Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - - Återställande af rökta köttvaror, som redan börjat lukta. - - Botmedel mot tandvärk. - - För patienter. - - Förvarande af skinkor. - - Kitt för kakelugnar. - - Att uppdraga tidiga växter i boningsrum. - - Potatisprof. - - Parisiskt tvättpulver. - - Blekning af linne. - Uttydning af Gåtorna i föreg. häfte, sid. 352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behaglig arom, är ganska saftigt och har rosenröd
färg. För att för öfrigt vid försändning af rökta
köttvaror förekomma förruttnelse hos de samma,
omvecklar man dem med pergamentpapper, som en
timmes tid legat i trä-ättika, och inpackar dem
först derefter.
Botmedel mot tandvärk. Vid ett sammanträde af
Medicinska Föreningen i London anmärkte d:r Blake, en
utmärkt läkare, att han var i stånd att genom följande
medel bota det mest förtviflade tandlidande, för så
vidt det samma icke vore förbundet med röjmatism,
nämligen: Alun, stött till helt fint pulver, 2 delar;
svafvelether, 7 delar; begge substanserna blandas
och läggas på den sjuka tanden.
För patienter. Till förekommande af så kallade liggsår
hos patienter har erfarenheten visat följande enkla
och billiga medel vara lämpligt. Man tager nämligen en
citron, skär den samma i stycken, trycker saften något
ur de samma och öfverstryker med dessa citronstycken
den sjukes rygg på det sätt, att den samma blifver
något fuktad af citronsaften. Detta upprepar man
några gånger med några dagars mellantid.
Förvarande af skinkor. Hvarje husmoder känner det
förfaringssättet, att, till förvarande af rökta
skinkor, upphänga dem i en liten bomullssäck; med
säcken, detta omhölje för skinkan, åsyftas dock
egentligen ingenting annat, än att från skinkorna
afhålla flugor och maskar. Men vill man verkligen
konservera skinkorna, så bör man göra säckarne
något större, än skinkorna äro, lägga skinkorna
deri och derefter med handen ganska fast inpressa
fingerlångt skuret, välluktande torrt hö i säckarne
rundt omkring skinkorna, så att dessa på alla
sidor äro omgifna af hö. Sedan tillknyter man väl
de sålunda fyllda säckarne och upphänger dem på ett
torrt ställe. Skinkornas utdunstning insuges af höet,
som deremot genom sin angenäma lukt bidrager till
förhöjande af skinkornas smak.
Kitt för kakelugnar. Den lera, hvarmed kakelugnarne
vanligen tillsmetas, affaller ofta, kakelugnen ryker
då, och fogningarnes tillsmetande måste stundom
upprepas några gånger på en vinter. Så väl hos
jernkaminer som hos lerkakelugnar kan denna olägenhet
afhjelpas genom följande tillsats till leran: Man
tager ett ark grått, groft läskpapper, som man förut
genomblött, knådar detta tillsammans med leran, tills
läskpapperets fibrer tillräckligt fördelat sig i den
samma. Så erhåller man ett slags papier-maché-massa,
som, i fall man ytterligare till leran tillsätter
ett lod koksalt och ett lod jern-viktriol och vidare
upphjelper den möjligen allt för sega massan med en
tillsats af mjölk, ett kakelugnskitt, som ej antager
någon remna och är särdeles varaktigt.
Att uppdraga tidiga växter i boningsrum. Man låter
förfärdiga sig små krukor utan botten, men hvilka
nedtill äro något vidare än upptill (eller ock kan
ändamålet uppnås äfven med vanliga blomsterkrukor,
å hvilka man utslår bottnen och vänder den vida
öfre delen nedåt). Dessa fyller man med jord och
gifver hvarje kruka ett litet bräde, skiffer eller
tegelstycke som underlag och lägger fröna i dessa
krukor. Sålunda skall man tidigt erhålla plantor
i rummet, hvilka man sedan, utan att behöfva
uppdraga och omplantera dem, tillika med jordbollen
kan nedsätta i fritt land, i det man i landet
(trädgårdssängen) gör en liten håla och – i det man
undandrager krukans underlag – låter plantan med
jordbollen nedglida i den samma.
