Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några ord i en allvarlig fråga. A....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord i en allvarlig fråga.
En af våra värderade läsarinnor har af uppsatsen
»Fruntimmerslyx och lyxfruntimmer», införd i 9:de
häftet för detta år, trott sig finna, att den uti den
samma uttryckta åsigten vore något ensidig, och har
derföre uppsatt några ord till erinran i ämnet; och
då saken är af vigt och förtjenar att beaktas inom
hvarje familj och för att, i hvad på oss ankommer,
undvika ensidigheten, få vi, under uttryckande af vår
tacksamhet och aktning för insändarinnan, som genom
sitt uppträdande velat rätta hvad af oss möjligen
förbisetts, – sålunda på sitt sätt kompletterande
vår af intresse för saken meddelade uppsats, – lemna
insändarinnan ordet:
Det är tyvärr allt för sant, att lyxen i våra dagar
stigit till en oerhörd höjd. Ytlighet och fåfänga äro
de mest framstående dragen hos vår tids unga damer,
så väl ibland de högre som lägre samhällsklasserna.
Hvaraf komma då dessa stora lyten, som fördunkla
de många goda sidor, som utan tvifvel äfven finnas
hos våra unga flickor? Jag svarar utan tvekan: icke
blott af fåfänga mödrars förvända uppfostran, utan
äfven af männens öfvervägande smak för det ytliga
och fåfänga. Det gör mig verkligen ondt, då jag ser
dessa små moddamer, som kanske nyss börjat skolan,
men likväl bjuda till att antaga en hållning, som voro
de färdiga att göra sitt inträde i sällskapslifvet;
det är onekligen en smula pikant, att se, huru väl
de små redan förstå att beundra sig sjelfva och
ringaktande behandla tarfligare klädda jemnåriga; –
men ändå huru sorgligt att så tidigt se fåfängans
gift inympas i barnahjertat, och det just af den,
hvilkens största omsorg det borde vara, att skydda
sitt barn från allt, som i ringaste mån kan besmitta
dess unga själ! Undantag finnas ju alltid, och jag
vädjar till de mödrar, hvilka rätt uppfatta sitt kall
som uppfostrarinnor: är det ej mera tillfredsställande
för eder, att se edra små flickor iklädda sin ålder
passande drägter, än att styra ut dem som moddockor,
hvilka af alla rättänkande betraktas med en blandning
af löje och medlidande?
Det är också sant, att barnlyxen är grunden för den
unga flickans öfverdrifna böjelse för extravaganta
toaletter; men nu kommer ett annat syfte till, som
barnet ej ännu rätt förstod; begäret att behaga. Den
unga flickan är nog skarpsynt att se, det, ju mera
elegant hon uppträder, desto mera kan hon göra anspråk
på att blifva observerad och beundrad af de män, med
hvilka hon kommer i beröring, och som på allt sätt
söka smickra och uppmuntra denna behagsjuka. Man kan
ju icke begära, att hon skall, oerfaren som hon är,
genast kunna uppfatta det falska och betydelselösa i
detta smicker – lika litet som de unga eleganterna,
hvilka äro så frikostiga derpå, göra sig besvär
att reflektera deröfver –; utan hon emottager all
hyllning, som egnas henne, såsom något helt naturligt,
njuter deraf och skulle anse sig helt olycklig, om
den uteblef. Det kommer så en dag, då hon skall ingå
en förbindelse, som skall1 afgöra hela hennes lifs
öde. Är hon så lycklig att blifva förenad med en man,
som har nog urskilning att se det goda, som ligger
gömdt under fåfängans glitter, och som med kärlek
och fördragsamhet så småningom lär henne fatta, att
lifvet har en djupare betydelse, än stundens korta
glädje, så skulle hon också snart nog lära känna sina
pligter som qvinna; och kärleken skall då rädda henne
från att gifva sina barn samma slags uppfostran, hon
sjelf erhållit. Ingår hon deremot äktenskap med en
man, lika tanklös och begifven på lyx, som hon sjelf,
så ligga de förhållanden, som deraf komma att uppstå,
i allt för öppen dag, för att här behöfva omordas. Men
felet är icke uteslutande qvinnans: mannen skall ju
vara hennes
»hufvud»; men om hon händelsevis icke har någon,
huru skall hon då bära sig åt?
