Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sol och sommardag. Sylvia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sol och sommardag.
Med teckningar af C. S. Hallbeck.
Sol och sommardag, med dess nätter af dagrar höljda
i lättaste flor – en skönhets anlete bakom slöjan.
Se huru den lyftes, huru rosenmoln leka med gyllene
lågor och solen träder fram i purprad skrud.
Slå kammarfönstren upp, låt luften strömma in,
hör småfåglarne qvittra sin morgonhymn. Bort från
denna qvafva stad, med grannens tak till horisont
och storrosiga tapeter som närmaste vyer! – Hör huru
klockorna ringa sabbaten in – skyndom ut, för att
under den väldiga blå domen, formad af Guds egen hand,
prisa hans mäktiga skapelse.
Sol och sommardag, ja! Hvilket rörligt lif, hvilka
vexlande taflor!
Se der knogar en familjefar på en stor korg och i
hans rockskört håller en treåring sig fast, medan
modren kommer tätt efter skjutande på en korgvagn,
deri en miniatyrmenniska som bäst håller på att offra
åt Morfeus.
Milda himmel! Två buteljer öl äro
glömda! "Söta Livi, spring hem efter dem, vi vänta
dig här!" – Och Livi, en dam om sju år, rusar åstad
så att det utslagna håret står i alla väderstreck.
Aj, der föll hon omkull och visar ett blått märke
på knäet. – Strömoln på äktenskapshimmeln – men ack,
det är herrligt ändå att, sedan man arbetat, trälat
och knogat sex långa dagar, på den sjunde få, som
fadren säger: "ute i det gröna hämta sig en näsa full
frisk luft." – Der stå tre flickor i schäferhattar,
de skratta och prata om "lagårdsgäle" och utflygter,
och spiseln och stränga matmödrar äro glömda. –
"Ur vägen, flickor, det skall festas i dag", säger
en herre med blossande cigarr i munnen, "kommer ni
med på Tivoli i qväll?"
"Sällan, skräddare!" – Der ila arm i arm en herre
och en fru, hack i häl följde af en lurfvig pudel
– "skynda på, snälla Clara, om fem minuter går
ångbåten!"
"Stöd dig på mig, Janne", ber en mor en liten blek,
utmerglad varelse, "nu skola vi ut ett slag på
Djurgården och du skall bli så stark och rask!" –
Se i portgången der står en liten flicka i renstärkt
kattunsklädning, huru hon sträcker hufvudet fram och
betraktar en karl med ett positiv på ryggen och som
vandrar åstad jemte tvenne halfnakna akrobater.
"Jag vill ut, ut!" ropar den lilla, som är visen i
kupan, och nu surra andra stämmor efter henne på
samma låt. "Styren er, småttingar", ber en varnande
röst. "Har du korkskrufven, Anders?" – "Allt klart!" –
"Se dig då före, kära gubbe", ber en trind liten
varelse, "och trampa inte sönder min klädning! Se så,
nu är jag tvungen att laga den! Komma vi nu för sent,
är det din skull!" – "Gubben"
brummar, att man skyller på honom allt ledsamt som
sker; men nu småler "den trinda", att lagningen kan
ske på sekunden och "gubben" småler, och himlen är
så högblå och lifvet så skönt!
Se huru ångbåtar ryka vid strand, se huru vågorna
glittra af glänsande sol, se denna brokiga, bullrande
trängsel! Följom med närmaste flock, hvart den nu än
må ställa färden. – Jaså, det bär af till Carlberg! –
Passagerare strömma om bord och ångbåten är snart
garnerad med ljusklädda damer, svajande flor, herrar
med hattar och fina bonjourer. Bredvid oss sitter
en kavaljer och suger på sin käppknapp, under det
han betraktar en blond flicka, men flickan har blott
ögon och öron för sin granne, en yngling med ljusröda
handskar och grön halsduksrosett. "Ack, min Gud, mins
du en söndag här uppe i backarne?" frågar flickan
och hennes blickar hvila dröjande på de grönskande
stränderna. Ynglingen småler –
han mins. – "Fi donc", säger en herre med pince-nez,
"huru svarta de der kolbärarne se ut – att lasta
ur stenkol en söndag!" och han framsträcker ett
välformadt ben, som han synar med nöje. "De äro
väl tvungna, förtjensten går framför allt", svarar
en bredaxlad dam, som sprider en stark odör af lök
omkring sig. "Tvungna! jag vet ingenting, som kunde
förmå mig, att, en sådan dag som denna, gå så der
svart!" infaller en flicka och den bredfransade
silkesschaletten på hennes hufvud gör en stor sväng.
Här och der under färden lägger ångbåten till,
passagerare komma och gå. Snart, mellan grönskande
popplar, framskymtar det hvitglänsande Carlbergs
lustslott med sina nyrappade murar och gamla minnen,
hvilka i sin ram sammanbinda namnen af den tappre
krigiske konungasonen Carl Carlsson Gyllenhjelm och
den stolte, mäktige drottningagunstlingen Magnus
Gabriel de la Gardie. – Tyst! genljuder ej här i
trapporna klangen af väldiga sporrar, höres ej fraset
af släpande brokader borta i korridorerna? Nej! det
är ju blott lätta fjät från en ung kadett, som med
mössan käckt på nacken stormar ut i det fria – en
hägring än i blått, men utan "kyller ifrån splitets
dar". – Se dessa herrliga parker, dessa perspektiver
af grönskande hvalfbågar, genom hvilka solen kastar
ett gyllene nät öfver jemnskurna gräsmattor. En gäll
pipa ljuder och ett lokomotiv rusar flåsande fram,
dragande på sin tunga kedja af rasslande vagnar. Låt
oss vandra vidare bort, der intet buller stör våra
drömmar!
 |
Solna kyrka med Berzelii graf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
