Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 132 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastardnäktergalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bastardnäktergal sju efter hvarandra följande somrar
återkomma till samma trädgård. Under dagens lopp är
fågeln än här, än der, så länge icke omsorgen för den
rufvande honan eller de utkläckta ungarne fängslar
honom vid samma ställe. Vanligen hoppar han omkring i
täta träd, alltid så mycket som möjligt undandold, och
det kan hända, att man under flera minuter förgäfves
söker honom med ögat, ehuru han alltjemt låter höra
sig; mången gång varseblifver man honom blott, när
han flyger från ett träd till ett annat. Vissa träd,
vanligen de högsta och rikligast löfbeklädda, blifva
hans älsklingsplatser; dem besöker han dagligen flera
gånger, och i deras kronor dröjer han längst. Då
han sitter, håller han bröstet upprätt, och när han
märker någonting misstänkt, reser han hufvudfjädrarne;
då han hoppar, håller han sig i vågrät ställning och
sträcker dervid halsen framåt. Flygten är ganska rask
och vig; äfven förstår han att utföra de hastigaste
vändningar. Ned till marken kommer han sällan, och
hoppningen synes vara honom besvärlig. Blott under
sången dröjer han en längre stund på samma ställe,
eljest är han, så att säga, beständigt stadd på
vandring. Sången är mycket omvexlande och består af en
mängd olika strofer. Man tycker den vara sammansatt
af åtskilliga fåglars läten: man igenkänner deri –
säger Nilsson – ljud, som eljest tillhöra lärkfalken,
staren, svalan, hämplingen o. s. v. Nalkas man dess
bo eller ungar, så kringflyga de gamla retade och
oroliga, med sträft: »tack, tack, tack, tack»; och då
de rätt komma i affekt, skrika de: »tack-tack-ahyyo,
tacka-hyyo-hyy». Sången tilltalar icke hvar och en och
bedömes derföre olika; också sjunger icke den ena
bastardnäktergalen, som den
andre: ty den ena är kanske en utmärkt spefågel,
som i sin sång inblandar de kringboende fåglarnes
mest skiljaktiga toner, den andre blott en stympare,
som föredrager blott få välljudande toner och i viss
mån gör de mindre angenäma till hufvudsak. Denna vår
fågel sjunger från morgongryningen ända till inemot
middagen och om aftonen till solens nedgång, flitigast
under det att honan rufvar eller när en rival uppmanar
honom till strid. En egendomlig vana hos honom är, att
han under sången icke så lätt låter skrämma sig, ja,
till och med sjunger ännu högre, när han blifvit bragt
i fara, så äfven efter ett skott, som gällde honom,
utan att träffa. Det synes då verkligen, som ville
han för hela verlden förkunna det misslyckade anslaget
mot hans lif eller begabba den oskicklige skytten.

Bastardnäktergalen.

Bastardnäktergalen fördrager inom sitt gebit icke
något annat par af samma art. Tvenne hanar, som bo
i hvarandras närhet, icke allenast täfla i sången,
utan slåss också ganska ofta. Ingen annan af hans
art – säger Naumann – vågar visa sig; denne blifver
då genast förföljd med ursinniga bett och
åter bortjagad från grannskapet. Främlingen
sätter sig merendels till motvärn, och då levereras
häftiga slagsmål, så att man icke sällan ser ett par
sådana grälmakare, hvilka gripit tag i hvarandra,
under striden falla till marken, men då vanligen,
förskräckta häröfver, plötsligt lemna hvarandra och
skynda hvardera till sin ståndort. Äfven andra fåglar,
som bo i deras grannskap, reta och jaga de gerna.

Bastardnäktergalens hufvudsakliga näring består af
små skalbaggar och andra små flygande insekter, hvilka
uppsamlas på bladen eller fångas i luften. Derföre ser
man honom också ofta fladdra omkring i trädkronorna
eller till och med fladdra ut öfver de skyddande
grenarne. Här och der gör sig den eljest blott
nyttige fågeln förhatlig som biröfvare. »Man gjorde»,
skrifver en landtman, »mig uppmärksam derpå, att en
fågel, kallad ’bivargen’, ofta kom och satte sig på
kuporna samt bortsnappade bin. Jag igenkände i honom
vår bastardnäktergal. När bien dröjde något länge,
innan de kommo ur kupan, hackade han, såsom jag med
egna ögon såg, med näbben på kupan, för att locka
dem ut och fångade dem då ganska skickligt.» När
körsbären blifva mogna, besöker bastardnäktergalen
de fruktbelastade träden och vederqvicker
sig med de behagliga frukternas mjuka kött, och när
vinbär finnas, uppbär han sin tionde af dem, äfvenså
senare af fläderbär etc.

Ostörd, rufvar bastardnäktergalen blott en gång om
året, i början af Juni månad. Nästet anlägges i de
tätaste buskarne, ett par alnar ofvan jorden. Det
är en ganska nätt, omvändt kägelformig, byggnad,
hvars ytterväggar äro ganska konstrikt och
omsorgsfullt sammanfiltade af gräs och blad,
bastfibrer, växt-och djur-ull, björkbark,
larf-spånad, papper och dylika ämnen, medan det inre är
utfodradt med fjäder samt i bottnen med fina grässtrån
och tagel. De fyra till sex äggen äro på blekt
rödaktig eller rosenröd botten tecknade med mörka
eller rödbruna punkter och ådror. Hanen och honan
rufva vexelvis, kläcka inom tretton dagar och uppföda
de utkomna ungarne med hvarjehanda små insekter. Vid
hotande fara visa de sig utomordentligt ängsliga,
och honan betjenar sig äfven af förställning,
för att locka fienden bort från nästet.

Fångsten af bastardnäktergalen är mödosam och en sak, som
egentligen blott beror på slumpen. Med säkerhet skall
man emellertid lyckas fånga honom genom att på en
plats, hvarest bastardnäktergalar hafva sitt tillhåll,
i en med limspön späckad bur upphänga en lockfågel.

Det är förklarligt, att den för så många angenäma
sången föranledt ifriga amatörer att vänja
bastardnäktergalen vid buren. Men detta är en kinkig
sak; ty han hör, som sagdt är, till de vekligaste
och ömtåligaste af alla fåglar. Han fordrar den
sorgfälligaste vård och den mest utvalda föda, men
uthärdar detta oaktadt blott sällan någon längre tid
i buren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>