- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
232

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur hexeriprocessernas historia. Af Wilhelm Berg. - Två bilder från Dal. Af A.-E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det onda hade sitt tillhåll. Bland de första
trolldomsransakningarne i vårt land torde väl den
vara, som är föremålet för denna lilla uppsats. Den
företogs 1593 på Visingsö enligt berättelsen härom i
"Linköpingz Capitelz Dombook, Begynnandes A:o D:o 96
uppå Hvilket åhr Högwyrdig och Höglärd Archebiscop
Abram Andreæ Anger höllt Generalem Visitationem
öfver alt Linköpingz Biscopz Sticht" (i Upsala
univ. bibi.). Protokollet öfver ifrågavarande
ransakning lyder ordagrannt sålunda:

"Wisingzöö. Anna och Gunnel på öön ähre öfvertyghade
för truldom, vidare besked finner man uthi pastoris
berättelse bref så lydandes: Thesse efterskrifne
qvinnor, som äre berychtade för truldom, Anna och
Gunnel. Denne Gunnel var för rätte anno 93, och var
en bonde, Håkan i Stibby, som hon lofvade ondt och
honom vederfoors thz, och han klagte sigh för henne,
och badh henne hon skulle signa honom, hon
signade honom och lade honom hemma uthi sin säng,
och han fick en sömn. Strax fick han sin helso igen,
och gick helbregda hem. Ithem Anno 91 kom där itt
stort spiäll på en bryggio (bryggd) ved Grefvens
gårdh på 8 tunnor Malth så att dhe komme pannan intedh
till att siuda itt dygn; dhe lade aldrig så myckie
unner pannan dhe kommo henne lickväl intedh till
att siuda, och malten begynte till att surna. Hende
sig att Mester Hans Guldzmedh, som var skaffare och
Marcus Marcusson, Gårdzfougten, ginge till henne
och gofve henne enn 1/2 T:a spannemåll, och då fick
pannan strax booth (!) och begynte till att siuda,
så ingen neppeligen kunde henne
stilla. Dätta vitnar Marcus i går annan dagh
pingesdagh, och att så sant var, vitne vij dannemän
på Wisingzöö, at thz var före för rätte. – Dän
andra systern, Anna, är och sammaledes skyldh för
truldom. Blefve båda förde i fängelse af Peder
Hannsson, som däm skulle straffa; mz dätt velckor
förde han dhäm i siön och dhe gofve sitt samtycke
därtill: om dhe flothe skulle dhe vara skyldige till
döden. Och mestermannen svämde them och the fluthe
och kommo åter i fängelse igen[1]. Sedan komme the i
löfte (måste sätta borgen för sitt uppförande) och
intedh omtalat sedan. Detta vittne vij som byggia
och boo på Wisingzöö, och dhe som stå i löfte äre
här tilstädes, att the skulle ståå till svars hvart
the blifva kallade.

Denne Gunnil bekände sigh hafva 9 bandh af Råbock,
och på hvart dhere 5 knutar; hon las ihop månge
lässninger (besvärjelser) och sade sigh hafva lärt
utaf Ingels moder i
Miöhult, den kloka qvinnan som fördes till
Linköping, och gaf henne därföre 2 daler. Hvad som
klagades i pastoris bref bekende hoon altsammans. Hon
hafver ock på fiskeri brukat samme bandh, så att
hon kunde borttaga fisken när henne syntes. Ithem
kunne taga nyttian ifrån booskapen, och sade (hon):
dän onde bekommer dätt och förer dätt på vagnar
vester nor (åt nordvest), och tager folck därtill
dhe som draga lasset, stundom 2 stundom tunna,
men senast drog vargen lasset åth honom. Frågades
hvar dhe (hon och djefvulen) kommo till möte? säger
vedh en åå i Westergöttland benemdh Svea åå, och
kommer han i mannaliknelse och lofvar



illustration placeholder

Baldersnäs.

(Tillhör art. "Två bilder från Dal".)



[1] Således var
det en s. k. "gudsdom" som här
användes. Redan den arabiske geografen Ahmed ben
Fozzlan, som år 921 gjorde en resa till trakten kring
öfre Wolga, berättar att ryssarne (den tiden till stor
del af skandinavisk härkomst) togo alla gamla qvinnor
och kastade dem bundna i en stor flod; den som då
flöt på vattnet ansågs för hexa och brändes. (An. for
Nordisk Oldkynd, 1857 sid. 218.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free