- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
301

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sagokrans från Thüringen. Sigurd Winge. - Japanesiska teaterförhållanden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en bok »om missbruk med messor», samt en skrift
»mot klosterlöftena om fattigdom, kyskhet och
lydnad». Bland annat hör man honom säga: »det
fordras mycket, för att sätta sig upp mot lång vana
och menniskors fördomar, höra deras smädelser och
fördömelser med tålamod och stå orubblig mot slika
stormvindar och böljor. Jag känner hvarje dag hos mig
sjelf, huru svårt det är, att slita mig lös från det,
som satt sig fast i samvetet, fastän det blott är
mensklig vana.» Och så erkänner han sig kämpa mången
inre strid. Se huru han sitter i sin tornkammare,
med hufvudet grubblande stödt emot handen, han känner
hvilken svår uppgift han åtagit sig, han kallar det
en börda, som nästan
öfverstiger hans krafter. Och sägnen förtäljer om yrande
hvirflar af grinande afgrundsandar, som skaka mot
honom behornade i hufvuden, medan eldslågor fladdra
omkring dem, högt upp i tak. – Se detta smygande
lejon, som nalkas honom! »Nej, bort du lede satan!»
Och Luther griper bläckhornet och slungar det mot
frestaren, som vill narra hans själ på villovägar –
Och än i dag visas rummet för denna strid. – Men nu
fattar Luther pennan, Kristus med sitt allena säkra
ord gör hans hjerta ej längre bäfvande, och han
börjar och fortsätter sitt heliga värf utan tvekan,
detta stora verk till Guds ära: öfversättningen af
Bibeln
, denna eternell, den skönaste och herrligaste
blomma i sagokransen från Thüringen.

Sigurd Winge.

Japanesiska teaterförhållanden.

Skådespelarekonsten i Japan framstår på
ett för den samma särskilt utmärkande sätt.
Som goda spekulanter
företaga sig japaneserne konstresor i likhet med
våra sceniska artister. För detta ändamål har
det bildat sig i Japan en »komediantförening»,
som engagerar konstnärer för resor till Amerika
och Europa. Yankeerna vilja emellertid vara med
om förtjensten, och på detta sätt har t. ex. en
företagsam man, en hr Gilbert från Nya-England, gjort
en resa till Yeddo, för att som impressario uppgöra
kontrakt med »berömda artister». Yankeen förkunnar
i tidningarne: »Det har lyckats herr Gilbert att
engagera den kejserliga-kungliga Hofskådespelaretruppen,
hvilken står under den stora drakens beskydd
. Till
detta företag har han erhållit tillåtelse af hans
excellens premierministern, fursten El Kura Schawo,
med det uttryckliga vilkor, att föra dessa artister
till Paris.»

illustration placeholder

Musikanter vid Mikados hofkapell.



Men utom dessa kringresande gycklare af
hvad namn och slag som helst, har Japan en folkteater,
der borgerliga skådespel och feerioperor bjuda en
vexlande motsats till Mikados, den japanska kejsarens
hofteater, hvilken är en bland de
sällsammaste i sitt slag; ty på denna skådebana
äro roller, drägter, prydnader och scener en gång
för alla oföränderligen
fastställda, påminnande på detta sätt om den så
kallade klassiska tragedien i Frankrike, som alltid
hade en »madame» Phädra, en i peruk och paradvärja
uppträdande Agamemnon och en oemotståndlig Achilles
med skor och höga klackar. Dessa från gamla tider
karrikerade gestalter, hvilkas uppträdande och
betydelse man så väl kände till i Europa och som
ägde en slags motsvarighet i antikens kothurner
och stereotypa masker – eller Italiens arlequiner,
pierroter och colombiner, och för att anföra ännu
ett exempel från närmare håll, dessa i Holbergs
stycken städse återkommande karakterstyper. Men den
Japanesiska scenens masker äga icke den konseqvens
och den begriplighet, som de nyss anförda. Der kan
man t. ex. få se en gubbe stödd på en krycka, på
denna bitter en grön papegoja – en fågel främmande för
Japan; eller huru en hjelte förföljer en giftig orm –
också detta djur är främmande för landet. De hjelmar,
sköldar och svärd, dessa skådespelare bära, påminna
ej heller om dem, som de gamla nationella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free