Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vegetationsbild från Madagaskar. - I qvällens timma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vegetationsbild från Madagaskar.
(Till illustrationen, sid. 85.)
Bland de trädslag, man finner på Madagaskar, må väl
såsom en märklig egendomlighet anses det, som kallas
»de resandes träd». Af infödingarne benämnes det
Ravinal (skogsblad), men dess vetenskapliga namn är Urania
speciosa.
På midten af stammen på detta tropiska träd utlöpa
långa, breda blad, och det hela liknar i viss mån ett slags parasoll.
Sedan stammen uppnått en höjd af tolf fot och deröfver, hårdnar
och torkar den nedre delen af yttre beklädnaden och på
denna stam hvilar nu en krona, bestående af circa trettio
stycken sex till åtta fot långa blad.
Trädet företer en herrlig anblick och är af icke ringa
nytta. Sjelfva stammen begagnas vid byggande af boningarne
och bladen tjena till täckning deraf. När ådrorna utdragas,
så vinnes af bladet en slags bordduk eller tallrik, på hvilken
infödingarne upplägga sin af ris beredda måltid. Vidare kan
man af bladen göra ett slags skedar och äfven bägarformiga
skålar, ur hvilka betsa-betsa (en art bränvin) drickes; ja man
länsar till och med sina båtar med tillhjelp af dessa blad.
Men hvad som är det märkligaste, är, att detta träd under
den varma årstiden bildar en källa till vederqvickelse för den,
som färdas på denna rikt grönskande ö. De stammen
bildande bladstjelkarnes slidor innehålla nämligen alltid
atmosferiskt vatten, som rikligen utströmmar, om man borrar i
närheten af den punkt, der bladstjelken utlöper ur stammen. Man
skulle kanske vara hågad draga denna uppgift i tvifvelsmål,
men den engelske resanden Ellis har öfvertygat sig om
riktigheten häraf och
bestyrkt densamma.
»Vi gjorde halt», säger Ellis, »vid en trädgrupp. En
bärare stack med sitt spjut fyra till fem tum djupt in i den
fasta delen af bladstjelken, ungefär sex tum från stammen.
Då han åter drog ut spjutet, utströmmade klart vatten. Vi
uppfångade deraf mer än en fjerdedels kanna i en bägare
samt njöto af denna kyliga, klara och sötaktiga dryck. Vid
närmare undersökning fann jag, att vattnet icke trängde genom
någon del af växten, utan att vid basen af hvarje stängel
finnes ett slags håla eller förvaringsrum. Vattnet, som samlar
sig på ytan af bladet, flyter ned i denna naturliga reservoir
samt lemnar trädet näring och den resande en angenäm och
svalkande dryck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
