Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt tafvelgalleri. Svenska Familj-Journalens gratispremier af oljetaflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna samling hafva vi både ett antal af de större,
äldre och en mängd af samtidens förnämligare mästare
representerade.
Vi omnämna först de äldre mästarne:
Af Rafael Sanzio,
kallad "den gudomlige" och i konstens historia
betecknad såsom "den störste" målaren, finnas
här flera af hans berömdaste Madonnor, hvaribland
"den Sixtinska" (den s. k. "molnvandrerskan"
i Dresdnergalleriet) och "Madonna della Sedia",
af hvilken Nationalmuseum äger en kopia. Vårt
färgtryck (bestämdt att utgöra Journalens "extra
premie" för 1872, se afb., sid. 24) återgifver
särdeles lyckligt sistnämda tafla, hvilken för öfrigt
utgör ett vittnesbörd om, att den jungfruliga,
qvinliga skönheten och barnaoskulden aldrig af någon
annan kostnär blifvit framställd med en
skärare gudomlighetens gloria, än genom Rafaels
pensel, – också torde denna målning utgöra en af
sjelfva perlorna i vår samling.
Den genom otaliga afbildningar i gravyr vida kända
Leonardo da Vincis "Nattvard" – "lika så bekant",
säger en författare, "som sakramentet sjelft" – finnes
här ett försök gjordt att i färger återgifva. Vi säga
"ett försök", ty originalet har genom tidens tand och
vidriga omständigheter nära nog alldeles förlorat
sin kolorit, så att af den herrliga taflan nu mera
icke lärer återstå något mera, än hvad som blott kan
utgöra en antydan om dess ursprungliga skönhet.
Af Italienska skolorna förekommer vidare en "Ave Maria
Stella" och en "Salvator Mundi", båda af obekant
mästare; Mariahufvuden af Carlo Dolci, Guido Renis
berömda, törnkrönta Christushufvud: "Ecce Homo";
"Madonna" af Sassoferrato, samt af Titian hans mycket
bekanta tafla: "Lavinia" (porträtt af konstnärens
dotter [originalet i Louvren], hvilken höjer upp en
korg med frukter).
Af Spanska skolan finnas flera af Murillos taflor. Vi
nämna: "Tiggarbarn" och hans ryktbara tafla i Louvrens
galleri: "Jungfru Mariæ himmelsfärd".
Gammaltyska skolan är representerad genom Lucas
Cranachs porträtter af Luther och Philip Melanchton.
Af Nederländska eller Holländska skolorna finnas:
"Rubens hustru", hel figur, endast klädd i en
pels och på så sätt draperad, att figurens öfre
och nedre partier blifva blottade (originalet i
Belvedere-galleriet i Wien), målad af konstnären
sjelf; "Nattvakten" af Rembrandt (i Amsterdams
museum); "Festmåltid" af van der Helst (originalet
i Amsterdams museum); "Aftonskolan" af Gerhard Dow
(i Amsterdams museum) och "Ung tjur" af Paul Potter
(originalet i muséet i Haag).
"Nattvakten" är en traditionel blifven benämning
på taflan af detta namn, men denna benämning är
icke exakt, ty konstverket föreställer egentligen
Amsterdams skyttegille, i begrepp att uttåga till sina
skjutöfningar. Taflan är emellertid ett nattstycke,
med eldskensbelysning, ett äkta Rembrandtskt
effektstycke, som förträffligt vittnar om alla de
framstående egenskaper, som gjort Rembrandt van Rijn
till mästarnes mästare i fråga om belysning och
clair-obscur. I sådant fall utgör ock detta verk
en fullkomlig motsats till Barthel van der Helsts
"Festmåltid".
Men om denna tafla – "Festmåltiden" – saknar
totalverkan, äger den deremot andra, beundransvärda
förtjenster. Van der Helst är stor som porträttmålare,
hvilket denna tafla lemnar exempel på, genom de
många, förträffligt utförda hufvudena med deras
vexlande karakteristik: taflan återgifver Amsterdams
borgarskyttar under en festtillställning i anledning
af fredsslutet i Münster. Här är en ofantlig rikedom
af detaljer – de praktfullt klädda skyttarnes olika,
omvexlande kostymer: blanka harnesk, zirliga vapen,
siden, sammet, guld, spetsar, broderier, fransar
och plymer, alltsammans utfördt med ett verkligt
mästerskap af miniatyrfulländning.
Rembrandts lärjunge, Gerhard Dow, lemnar i
"Aftonskolan", med dess flera olika belysningar,
ett intressant vittnesbörd om den Rembrandtska
skolans underbara förmåga af stämningens magi genom
en konstrik ljusfördelning.
