Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sigtuna.
- Den första sippan.
- Sicilien och dess befolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag trodde honom död, men han var det icke; fallet
hade endast döfvat honom, han var blott ur stånd att röra sig.
»Rundt omkring mig sade man: ’Och dessa båda, som
varit sådana vänner! Är han vid sina fulla sinnen?’ Så
förde man oss bort.
»Några dagar härefter öppnade man min fängelsedörr.
Jag var fri, min oskuld uppdagad.
»Han hade på tvenne sätt stulit min ära. Han hade
begått den stöld, man anklagat mig för. Man hade i hans
tillhörigheter funnit alltför påtagliga bevis för hans brottslighet;
ännu sjuk efter fallet och kanske slagen af sitt samvete hade
han genast erkänt, det han några ögonblick varit ensam inne
på mitt kontor, der nyckeln satt i kassakistan. Frestelsen hade
varit honom för stark och hans affärer på obestånd.
»Fri och rentvådd från det grofva brottet, tackar jag Gud,
att han icke låtit mig begå dråp. ’Hämden är min och jag
skall vedergälla’, säger Herran.
»Men en fridlös ande, har jag sedan irrat omkring; mitt
paradis var försvunnet från jorden. Jag är som den grusade
ruinen och skall aldrig resa mig mera. Jag är en kropp utan
själ, och passar för Sigtuna – detta lik, som nu hvilar på
sina förgångna minnens ’lit de parade’!»
»Märra ä’ för dörra!» ljöd i samma ögonblick hållkarlens
röst från förstugan.
Sigurd Winge.
*
Den första sippan.
Himmelens öga
Ser från det höga
Ned, och med ens börja bäckarnes lopp.
Vinden blir stilla,
Blåsippan lilla
Lyfter nu upp öfver mossan sin knopp.
Hvarför, o blomma,
Skulle du komma
Hit i den kylande vårluftens bad?
»Kärlek till ljuset
Dref mig ur gruset,
Derför jag höjde de darrande blad!»
Sade dig ingen:
Strålande vingen
Solen skall sänka, då dagen är all,
Natten i spåren
Följer och tåren,
Blomkalkens perla, blir frusen och kall?
»Solen mig bådat,
Henne jag skådat:
Är det ej nog för att känna mig nöjd?
Lifvet hon gaf mig,
Ta’r hon det af mig,
Går jag mitt öde till mötes med fröjd.»
Dock, du ej trädde
Fram och iklädde
Prunkande drägt utan ringaste mål?
Brudsmyckad tärna
Ser väl ej gerna
Döden sig bringas af törstande stål.
»Kärleken, fröjden
Dock ifrån höjden
Stamma och lyda ock himmelens bud:
Är det hans vilja,
Från hvarann’ skilja
Sig både brudgum och älskande brud.»
Vårvinden rymmer,
Se, hur det skymmer!
Skyarne sticka din likduk af snö;
Isstjernor kalla
Snart på dig falla,
Mörker och köld – o, säg räds du ej dö?
»Om jag ock hade,
Såsom du sade,
Ännu förtjenat en stund utaf fröjd,
Skall jag ej klaga,
Lugn vill jag taga
Bittraste bägar’n och tömma den nöjd.
Ty se’n jag somnat,
Lifskraften domnat,
Rör mig ej mera de lefvandes qval.
Dock – det kan hända,
Vår utan ända
Väcker mig åter i grönskande dal.»
Hafvets son.
*
Sicilien och dess befolkning.
Sicilien, den mest berömda ön i Medelhafvet, kallades
fordomtima Trinakria och erhöll sitt nuvarande namn
af sikelioterna, ett iberiskt folkslag, som hit invandrade
öfver Italien. Senare grundlade också fenicier, araber och
hellener nybyggen på Sicilien och sålunda uppstod ett stort
antal blomstrande kolonier, hvilka efter mångfaldiga öden
slutligen kommo under det allsmäktiga Roms öfverherrskap.
Men med det väldiga rikets fall delade också Sicilien dess
oerhörda besittningars öde, i thy att det oupphörligt vexlade
öfverherrar, tills slutligen, efter långvariga blodiga strider, den
herrliga ön genom normannerkonungen Roger blef undanryckt
saracenerna och sedan denna tid förblef under kristen regering.
Men denna förmådde icke återgifva landet det länge saknade
lugnet; ty liksom de volkaniska krafter, på hvilka ön är grundad,
jäste och rörde sig ständigt ett vildt, blodigt öde öfver
henne, och ända in i nyaste tiden förblef Sicilien skådeplatsen
för rysliga partistrider, hvartill knappast något annat land kan
uppvisa motstycke.
Det är ett paradisiskt land, detta Sicilien, och kallades
för årtusenden tillbaka »Roms kornbod», hvarföre det också
helgades åt gudinnan Ceres och ansågs som hennes käraste
vistelseort. På Strabos tid bestodo Siciliens exportartiklar af
hvete, ett stort antal förträffliga frukter, utmärkt vin, olja,
saffran, betor, åbrodd, cactus, dvergpalmer, selleri, slagtboskap,
ull, hudar, honung, vax, ätliga musslor, jordbeck, marienglas och
många andra artiklar. Konster och vetenskaper vårdades med
stor förkärlek och folket ansågs som det idogaste i hela Italien.
Men allt detta har blifvit annorlunda, sedan den i yppighet
och frosseri försjunkna befolkningen, slutligen en blandning af
saracener, greker, romare, afrikaner, fransoser, spaniorer och
tyskar, under förtrycket af främmande öfverherrskap förlorade
sinnet för allt stort, skönt och upphöjdt. Från den tiden
antog sicilianarens karakter den instinktmessiga elasticitet, som
tillåter honom på samma gång vara godmodig och illistig, ifrig
och likgiltig, stolt och krypande, vinningslysten och lat, nykter
och utsväfvande. Under det att han kommer främlingen vänlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0087.html
