reseintrycken förgå icke ens när man åter skådar Sveas i solen
glänsande berg och dess leende dalar, eller när man åter
hör tonerna af det kära modersmålet i kretsen af glada och
lyckliga slägtingar och vänner.
Om sättet att vattna krukväxter.
Det största fel, som kan begås vid krukväxters vård,
består uti det förvända sätt, hvarpå man vanligen går
till väga vid deras vattnande, änskönt vissa blomstervänner
förklara orsaken, att ej de väna skyddlingarna trifvas
ligga deri, att de ej »hafva tur med sina blommor». Det verkliga
skälet är det, att man vattnar för mycket eller för litet.
För att träffa rätta måttet af den fuktighet, hvaraf de
särskilta krukväxterna äro i behof, erfordras visserligen också
en liten botanisk kunskap; men framför allt måste man noga
observera, att alla växter, som hafva tjocka, feta blad,
fordra minst vatten (i thy att de genom sina starka
bladorganer tillegna sig mycken näring ur luften), att finbladiga
eller mer stråformiga växter måste vattnas oftare; samt
att alla växter, hvilkas ursprungliga hem är ängen, skogen
eller strandkanten, äro i behof af den största qvantiteten
vatten.
Härtill finna vi alltid fingervisningen i naturen, det vill säga,
när vi observera växterna på den mark, der de egentligen äro
hemma, Så till exempel trifves taklöken alldeles förträffligt
å torra lermurar, under det att violen och förgät-mig-ej bäst
förmå utveckla sig på fuktig skogsmark eller vid en strand.
Och derför må den, som säger, att han icke har någon lycka
med de fetbladiga cactus-arterna och lökväxterna, med
rosorna och neglikorna, murgrönan och violen, göra sig mödan
undersöka, huruvida han icke möjligen allt för rikligt vattnat
de förstnämda, vid behandlingen af det andra slaget ej träffat
det riktiga måttet, men sannolikt allt för litet vattnat de
sistnämda. Man gör sig icke ett begrepp om, huru mycket man
med vattningen kan försynda mig mot Floras älskliga barn,
om man icke tager deras natur med i betraktande; och riktigt
orimligt är det, om man inbillar sig, att en liten krukväxt
skulle kunna liksom en kamel på en gång intaga en hop vatten
och sedan länge tära derpå. Ofta kan man göra den
iakttagelsen, att man så rikligen försett krukväxterna med vatten,
att icke blott jorden uti krukan liknar en fullsugen svamp,
eller framställer ett riktigt träsk, utan att också krukan är
ställd i vatten. Dylikt behandlingssätt kunna sump- och
vattenväxter fördraga, men icke sådana, som härstamma från i bättre
kultur varande trädgårdsmark eller växthuset, eller hvilkas
egentliga hem kanske är en solbelyst kulle.
Blomstervänner säga också, att de »vattna sina växter
ganska regelbundet». Ja, men just den regelbundna
vattningen är ett stort fel. Ty utom det, att, såsom vi ofvan
anmärkt, icke hvarje växt har samma vattenbehof, så behöfva
de i allmänhet vissa tider mindre och stundom mera vatten.
Växterna förbruka mera vatten om dagen, än under natten,
följaktligen behöfva de mer vatten under sommarens långa
dagar, än under vintern, men också mera vatten under klara
än mulna dagar. Med anledning häraf måste ock de på höga
platser och i fönstren stående växterna alltid vattnas något
rikligare, än de, hvilka äro placerade lågt. Derföre få
krukväxter, som förvaras i källaren (nedsatta i jord eller sand),
nästan alls icke vattnas, eller åtminstone ytterst litet. Men
å andra sidan fordra växterna också mera vatten, då de äro
stadda i växten eller skjuta nya skott och då de bilda knoppar
eller blommor. Häraf torde man tillräckligt inse, huru felaktigt
det är, att efter samma regel vattna alla de särskilta
krukväxterna. Visserligen kan icke här naturen – hvilken ju
icke låter regna särskilt för hvarje planta – framställas till
jemförelse. Här har en högre makt dragit försorg derom, att hvarje
växt står på sin rätta plats; under det alla våra så kallade
krukväxter egentligen befinna sig på oriktig plats och följaktligen
behöfva en synnerlig tillsyn och sorgfällig vård, om de
skola bibehålla sig, till vårt nöje och till prydnad.
Den skada, som en allt för ofta upprepad vattning
har till följd, är först och främst den, att jorden antager en
allt för hög grad af kyla samt blifver dålig och syrlig,
hvarefter vanligen rötterna börja ruttna; det öfverflödiga vattnet,
som växten icke förmår konsumera, drager nämligen då mer
kolsyra ur luften, än växten kan förbruka. Ofta kan också
en växt, hvars rötter skadats genom ett öfvermått af syra,
räddas derigenom, att man en gång öfvergjuter henne med
varmt vatten, hvarigenom syran åter utdrages. Men bättre
är det alltid att med största skyndsamhet omplantera en sådan
växt, det vill säga sätta henne i annan, god, blott måttligt
fuktad jord.
Så mycket man än i afseende på krukväxterna i allmänhet
och många af dem i synnerhet måste varna för en allt
för riklig vattning, så må dock anmärkas, att, om växterna
få blifva allt för torra, detta för dem verkar skadligt i ännu
högre grad. Ja, man kan jemförelsevis säga, att en allt för riklig
begjutning har för dessa växter ett långsamt aftynande till
följd; men att ett allt för starkt uttorkande kan förorsaka en
hastig död.
Härvid må också nämnas, att växter, som i följd af
bristande vattning voro nära döden, ofta fullkomligt dödades
derigenom, att man trodde sig böra skyndsamt komma den
förtorkade plantan till hjelp med en riktigt stark vattenbegjutning.
Detta är alldeles oriktigt; de täcka blomsterbarnen
hafva en ännu ömtåligare natur, än menniskobarnen – men om
menniska är bragt nära döden till följd af hunger eller törst,
så får man, enligt erfarenheten, till en början blott gifva henne
helt ringa qvantiteter af mat och dryck; och alldeles på samma
sätt förhållar det sig med växterna. Hafva växterna en
gång blifvit allt för torra, så måste vattningen ske särdeles
försigtigt, det vill säga så, att roten endast småningom åter
göres fuktig. Icke sällan är rotrötan, så motsägande detta
än kan förefalla, en följd deraf, att växterna fått blifva allt
för torra; voro nämligen rotspetsarne till följd af torrheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0346.html