Från den Grekiska tiden nämner man Myrons "Ko"
såsom varande någonting af hög förträfflighet; –
i den Holländska
skolans annaler antecknas Potters "Tjur" såsom ett
värdigt målarkonstens motstycke till det berömda
antika, plastiska konstverket.
Härmed de äldre mästarne – och apropos djurmålning, så
vilja vi, då vi nu kasta en blick på de nyare mästarne
på vår exposition, först vända oss till djurmålarne.
Djurmålningen är en branche, som i nyaste tider
kommit till en särdeles utveckling. I England är det
förnämligast Edvin Landseer som genom sitt spirituella
framställningssätt gifvit denna konstart en ny
originel riktning och som med sitt lysande exempel i
hög grad bidragit att lifva andra konstnärer till ett
kraftigt inslående på denna bana. I Sverige hafva vi,
som bekant, den i hästar oförliknelige Wahlbom –
se exempelvis hans "Slaget vid Lützen" – och den
i boskapsdjur natursanne N. Andersson, samt den,
förnämligast genom sina hundar, berömde Kiörboe.
Journalens exposition äger flera utmärkta saker i
denna väg: af Leop. de Cauwer åtskilliga smärre
taflor med kattor, höns, hundar eller kaniner under
olika situationer; af Gustav Süss "Kycklingar",
en humoristisk tafla, af hvilken en afbildning
under rubriken "Den första tanken" varit intagen
i tidskriften (se årgången 1871, sid. 305), och
"Ankungar" af Lossow, pendant till nyssnämde (Süss’)
kycklingar; af Freese trenne mästerligt behandlade
taflor: "Betande kreatur", "Flyktande hjortar" och
"Kämpande hjortar", af hvilka de tvenne sistnämda
skildringarne ur djurens lif utmärka sig för mycken
raskhet och liflighet.
Men främst bland de djurmålare, som här finnas
representerade, torde böra nämnas Deikert och
Gauermann.
Den förstnämde är en ung <i>Düsseldorferkonstnär,
som redan lyckats förvärfva sig ett namn. En endast
flygtig blick på den natursanning och liflighet
i uttryck, som utmärker "Hund som apporterar",
talar tillräckligt för det berättigade häri (se
afbildningen, sid. 21). Också hafva vi utsett denna
tafla till en af Journalens "ordinarie premier"
för 1872. Dessutom upptager vår samling ännu en
tafla af denna konstnär: "Efter jagten". Bredvid
det skjutna vildbrådet – en hjort – sitter jägaren
smekande sina trogna hundar, hvilka sednare tyckas
hafva ett uttryck af tillfredsställelse öfver att
hafva gjort sin sak bra. Taflan utmärker sig för god
teckning och kraftfull kolorit.
Gauermann (österrikare, f. 1807) hade vid sin
för få år sedan timade bortgång tillryggalagt en
storartad konstnärsbana och vunnit en europeisk
ryktbarhet. Utmärkt i landskapet är han ej
mindre förträfflig som djurmålare. Med lika stor
virtuositet återgifver han en idyllisk situation, som
han förstår att skildra den upprörda naturen. Herde-
och jägarlifvet äro företrädesvis föremål för hans
pensel, hvilken alltid röjer samma mästerskap,
antingen den skildrar storm och strid eller en
fridfullare stämning. Vår samling upptager ett stort
antal taflor af Gauermann, alla af framstående art,
men vi vilja inskränka oss till att blott särskilt
nämna följande trenne, hvilka isynnerhet slagit
an på oss: "Sädesbergningen", i hvilken skördefolket
skyndar undan ett börjande oväder; "Kreatursvattning"
vid brunnen i en by, öfver hvars pittoreska byggnader
höja sig snötäckta alpspetsar, af hvilka några döljas
genom en slöja af skyar. Djuren och menniskorna äro
här ypperligt tecknade, och alltsammans behandladt
med den saftigaste pensel. Slutligen: "Sommardag"
(landskap, bestämdt att utgöra en af Journalens
"ordinarie premier"; se afbildningen, sid. 20), som
med sin hemtrefliga prägel genast tilltalar; också
påminner det samma starkt om vår egen Anderssons
idylliska taflor.
Mahlknecht behandlar understundom sådana ämnen som
Gauermann. Bland hans taflor, af hvilka flera här
förekomma, må
nämnas: "Stormen" och "Watzmann i
Salzburgeralperna"; den
förra utmärkt genom kompositionens raskhet, den
sednare för
en viss storhet i anordningen.
Till detta slag af ämnen, der både landskapet och
figurerna spela en lika vigtig rol, höra vidare
en utmärkt tafla
af Koller: "Middagsrast på åkern", liksom
W. Meyerheims
lifliga, figurrika taflor, hvilka, alla med stor
virtuositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
