- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
42

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönland I - En läkares tankar om kökets betydelse - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock att, hvilket intresse de än egnade våra
personer, de hyste långt högre aktning för rom,
kaffe och tobak. En gammal grönländare måtte under
sitt skiftande lefnadslopp hafva lyckats fiska upp
några engelska ord, ty med korta afbrott skrek han
gång på gång så starkt hans lungor tilläto: pund rom,
butelj socker!

För mindre än så, för ett glas bränvin eller en nypa
tobak, kunde man få se en af dessa halfva amfibier
göra "mästerprofvet" med sin båt, som består deri
att roddaren vrickar till med kroppen, så att kajaken
för ett ögonblick vänder kölen i vädret och roddaren
gör ett slags volt under vattnet. Detta konststycke
kräfver lika mycken vighet som kallblodighet, ty den
minsta felaktighet i rörelsen eller blotta förlusten
af sinnesnärvaron är det samma som döden. Då han åter
visar sig öfver ytan frustar han som ett marsvin,
men är lika färdig att börja igen, vid förespeglingen
om en ny belöning.

Det ingick icke i vår plan att dröja länge i Pröven,
der vi ej kunde erhålla tillräckliga förråder för vår
vinterresa, och vi gingo snart åter ut derifrån. På
aftonen samma dag anlände vi till Upernavik, den
nordligaste af danskarnes stationer på Grönland. Till
sitt yttre företer denna just ingenting annat än hvad
vi sågo i den hamn, vi sist lemnat; några kojor eller
invånare mer skulle icke gifva den hedersrummet,
om den icke vore i besittning af ett residens för
guvernören, ett litet täckt diminutivum af kyrka och
dito prestgård.

Jag hade just ett ärende af kyrklig art och begaf mig
till prestens bostad; jag klappade på och infördes
i mottagningsrummet af en storväxt grönländska med
kopparbrunt ansigte och det svarta håret hopknutet
öfver hjessan. Kjolen tjenade just icke till att
förråda de möjliga behagen i hennes växt; fötterna
befunno sig i ett par skälskinnsskor, broderade med
garn i lysande skarlakansröda färger. Rummet doftade
af rosor, resedor och heliotroper, som blommade bakom
gardiner af snöhvitt musslin, en kanariefågel qvittrade
på sin pinne, en katt spann på golfmattan och
en man af trefligt utseende räckte mig en hvit
hand till helsning. Det var presten. Hans fru och
en syster kommo ut, och vi sutto snart omkring
familjebordet. Mottagandet var särdeles vänligt och
skulle kommit mig att glömma de tjugufem dagar, jag
tillbragt på hafvet, om jag icke haft ett sorgligt
uppdrag till min värd, nämligen en anhållan att han
ville begrafva vår skeppstimmerman, som aflidit några
dagar förut.

Kyrkogården var ödslig och dyster. Den är belägen på
en kulle ofvanom staden, och som der icke finnes en
handfull jord, så bildar den ett slags trappa af på
hvarandra staplade klippblock. På afsatserna ställer
inan de groft arbetade likkistorna och öfverhöljer
dem sedan med sten-kummel; en dyster hviloplats för
dem. som här slumra i en evig vinter!

Vi använde fyra dagar för uppköp af seltyg, några
hundar, renhudar och skälskinn. En del af hudarne
lemnades till infödda sömmerskor, och snart voro
vi försedda med klädespersedlar efter landets
sednaste mod och lämpade efter dess klimatiska
förhållanden. Fotbeklädnaderna voro i synnerhet
gjorda med omsorg, fullkomligt vattentäta och icke
utan en viss elegans; de voro af skälhud, sydda med
senor och på ett förunderligt sätt afpassade efter
fotens form. Hudarne, ömsevis utsatta för stark värme
och köld, blifva bländande hvita och sådana, att de
kunna formas efter de mest uppdrifna fantasier och
smakregler.

Sedan vi slutligen försett oss med en infödd tolk
och en "superintendent" för våra hundar, gingo vi
om bord för att börja vår farliga segling uppåt
Baffinsviken eller så långt öppet vatten tillät oss
att framtränga. När vinden började fylla seglen och
Upernavik försvann bakom sina kullar, kändes det
som om med det samma sista bandet brustit, som ännu
fästat oss vid verlden – vid kärlekens, solens och
grönskans sköna verld.

En läkares tankar om kökets betydelse.

Min kära läsarinna! Det är alldeles icke likgiltigt,
hvad en menniska äter eller huru födan tillredes. Hos
de flesta personer finnes något som kallas lynne,
och detta hänger mera tillsammans med köket, än man i
sjelfva verket anar. Känslorna vexla före och efter en
måltid. Man tänker tyvärr ej lika öfver alla punkter
vid god och vid dålig matsmältning. Den gamle romerske
senatorn, som lärde att magen är de andra lemmarnes
herre, var en stor filosof. Ja, må ingen anklaga
mig för en genomgående materialism, om jag påstår,
att på magens normala tillstånd beror staters öden,
familjers väl, äktenskaplig lycka.

Ett gammalt ordspråk säger, att en sund själ bor
i en sund kropp. Helsan åter beror till en
stor del på maten,
och mången gång har djup melankoli sin rot i
klen matsmältning. Redan på grund häraf borde
hvarje husmoder utveckla stor sorgfällighet vid
matlagningen. Derföre borde hvarje flicka före sitt
giftermål genomgå en teoretisk och praktisk kurs icke
allenast uti födoämnenas värde och tillredning,
utan äfven göra sig förtrogen med den del af
sundhetsläran, som står i direkt sammanhang med
vilkoren för bibehållande af en ostörd matsmältning. I
allt detta skulle hon stå en sträng examen. – Jag
är öfvertygad om nödvändigheten häraf långt framför
inhämtandet af kännedom i engelska och franska,
virkning och broderi och att denna kunskap är vida
bättre och vigtigare än ytlig, boklig bildning,
som mången gång ej blir mer, än skal utan kärna.

Det bästa af allt.

Det fins nå’nting på jordens ring,
        Som man kan kalla bra,
Som är så bra, att ingenting
        Jag ville hellre ha’.

Ni räknar upp en mängd af namn
        På allt, ni finner bra;
Pro primo: flickans öppna famn –
        Åhja! åhja! åhja!

En konungs gyllne diadem
        mig skulle passa bra,
Och tronen vore nog beqväm –
        Åhja! åhja! åhja!

Tro icke att jag hatar guld!
        Det är rätt bra att ha’,
I synnerhet när man har skuld –
        Åhja! åhja! åhja!

En trogen vän jag gerna vill
        I med och motgång ha’ –
Om trogen vänskap finnes till –
        Åhja! åhja! åhja!

Kanhända lyckan främst bör stå
        Bland det som kallas bra!
Att kallas: "lycklig såsom få" –
        Åhja! åhja! åhja!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free