Tänk, om jag också skulle våga att adressera några
ord till »skapelsens herrar»!
Medgifven, mina herrar, att fåfängan och smaken för
det ytliga äfven spelar en ganska stor roll i edert
lif; j fordren ganska mycket af oss qvinnor, men
hvarför ej gifva oss goda exempel? Och, framför allt,
hvarför smickren och uppmuntren j just våra svaga
sidor, för att sedan skratta på vår bekostnad? Märken
j då icke, att j dermed bevisen, att j sjelfva ägen
sådana, kanske i lika hög grad. Ty – icke sant? –
nog smickrar det eder fåfänga bra mycket mera att
uppvakta – vare sig på promenaden eller i balsalongen
– ett af dessa toalettens mästerstycken, som ser
ut att komma direkt ur en skicklig tapetserares
händer, än j finnen behag uti att åtfölja den enkla
och anspråkslöst klädda flickan, om hon också på
bildningens vägnar står vida öfver sin af lyckan mera
gynnade medsyster. – Men ytan framför allt!
J umgås till exempel i en familj, der det finnes
unga döttrar af den vanliga sorten: flärdfulla
och behagsjuka, och hvilkas enda bekymmer är,
huru man rätt angenämt skall kunna fördrifva
dagen; men der finnes äfven ett slags »bihang»
i skepnad af en fattig slägtinge, en ung flicka,
som på det mest nedlåtande sätt behandlas af sina
kära anförvandter. Antag nu, att den sistnämda är
god och okonstlad, – motsatsen till de förra i alla
afseenden, – så har hon likväl två stora fel: hon är
fattig och saknar hvad man kallar utseende. J skolen
derföre icke finna henne värd eder uppmärksamhet,
på sin höjd helt likgiltigt yttra, »det är visst en
mycket beskedlig och arbetsam flicka, den der», under
det j finnen de nyss porträtterade unga damerna,
»förtjusande» och »gudomliga»; och skulle någon
af eder komma att välja sig en maka i den familjen,
tror jag mig med visshet kunna påstå, att valet icke
faller på den der »beskedliga» flickan.
Skulle det likväl ej i allmänhet vara bättre, om j
laden bort det fadda smicker, som så ofta är grunden
för eder konversation? Hvarföre som fästmän berömma
och finna de fel förtjusande, hvilka j sedan som
äktamän, strängt skolen klandra? Vågar jag gifva
eder ett råd: fästen eder icke alltför mycket vid
ytan! Varen sanna och uppriktiga. J skolen vinna
mycket derpå, och de af det »täcka könet», som ej
förstå att värdera eder för dessa egenskaper, deras
ynnest kunnen j allt för väl undvara.
Det är nedslående att höra sådana ord, som dessa:
»De gamla tiderna äro ej mer, då hustrun var mannens
bästa välsignelse.» Så illa är det Gudi lof icke;
jag vet många hem, der hustrun är, hvad hon bör och
skall vara: de sinas föresyn och glädje, föremål
för deras innerligaste ömhet, och der detta icke
är förhållandet, kommer det sig troligast deraf,
att mannen vid valet af maka mera tagit råd af sin
fåfänga, än sitt förstånd och hjerta.
Om en man misstänker, att en qvinna gifver honom sin
hand af åtrå efter rang och rikedom, hvarför erbjuder
han henne då sin? Älskar hon honom för hans egen
skull, skall hon med glädje ingå på hans åsigter, och
det hem, han bjuder henne, blifver henne lika kärt,
om det är inrättadt efter nutidens förfinade smak,
eller efter den »gamla goda tidens».
Dömen derföre icke så ensidigt om qvinnan i allmänhet,
utan må hvar och en söka att rätt lära känna sig
sjelf.
A....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0363.html
