Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf - Rebus - Charader - Gåta - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Från gruset mot ljuset så gladt jag mig höjer,
min sträfvan är fri och min sfer likaså;
i sättet att vara min sträfvan sig röjer,
naturlig och glad är jag lätt att förstå;
ty hela min själ ligger fri på min tunga,
jag älskar mitt lif och jag dyrkar min Gud:
om detta tillsammans jag gerna vill sjunga,
så godt jag förmår, och man lyss till mitt ljud.
Min sång plär man icke bedöma af orden,
men likväl till hjertat den tränger hvar gång;
ty hvar jag drar hän, är jag älskad i norden,
såväl för mitt väsende, som för min sång.
Och likväl – hur orätt af dem, som det göra! –
man lurar ibland för att taga mitt lif:
O, kunde jag blott dessa stenhjertan röra!
Ack, funnes i verlden ej hat eller kif!
Men detta, tyvärr, är en önskan, som ständigt
behöfver upprepas och åter blir ny!
Hvad under, om då jag det finner nödvändigt
en gång från de stridsamma bygderna fly!
Om nu på mitt rent typografiska värde
till vidare ledning du särskilt vill se,
så ser du, att ödet af slikt mig beskärde
den samlade summan af två gånger tre.
Hvad af dessa typer, du sedan kan dana,
det vill jag beskrifva, så godt jag förmår:
Hvad krigaren stred för, som ock för sin fana;
hvad bör man till lärdom de bortflydda år?
En mäktig gudinna, som verlden beskyller
att falskheten nära i böljande barm;
hvad tornspiran synes, när sol’n den förgyller,
och den plär värdera, som här "kröker arm".
Hvad är det, i lefnadens skola vi böra,
när vishetens guldkorn vi icke försmå,
när "praktiska rön" af det skedda vi göra,
när "litet af hvarje" vi vilja förstå?
Hvad bör, helt naturligt, den vägen ock vara,
om hvilken man säger, att genast den är?
Hvad är han, som plägar sig modigt försvara
mot våldets och lögnens fräckt samlade här?
Hvad är det, som derför i honom bör finnas,
till trots, hur den mäktige fienden svär?
Hvad har ni nog varit, om rätt ni vill minnas,
en gång, eller blir, om ni icke det är?
Hvad är det, man säger "den icke", som saknar
förmågan, fast viljan är naggande god?
Och hvad lefver liten, när hoppet uppvaknar,
och sorgerna dränkas i drufvornas flod?
Hur är det en köpman sin räkning plär börja?
Hvad är det man säger, att tiden förmår?
Hur svarar du se’n om jag skulle dig spörja;
hvad ser du det kräket, som ingen gång går?
Hvad var det, som Noach, den hedersman’, gjorde
på gifven befallning i urminnes tid?
Hvad vrede jag – visste jag blott, att jag borde –
i hvalfvet nog kring, för att säll bli dervid?
Hvad är det, man stundom hör tanterna säga,
att "det eller det lilla sötungen min",
i ord, som ej alltid med guldvigt de väga?
Hvad hade jag gerna ett – fullt upp med vin?
Hvad såg jag hos garfvar’n, hos bryggar’n, i köket?
Hvad satt jag inunder vid "bäckarnes språng"?
Nu, gunstige läsare, slut med försöket;
det nästa skall blifva en kommande gång.
A-st.
Rebus.
 |
| (Rebus) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
