Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gamen.
- Ett fosterländskt Bildergalleri. XXVII. Carl Gustaf Rehnsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ström af ruttna varor, som ögonblickligen förorsakade den
våldsammaste eruption äfven hos honom och med ens botade
honom för all vidare lust att komma i någon närmare
förbindelse med de glupska fåglarne.“
*
Ett fosterländskt Bildergalleri.
XXVII.
Carl Gustaf Rehnsköld.
Nu ligger S:t Petersburgs grundval fast orubblig!
utbrast czar Peter I efter det utkämpade slaget
vid Pultava, der Sveriges stormaktsdröm lyktades i
blod. Ifrån den dagen hade det ryska folket fått luft och
brutit det stängsel, Sverige, Polen och Turkiet satt för det
samma genom att hålla det utestängdt från Östersjön och
Svarta Hafvet. Ifrån den dagen var svenska folkets lott gifven: i stället för att sjelf kunna kasta sitt svärd afgörande i den allmänna politiska vågskålen, måste det inskränka sig till att skydda sina egna landamären. De konvulsiviska ryckningar, det gång efter annan gjorde, för att återvinna sin vid Pultava brutna makt, beröfvade det slutligen dess sista, med dess hjerta sammanvuxna del af landet på andra sidan Bottenhafvet. Nu återstå för det samma blott dess “af naturen uppdragna gränser“; men dem skall det skydda, ty än lefva sång och saga i Sviars och Goters landom, än bryner dvergars tropp stålsatt jern i dess berg, och Asars söner vilja med mod i barm och blod så varm, med lif och gods bevara friheten å den jord, som dem fostrat har, det namn som dem Odin gaf, den stat som än aldrig bar ofri mans boja.
Dock, vid namnet Pultava knyter sig äfven namnet på
en af Sveriges tappraste krigare, djerfvaste och anseddaste
generaler. Det namnet är Carl Gustaf Rehnsköld, som
härstammade från en urgammal adelig slägt i Westfalen,
Keffenbrinck, som hade till stamsäte godset Keffenbrinck och borgen
Rehne på gränsen af Nederland vid Ostfriesland. Gerhard
Kewenbringk von Rehnes son Johan Kewenbringk blef bekant
med grefve Axel Lewenhaupt i Pavia och kom med honom
till Sverige år 1572, der han blef farfar till det under namnet
Rehnsköld år 1639 adlade regeringsrådet i Pommern Gerdt
Antoniison Kewenbringk, som var i andra giftet förmäld med
Brita Torskeskål, af gammal vestgötaadel, hvilken födde honom
sonen Carl Gustaf i Stralsund d. 6 Augusti 1657.
 |
Carl Gustaf Rehnsköld.
|
Denne studerade i Lund under ledning af den ryktbare
Samuel Pufendorf, hvars betydande arbete i europeiska historien
han till en del renskref, och ingick derefter som fänrik
vid Vermlands regemente 1673, befordrades till löjtnant vid
gardet 1676 och deltog som sådan i Carl XI:s krig mot
Danmark. Han lade i dagen prof på djerfhet och mannamod
under ett angrepp på en dansk skans vid det i närheten af
Kristianstad belägna Tostebro. Fick med anledning af denna
bravour befäl som kapten vid gardet i slaget vid Halmstad
samma år och gjorde i slaget vid Landskrona tjenst som majors- och generaladjutant. Han befordrades nu till öfverstelöjtnant vid Drottningens Lifregemente 1677 och hade redan vunnit det anseende, att han under sin vård fick den unge hertigen af Holstein, den samme som sedan blef gift med Carl XII:s syster. Denne skulle naturligtvis praktiskt lära sig krigets då firade, men likväl så bedröfliga konst, hvarföre han med Rehnsköld deltog i Ludvig XIV:s nederländska krig, der Rehnsköld utmärkte sig i den blodiga striden vid Leusel i Hennegau, icke försummande att inlära Wilhelms af Oranien berömda, försigtiga krigskonst.
Återkommen derifrån, avancerade Rehnsköld under den jemförelsevis långvariga fred, som nu följde, efter hand till öfverste för tyska lifregementet till fots och till kommendant i Landskrona
1689, till öfverste för norra skånska kavalleri-regementet 1693
och till generalmajor af kavalleriet 1696, hvarjemte den nyss
på tronen stigne Carl XII skyndade att utnämna honom till
generallöjtnant och guvernör i Skåne 1698 samt upphöja
honom i friherrligt stånd samma år. Också var den femtioårige
krigaren snart en afgjord gunstling hos den femtonårige
konungen, och när Danmarks, Sachsens och Rysslands
sammangaddning om ett gemensamt angrepp mot Sverige blef
bekant samt konung Carl beslöt att med djerf hand spränga
detta förbund, var Rehnsköld en bland de officerare, till hvilka
den unge konungen särdeles slöt sig.
Emot holländarnes afrådan ville Carl XII landstiga på
Seland, för att sedan anfalla den ene efter den andre af de tre
sammansvurne. Han kunde ej frigöra sig från denna tanke,
utan grep en dag med hvardera handen tag i de båda män,
som sedan skulle bli hans närmaste, den ene som statsman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0105.html
