Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Högskolefonden. Skiss af Emilie Flygare-Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brorsdotter icke längre skulle lemnas under hans mors
vård, som aldrig höll medelvägen mellan klemande och
stränghet.
Då han emellertid fruktade att se sitt lif beröfvadt
hvarje tänkbar skymt af ljus, kunde han icke förmås
att skiljas ifrån den lilla, hvarföre en lärarinna,
med solida kunskaper och förmåga att handleda barnet,
skulle anskaffas. Mauritz skref till en kompetent
person i en annan provins och erhöll följande svar:
"Broder!
Din förfrågan kom i den lyckligaste och lämpligaste
tid.
Fröken Pauline N., dotter af en aktad embetsmän och
som fått en uppfostran, hvars grundlighet många
män kunna afundas henne, hade beslutit att under
sin mors hägn etablera en pensionsanstalt här på
orten, men moderns frånfälle gör att hon (ännu icke
tjugutre år) tycker sig vara för ung att ikläda sig
så ansvarsfulla pligter, ehuru, om hon gjort det,
hon säkerligen skulle hafva gått i land dermed.
Jag har nu skyndat att föreslå henne, att taga din
brorsdotter om hand, och hon har bifallit detta,
hellre än att emottaga någon af alla de hjertliga
inbjudningar, som hon här erhållit. Att hon hos dig
och din mor blir behandlad med den fulla aktning,
hon så väl förtjenar, sätter jag ej i fråga: hon
är en qvinna med de mest utmärkta egenskaper och en
förträfflig karakter.
Din tillgifne
B."
När Mauritz meddelade sin mor underrättelsen om
en lärarinnas engagerande, tillade han ingenting
vidare. Han visste väl hvilka sympatier modern då
skulle haft för den nykomna. Öfverstinnan, som tänkte
sig en liten beskedlig varelse, hvilken borde lyda
hennes minsta vink, kände sig rätt nöjd, att få någon
att råda öfver ... och i tillfredsställelsen härmed
ursäktade hon sin sons opassande glömska att icke på
förhand hafva rådfrågat henne.
*
3.
Guvernanten.
Då den väntade lärarinnan ett par veckor sednare
anlände, bar det så till, att Mauritz för tillfället
var ute på sin vanliga förmiddagspromenad, hvarföre
fröken Pauline utan all förberedelse infördes
till öfverstinnan, som hade satt på sig sin mest
imponerande min och tagit plats i salig öfverstens
egen länstol.
När Pauline presenterade sig med hela den älskliga
ledighet, som tillhörde hennes väsende, fick
öfverstinnan en högst obehaglig känsla ... Hvad
var det här för en dam – hon såg minsann ut för
allt annat, än att blifva det ödmjuka redskapet i en
matmors hand.
Efter första helsningen uttalade öfverstinnan sin
förhoppning att hon fått i huset en flicka, som med
beskedlighet och god vilja skulle ställa sig till
efterrättelse hennes, öfverstinnans, meddelanden
och förordnanden i hvad lärarinnebefattningen ålåg.
Ett fint småleende på Paulines läppar blef första
svaret. Derefter sade hon lugnt och aktningsfullt:
"Min bästa fru öfverstinna, jag vill gerna också
hoppas på öfverensstämmelse i våra åsigter om
uppfostran, men jag skulle illa fylla min plats,
i fall jag dervid nödgades underkasta mig något
tvång."
"Huru – skulle fröken utan alla band på sig sjelf
uppfostra min sondotter i gud vet hvilka
irrläror! Jag förmodar att vi missförstå hvarandra."
"För ett sådant fall är det bäst att vi tydligt
förklara oss!" återtog guvernanten. "Jag vill efter
min bästa förmåga och mitt bästa samvete handleda min
elev, men jag kan ej underkasta mig någon inblandning
i denna sak, utan endast afhöra föreskrifter angående
de ämnen, som särskilt önskas att hon blir hemma i."
"Nå, detta borde salig öfversten hafva hört ... men
vi få väl se ... Angående ämnena är gudsfruktans
inplantande det första – hon har redan börjat
lill-katekesen."
"Gudsfruktan, dock icke såsom lexa, är visst det
första som bör inplantas hos barnet, men hvad
beträffar katekesen ..."