Potatisprof. Man har, som bekant är, ett temmeligen
betydande antal praktiska kännemärken, enligt
hvilka man tror sig kunna med mer eller mindre
tillförlitlighet bedöma potatisens rikhaltighet på
stärkelsemjöl eller, hvilket man håller för
likbetydande dermed, dess »godhet». Doktor Nobbe,
föreståndare för Jordbruks-experimental-stationen
i Chemnitz, har pröfvat 140 stycken potäter på
dess halt af stärkelsemjöl och dervid undersökt de
praktiska uppskattningsmedlens värde. Dervid framgick,
att dess bruk fordrar en viss försigtighet och att
man i alla händelser ej kan förlita sig ensamt på
ett kännemärke. Att för öfrigt också en potatis’
godhet och mjölrikedom icke äro identiska begrepp och
att således en för bordet lämplig potatis icke äfven
på samma gång måste vara utmärkt till kreatursföda
eller för spritfabrikation, torde synas tydligt.
I det hela kunna ungefär följande satser uppställas:
Röda potatissorter synas öfver hufvud besitta en
något rikligare halt af stärkelsemjöl än gula; kärft
kött och fast, kanske också något söndersprucket skal,
antyda större mjölrikedom än de motsatta egenskaperna:
djupt liggande ögon, starkt hvälfda knoppar, något
klibbigt rifskum beteckna en betydligare medelhalt
af stärkelsemjöl, än platta ögon, föga utvecklade
knoppar och vattenaktigt skum; knölarnes allmänna form
samt köttets färg synas icke betinga någon betydande
skilnad i halten af stärkelsemjöl; för rödaktigt kött
förblifver frågan öppen.
Parisiskt tvättpulver. Det parisiska tvättpulvret, som
till höga priser säljes såsom ett hemligt medel att
hålla huden fin och vacker, kan beredas på följande
sätt: Man uppmjukar i rent vatten en godtycklig
qvantitet ris, som först blifvit sorgfälligt rengjordt
från dess orena tillsatser, afhäller dagligen vattnet
och ersätter det med friskt, fortfar med denna
dagliga af- och pågjutning omkring 14 dagar, tills
riset blifver så mjukt, att det låter sönderklämma
sig. Då afsilar man allt vattnet, begjuter den på
bottnen vällingartadt samlade massan å nyo med rent
vatten och omrör den väl, tills en mjölkartad vätska
uppstår. Denna gjutes genom en hårsil eller en hvit,
icke allt för tjock, duk och ställes att klarna, under
det man på en utspänd hvit duk torkar det från vatten
befriade mjölet. Blandar man detta torkade rismjöl med
en ringa qvantitet pulveriserad soda, så har man det
af damerna så högt värderade parisiska tvättpulvret.
Blekning af linne. Om man i allmänhet nu för tiden
till blekning af gulnadt linne använder det bekanta
Eau de Savelle (underchlorsyrligt natron), så gifves
det dock många husmödrar, hvilka icke vilja underkasta
sitt linne en behandling med detta blekvatten, emedan
de tro sig hafva gjort obehagliga rön med det samma,
hvilka i sjelfva verket också aldrig uteblifva, i
fall icke det riktiga användningssättet är bekant
och i synnerhet om det underchlorsyrliga natronet
icke åter fullkomligt uttvättas.
Ett medel, som under ljusets och luftens inverkan
inom kort tid åstadkommer blekningen af gulnadt
linne och på intet sätt är menligt för tyget,
är terpentinoljan. Denna har den egenskapen,
att under solljusets inflytande öfvergående
försätta det atmosferiska syret ur dess vanliga
elektriska kombination i det i kemiskt hänseende så
utomordentligt verksamma antipolariska tillstånd, som
är bekant under namnet ozon och antozon. Syret har
då för alla färg- och luktämnen en starkt blekande
och desinfekterande egenskap. Utom de talrika och
vigtiga företeelserna i naturens stora hushåll,
hvilka man i nyare tider tillskrifver denna på
jorden afbrutna vexelverkan af syret, tror man också,
bland många derpå beroende, i det praktiska lifvet
utförda operationer, att gräsmattans blekning allenast
beror af samma orsak. Om man derföre till det sista
sköljevattnet, som passerar linnet, tillsätter något
litet terpentinolja, så är denna, om också i ganska
stor förtunning, tillräcklig, för att gifva linnet
den önskade graden af blekning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
