Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posilippo-grottan i Italien. - Alnarps landtbruksinstitut. (Se texten, sid. 75.) - Den egna torfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den öfriga tiden af året är det nästan omöjligt
att färdas derstädes utan fara, om dagen åtminstone;
om natten sprides en tillräcklig belysning af här och
der i grottans groft tillhuggna tak upphängda lampor.
Det är ett sällsamt skådespel, att i ett svagt,
genomskinligt dunkel se den rörelse, som oupphörligt
herrskar i detta långa galleri; man kan svårligen,
utan att i början känna en viss rysning, höra på samma
gång rullningarne af hvarje slags från motsatta sidan
kommande vagnar, hästarnes stampning och gnäggande,
de bräkande och ramande hjordarne, de gåendes och
åkandes stämmor och rop, alla dessa sammanblandade
ljud, återstudsande under hvalfvet och genom ekon
mångfaldigande sig i de fördjupningar, som här och der
å båda sidor öppna sig och intränga under bergsudden.
Man vet icke, till hvilken urminnes tidsperiod detta
sällsamma arbete går tillbaka och hvem som varit
dess upphofsman. Den ryktbare grekiske geografen och
historieskrifvaren Strabo, död under Tiberius omkring
år 25 af den kristna
tidräkningen, och Seneca, filosofen, död omkring år 65
under Nero, tala derom i sina skrifter. Man vet också,
att Alphonso I, konung af Neapel och Aragonien,
förbättrade ingången till detta galleri, som var
liksom igenmuradt af buskar och törnen, att han
dessutom utvidgade det och att man derstädes på
hans befallning inrättade lufthål. Peter af Toledo,
vice-konung af Neapel under Carl V, lät också
derstädes anordna öppningar för luftvexlingen.
När man kommer till slutet af denna grotta, går man
ett hundratal steg mellan, i klippan framställda,
höga murar.
Nära östra ingången finnes en romersk graf, eller
snarare ett columbarium, ett rum om femton fot i
qvadrat med fönster, hvälfdt tak och tio nischer
i väggarne för krukor till uppbevarande af de
aflidnas aska, och man påstår, att den store skalden
Virgilii aska blifvit nedsatt här. Man har velat
bestrida äktheten af detta monument, men de noggranna
meddelanden, som gifvits af de gamle författarne,
vittnesbörd, som bilda en nästan oafbruten kedja, allt
ifrån den ryktbare skaldens död ända till vår tid,
tillåta knappast, att man hyser något tvifvel i detta
hänseende. Många historiska händelser, som betraktas
såsom säkert angifna, äro långt ifrån försedda med
så många bevis. Fordom blomstrade en lager å denna
graf, den existerar ej mera, men när folket passerar
stället, gör
det korstecken och knäböjer såsom framför qvarlefvorna
af något okändt helgon; främlingarne stanna framför
stenen, för att derå inrista sina namn, eller för att
drömma om det snille, åt hvars minne den är helgad.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
