Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmännyttigt - Visa af August Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husmödrars bepröfvande; sedan smöret efter
tillredningen väl tvättats och torkats med linne,
delas det i stycken och nedlägges i krukor, på så
sätt att inga tomrum uppkomma. Krukorna ställas sedan
i en stor, till hälften med vatten fylld kittel,
som upphettas ända till kokning, eller med andra ord,
man ställer krukorna i ett bad af hundra graders
värme. Har vattnet uppnått denna temperatur, så låter
man det kallna, och tager derpå upp krukorna. Sålunda
tillredt smör skall efter sex månaders förlopp
visa sig lika friskt, som om man nyss tagit det ur
smörtjernan.
Visa
af August Söderman.
Allegretto.
Sång och piano.
Nu klär sig våren igen så grön,
Och alla lunder bli unga,
Och alla vågor gå fritt i sjön,
Och alla fåglar de sjunga.
Jag ensam sitter vid strandens våg
Och är så sorgsen uti min håg,
Och alla tankar bli tunga.
På dig jag tänker, du forna vän,
Som svor att aldrig mig svika;
Din ed, du dyre, hur höll du den?
Hur höll du löftena rika?
Som vinden far och som vågen ror,
Så kom du hastigt och hastigt for,
Och alla eder tillika.
Men fast du svikit din flickas tro,
Så skall hon aldrig dig glömma,
Och fast du stört hennes hjertas ro,
Så skall hon icke dig döma.
När tusen bilder i lifvets storm
För henne vexla gestalt och form,
Din bild hon ensam skall gömma.
Kanske i stormarnes vilda brus
Också ditt hjerta skall brista,
Kanske din lycka, din lefnads ljus,
Engång, som jag, du skall mista.
Då är jag död, men jag står dig när,
Än lika älskande, varm och kär,
Och följer dig i det sista.
När då en stilla, en helig frid
I bittra qvalen sig gjuter,
När för ditt öga en stråle blid
Som blixt i natten framskjuter;
Då är det jag, som i andehamn,
Ej känd, ej anad, uti min famn
Dig ömt och innerligt sluter.
Zacharias Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
