Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från flydda dagar. Af Sofie Bolander. (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 255.) - Charader. - Gåta. - Rebus. - Bokstafs-gåta. - Stafnings-gåtor. - Palindrom. - Uttydningar. (från föreg. häfte, sid. 256)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickade emellertid ut i staden att åt Armida köpa
ljusblått sammet till en dyna, hvilken hon kantade med
silfverfransar och lade, till favoritens tjenst, vid
drottningens fötter; hon länsade kammarfruarne på alla
nyheter, som kunde uppbringas från unga drottningen
och hennes hof, för att öfverföra dem till den gamla,
och passade så på första ljusning i atmosferen för
att lägga sin bön på hennes hjerta. Hon lät visa sig
smycket och efterfrågade priset, hvarefter hon tog
det, för att, som hon sade, »besinna sig på saken».
Denna var henne emellertid på intet sätt
välkommen. Med sina årliga inkomster af 130,000
daler silfvermynt fann hon sig sällan hafva råd att
hjelpa någon behöfvande – icke af misshushållning
eller ett obetänksamt bortslösande af sina medel,
hvarom de många präktiga byggnader och konstverk,
hvarmed hon riktat landet, vittna, utan emedan hon var
kall för andras lidanden och främmande för behofvet
att resa sig en minnesvård i något menskligt hjertas
tacksamhet. Sedan hon till fullo hunnit »besinna sig
på saken», tog hon smycket med sig och begaf sig till
Ulrika, till hvilken hon hembjöd det, »afstående»,
som hon sade, »åt hennes välbekanta kärlek för
barmhertighetsverk nöjet, att genom köpet deraf öfva
ett sådant», och räknade icke för rof att belasta sin
egen kungliga hand med bördan af de blänkande dukater,
hvari Ulrika sjelf uppräknade den äskade köpesumman,
för att såmedelst förekomma en upptäckt, för hvilken
Ulrikas välkända kärlek
för hemlighållandet af sina välgerningar i öfrigt
betog henne all fruktan.
Medan Österbom under tiden för affärens ordnande var
nödsakad att uppehålla sig i hufvudstaden, gick han
att uppsöka Martina, som han fann boende i ett af de
stora husen på Blasieholmen. Men innan vi gå längre,
torde vi böra göra oss närmare bekanta med grefvinnan
Agathen och de omständigheter, som förde Martina
under hennes beskydd.
I den aristokratiska anda, hvaraf grefvinnan var
besjälad, låg den grundsatsen djupt rotad: »noblesse
oblige», och denna älskade hon äfven att på ett både
storartadt och berömligt sätt praktisera. Utan att
här stanna vid några särskilta detaljer häraf, torde
vi dock böra nämna, att hon synnerligast gjorde dess
giltighet gällande mot unga flickor af adlig börd,
som af ett eller annat skäl voro i saknad af det
beskydd, deras ålder och kön fordrade. För dessa
hade hon en nästan riksomfattande modersomsorg, på
grund hvaraf hon vid kammarrådet Segerhjelms frånfälle
bjudit Martina det skydd under sina vingars skugga,
som vi veta henne åtnjutit och hvarunder Adolf vid sin
återkomst funnit henne. Att hon var detta värd torde
vara öfverflödigt anföra, emedan detta förutsattes
af dess fortvaro, hvilken först upphörde då Adolf,
såsom Malins lycklige make, för henne öppnade sitt
hem, glädjande sig att såmedelst i tid rycka hennes
hjerta undan en strid, i hvilken han tog för gifvet
att dess lugn måste gå under.
(slutet följer.)
Charader.
N:o 1.
Mitt första:
De kunna vara både stora och små.
Hur skall man väl sådant förstå?
Mitt andra:
De kunna vara både stora och små.
Hur skall man väl sådant förstå?
Mitt tredje:
Det göra stundom både stora och små.
Hur skall man väl sådant förstå?
Mitt fjerde:
Det plär brukas af både stora och små.
Hur skall man väl sådant förstå?
Mitt hela:
De kunna vara både stora och små.
Hur skall man väl sådant förstå?
N:o 2.
När vi mitt andra få
Uti mitt första, då
Mitt hela ock vi få,
Som ni väl kan förstå.
And. Er. S.
N:o 3.
Sätt t framför mitt första, och du skall få
Nå’nting som hvarje räknekarl bör förstå.
Ett e intill mitt andra – ack, hvilken skräck
För flicka och för gosse, om än så käck.
Mitt hela finnes – kanske i krångligt skick –
Så när, att det kan famnas af läsar’ns blick.
A.-n.
Gåta.
Ett vilddjur är jag, men så from och spak;
Du skrattar, då du ser mig lustigt leka,
Jag dig bestjäl, med aldrastörsta smak,
Men blygs ej att i nästa stund dig smeka.
En jägare jag är, så rask och båld;
Men får jag några djur uti mitt våld
Ej någon men’ska delar med mig fynden.
Den ena hatar mig som sjelfva synden,
Då af en annan jag kan älskad bli’,
Så att det gränsar till afguderi.
Rebus.
 |
| (rebus) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
