Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 229 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apornas vanor och ovanor. - Guldets Fata Morgana. Af E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Är hjorden mycket stor, så går plundringen mera
systematiskt till väga. Vi få ett begrepp derom genom
att kasta en blick på närstående illustration, som
återgifver det ögonblick, då ett apsällskap är som
ifrigast sysselsatt att plundra en plantageägares
fruktträdgård. Under det endast ett fåtal sprider sig
för att samla axen och frukterna, så äro de öfriga
fördelade på vissa afstånd inåt skogen till en slags
kedja, och nu langas rofvet från hand till hand med
en märkvärdig hastighet. Vi kunna mycket väl tänka
oss ägarens öfverraskning och harm då han finner dessa glupska gäster
i färd med att länsa hans planteringar!

Och mot dessa tjufvar har man intet skydd; ingen strafflag,
intet fängelse, ingen vanfrejdande afbasning
skrämmer dem. Det lönar knappt en gång besväret
att skicka efter dem en hagelsvärm, ty de försvinna
blixtsnabbt, och träffar man också en, som sålunda
får plikta för alla, så har man dock hela svärmen för
öfrigt qvar, alltid färdig att, när man minst väntar
det, aflägga nytt besök för en ny olaga beskattning.

Guldets Fata Morgana.

Alltjemt framskymtar i folkens lif en gyllene
fantasibild, som med underlig makt fängslar
menniskosinnet och drager till sig mängdens blickar, icke
blott den okunniges, utan äfven den lärdes. Han
lyser fram, denna bild, redan i Moses’ tidsålder,
ban sprider sitt mystiska sken öfver evangelisten
Johannes’ samtid, han framträder ur det trettonde
och fjortonde århundradets dunkel, buren af namn
sådana som Albertus Magnus, Roger Baco, Basilius
Valentinus m. fl. och dröjer qvar ända till vårt
århundrade, fängslad med de starka bojorna af en
folktro, som af inga förnuftsgrunder låter sig
helt och hållet bortblåsas. Hvad vi här åsyfta är
ingenting annat än alkemien, guldmakarkonsten –
"en förförerska som lockar alla, för att sedan håna
dem; en bottenlös konst, som födes af snikenheten,
fortsattes af skrytet eller bedrägeriet och slutar
med tiggarstafven eller vid galgen".

Hos en alkemist.

Den äldsta alkemistiska skrift, som blifvit känd,
är den så kallade tabula smaragdina, som tillskrifves
en egyptisk prest vid namn Hermon. Dess
ålder är obekant och sjelfva originalet har ingen
sett, ty skriften existerar blott i en latinsk
öfversättning, innehåller en föreskrift om
framställning af guld och lyder ungefär sålunda:

"Det är sant, utan lögn och ganska säkert: det
understa är liksom det öfversta och det öfversta
liksom det understa, för att deraf skall framgå
ett underverk. – Och så som alla ting komma ifrån
En och från hans tanke, så uppstå de också alla ur
Ett enda ting. Detta tings fader är solen, månen
är dess moder. Vinden har burit det i sin famn och
jorden har varit dess amma. Det är grunden för all
verldens fullkomlighet. Dess kraft är oförminskad,
om det åter blir
till jord. Skilj jorden från det fina och det fina
från det grofva, sinnrikt och konstfärdigt. Det
stiger upp till himmelen från jorden, det stiger åter
ned till jorden från himlen och erhåller kraft från
både höjden och djupet. Så har du det herrligaste i
verlden, och allt mörker skall vika ifrån dig. Det
är det allra starkaste, det förvandlar alla ämnen
och genomtränger alla kroppar.

Så blef verlden skapad. Men härvid voro de underbara
frändskapsämnen verksamma, af hvilka detta ting
är ett. Derföre kallas jag Hermes Trismegistos den
trefaldt store, emedan jag förenar de tre delarne af
hela verldens gåta. Detta är allt hvad jag säger om
solens verk."

Denna tabula smaragdina erinrar ovilkorligen om
hvad den enbente Pedro utropar i "Preciosa":

"Herrligt! Något dunkelt är det,
Men klingar dock rätt underbart."

Icke desto mindre hafva personer, och det till och
med personer med hufvud, i åratal bråkat sin hjerna
med uttydningen af den mystiska skriften. Lynesius
förtydligar guldmakarereceptet i följande vers:

"Himmel ofvan, himmel nedan,
stjernor ofvan, stjernor nedan,
Allt der ofvan, allt der nedan.
Detta tag och lycklig blif!"

Af profana personer är Hermes väl den äldste
alkemisten. Bredvid honom figurerar Kleopatra såsom
qvinlig guldfabrikant. Den äldsta bibliska person,
hvilken af alkemister plägat åberopas, är Tubalkain,
"mästaren i allehanda koppar- och jernverk". Moses
räknas också till alkemisterna, enligt skriftstället:
"Och Moses tog kalfven, som de hade gjort,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>