"Jaså, det låter på det sättet ... det torde då blifva
fråga om att göra min sondotter till en hedning och
fullproppa henne med all annan lärdom, än den hon
behöfver. Flickan skall läsa katekesen och franska
grammatikan – det är hufvudsumman."
Fröken såg temmeligen omedgörlig ut. "Jag är ledsen
att åter behöfva motsäga fru öfverstinnan, men efter
min tanke måste hon först lära sig svenskan."
"Det ser ut", återtog den gamla damen, hårdt knipande
på munnen, "som om fröken icke riktigt skulle komma
att passa för sin plats här. Vi äro bildade menniskor
och hafva hvad man kallar folkvett, men tycka ej om
att det sista uppoffras för bokvettet" ... För sig
sjelf tillade gumman i tankarne: "Jag kan just undra
hvad salig öfversten skulle hafva sagt om den här
nippertippan!"
Fröken visade ingen förvåning öfver det besynnerliga
emottagandet, men hennes stora högblå ögon slöto
sig med en viss hastighet, och innan den långa mörka
ögonfransen åter upplyftes, hade derinom visst varit
flera intryck att gömma. "Jag förstår fullkomligt
fru öfverstinnans önskan och jag vill icke motstrida
den, då jag får veta huru den sammanstämmer med lilla
Karins förmyndares: endast han kan lösa mig från mitt
gifna ord."
I detta ögonblick visade sig kapten Mauritz, som just
lagom hemkommit för att höra de sednaste yttrandena
från båda sidor.
När Mauritz’ och Paulines ögon första gången möttes,
kände sig båda öfvertygade om att de skulle förstå
hvarandra. Hon skrämdes lika litet af hans stelhet
som han af hennes obesvärade lätthet att reda sig.
"Må fröken vara uppriktigt välkommen till vårt
hem!" sade han. "Gladt är det visserligen icke,
men jag tror att fröken skall finna en läraktig och
tacksam elev" ... I det samma ringde han och tillsade
den inträdande husmamsellen att föra fröken till sina
rum samt söka reda på och skicka upp lilla Karin.
Pauline gjorde en artig komplimang för så väl
öfverstinnan som den unge värden och aflägsnade
sig utan att hafva sagt mer än ett uttrycksfullt:
"Jag tackar!"
"Hvad, i herrans namn, är detta för fasoner och
konsiderationer!" utbrast öfverstinnan, så snart
hon blifvit ensam med sin herr son. "Du, eljest så
knapp om orden, höll ju en ordentlig harang – och
hvad menade du med sina rum? Jag hade ju befallt att
hon skulle hafva gula kammarn."
"Den var naturligtvis för inskränkt till både
sängkammare och skolrum. Jag har derföre tillsagt
att dörren skulle öppnas emellan den och blå
gästrummet."
"Åh, det är skamligt – skall det behöfvas en dublett
åt en guvernant ... jo, det borde salig öfversten
hafva sett!"
"Jag anser, min bästa mamma" (kapten Mauritz kysste
härvid sin mors hand), "att det skulle vara mera
skamligt att logera ett sådant fruntimmer alltför
illa ... Och nu låta vi sakerna hafva sin gång! Det
skulle göra mig ledsen, om fröken hädanefter icke
blefve bemött bättre än vid början."
Efter dessa ord gick kaptenen sin väg, och
öfverstinnan hade blott den trösten att muttra för
sig sjelf: "Nå, om jag någonsin kommer att tåla den
menniskan, så vore det konstigt!"
Under tiden stod Pauline helt tankspridd vid fönstret
i sin sängkammare. Hon hade glömt bort husmamsellen,
som, full af respekt för denna ståtliga dam, ånyo
upprepade att herr kaptenen tillsagt att det stora
rummet här intill skulle blifva frökens förmak.
Helt förbindligt vände sig Pauline om och gick genast
in i det vackra blå rummet, som hade en präktig utsigt
åt trädgården.
I nästa ögonblick kom lilla Karin inflygande. Det var
ett förtjusande barn, ljuft och vekt, och som den
lilla var begåfvad med ett fint och ädelt sinnes
instinkt, såg hon genast på Pauline att hon kunde
kasta sig i hennes varmt emottagande famn.
Emellertid ökades visst icke öfverstinnans goda lynne,
då hon af husmamsellen erfor huru Karin blifvit
"riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0031.html
