Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 319 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från flydda dagar. Af Sofie Bolander. (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 288.) - Allmännyttigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess vackra belägenhet, skulle blifva för
henne en passande och angenäm vistelseort under
sommarmånaderna.

Hade Karl lärt sig att bättre känna sin gemåls
hjerta, skulle han, af den rörelse hon härvid visade,
lätt kunnat finna, att den gällde något annat än
lustslottet, och att tårarne i hennes ögon tolkade
en glädje och tacksamhet, djupare och innerligare, än
fägnaden öfver en verldslig gåfva hos henne förmådde
framkalla. Emellertid hade han uppfyllt en sitt eget
hjertas bättre föreskrift och lemnade henne med den
önskan, att hon måtte finna trefnad på stället och
sin helsa der förbättrad.

Att det drag af Karls ömhet, som hon häri trodde
sig finna, gjorde Karlberg till hennes käraste
vistelseort, kunna vi antaga såsom afgjordt. Så
fort träden slogo ut och luften blef varm om våren,
längtade hon dit ut. Der fann hon det lugn och
den stillhet, som blifvit ett vilkor för hennes
lycka. Malin blef äfven der hennes förtroliga
sällskap. Stödd vid hennes arm älskade hon att vandra
i skuggan af den vackra parken och tala om sitt
kära Köpenhamn och sina glada barndomsminnen, eller,
hvilande på en trädgårdssoffa, se sina barn springa
omkring med Malins i solglittret mellan löfven på
gångarne i de lummiga alléerna, alldeles såsom de
sjelfva gjort på de kungliga lustslotten i hennes
fädernesland; »Måtte vår vänskap öfvergå på dem!»
var då den önskan, som ofta dykade upp ur djupet af
hennes hjerta. Äfven här gjorde hon sig
älskad genom inrättningar till de fattigas understöd
och utdelande af frikostiga gåfvor till alla
behöfvande. Så genomlefde hon de sista somrarne af
sin lefnad, tills hon slutligen kände sanden nära
utrunnen ur timglaset. Hon ville då icke återvända
till staden, utan bad att hon måtte få dö på detta
älskade ställe. Här fick hon äfven till fullo erfara
uppfyllandet af den gamla spådomen, »glädjen skall
icke öfvergifva dig». Här, under de sista dagarne
af sitt lif, såg hon konungens kärlek i dess hela
fullhet: såg honom oupphörligen omgifva henne; än
på knä vid hennes säng, anropande himlen om hennes
förbättring eller sjelf deltagande i omsorgerna
om hennes skötsel; än under qväfda snyftningar
betraktande henne från något hörn af rummet, alltid
sysselsatt med henne och endast med henne. Här
såg hon isskorporna smälta från hans bröst, och
i hans varma famn vågade hon nu uttala sina förr
tillbakavisade böner för de olyckliga, som mest
skulle förlora genom hennes bortgång. Här kände hon
sin kallnade hand värmas af hans brännande tårar,
och erfor att

        intet fins,
        som icke vins
        af kärleken, som lider [1],

och hade hennes öra kunnat uppfånga ett menskligt
ljud, sedan det slutit sig för verldens, skulle
hon hört denna klagan, då han slet sig från hennes
dödsbädd: »Här lemnar jag mitt halfva hjerta.»

(Slut.)

Allmännyttigt.

Sjelfarbetande ångtvättapparat. Allt med ånga! Ja,
det kan nu ingen hjelpa; vi lefva i en tid, då ångan
och jernet hafva herraväldet. Hvarföre skola då icke
de goda verkningarne af denna kraft äfven sträcka
sig till det husliga arbetet. Må vi icke låta den
välkända svenska trögheten qvarhålla oss vid det
gamla, utan oförskräckt pröfva det nya och använda
det, om det befinnes godt.

En sådan ny sak, som torde förtjena
husmödrarnes uppmärksamhet, se vi i nedanstående
figur. Ångtvättapparaten är en kopparkittel, som
ett stycke ofvan botten är försedd med en sil,
genom hvilken ångan från det underliggande vattnet
kan tränga upp till linnet, under det att vattnet
sjelft stiger
genom de på silen fästade rören och utgjuter sig
öfver kläderna.

(Ångtvättapparat)

Då kitteln skall begagnas, lägger man på dess botten
en viss mängd såpa, allt efter kokapparatens storlek,
sätter derpå in silen och häller kallt, mjukt vatten
i pannan till en höjd af en eller två tum öfver
silen. Mera får man ej taga, liksom man endast till
två tredjedelar af pannans höjd får fylla den med
linne. Man lägger nu tvätten, hvilken tolf timmar
förut bör vara ingniden med såpa, på silen, slätt
och ordentligt, och packar den tätt intill pannans
väggar och rören. Derefter pålägger man locket och
låter kläderna, från det ögonblick vattnet börjar koka, stå en god timme på
elden. Under denna tid måste vattnet oafbrutet koka
och locket bör icke onödigtvis upplyftas. Efter
timmens slut upptagas kläderna och sköljas i
hett vatten, på det att den upplösta smutsen må
aflägsnas. Härefter sköljas de i kallt vatten på
vanligt sätt.

Skola kläderna samtidigt blekas, så blandar man
i vattnet en matsked pulveriserad borax. Tjocka
ylletyger, t. ex. flanell, böra inläggas först sedan
vattnet är mycket varmt. Färgadt tyg må man aldrig
lägga tillsammans med linnekläder. Oäkta färger
förstöras af ångtvättning.

Efter begagnandet måste pannan äfvensom det inre af
rören torkas väl.

Denna, som det synes, ytterst praktiska apparat är
uppfunnen i Tyskland, men vi förmoda att den snart
skall blifva tillgänglig äfven i vårt land.

Att förvara potatis en längre tid. Potäterna måste
fullkomligt mogna och så torra som möjligt inläggas i
källaren, och om de skola utbredas på jorden, således
icke förvaras i kistor eller tunnor, måste jord
och väggar vara belagda med halm. Äfvenledes är det
rådligt, att lätt och tunt betäcka potäterna, hvilket
är så mycket nödvändigare, så snart ett källarhål
finnes i närheten af de upplagda potäterna. Underlåter
man det i sådant fall, så skola de af luften bestrukna
potäterna alltid antaga en oangenäm smak. Nu röker
man i källaren emellanåt med svafvelånga och en gång
hvar fjerde till hvar åttonde vecka med chlorkalk,
hvilket sker enklast derigenom, att man ställer något
litet med vatten blandad chlorkalk i en platt skål att
fördunsta. De så förvarade potäterna gro nästan alls
icke, vissna eller ruttna icke och behålla sin goda
smak. Äfven alla andra slags grönsaker, till och med
kött, vildt och fisk, i rått eller kokt tillstånd,
hålla sig länge friska och goda i ett rum, hvarest
chlordunst är utbredd.

Polervax för möbler. Man har uppfunnit en ny salva,
som är särdeles lämplig till polering. Den består
af följande ingredienser och beredes på följande
sätt: 4 lod hvitt vax öfvergjutes i ett lerkrus
med 3 lod terpentin, hvarefter kärlet tillslutes
medelst öfver det samma bundet skrifpapper,
och innehållet sammansmältes vid modererad värme,
t. ex. i något varmt vatten eller på en icke särdeles
het kakelugn. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>