Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En flykt från Siberien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den helige Hieronymus snart göra ert skägg riktigt
tjockt och långt, på det att ni lyckligt och väl
skall komma härifrån!’
"Med Iwan sände han till närmaste postkontor de få
raderna till mig om sin befrielse, men vågade icke
inlåta sig i några vidare detaljer.
"Sedan den föregifna sjukdomen varat några dagar,
vågade Stanislaus, väl inhöljd, visa sig för en
omgifning, hvilken blott väntade hans ordres om
afresa, och som de ryska militärerna vid de olika
stationerna ständigt ombyttes, så hade de eskorterande
soldaterna blott helt flyktigt skådat den ryska
kommissarien, hvarföre Stanislaus icke här behöfde
befara någon upptäckt.
"Det var emellertid en särdeles svår resa, som han nu
måste företaga. Kommissariens packvagn var emellertid
väl försedd; men utan att dricka en myckenhet starkt
té hade han icke kunnat uthärda den skarpa kölden, som
nästan tog bort anden. Öfver de vidsträckta fälten,
der hästen ofta sjönk ned öfver knäna i nyfallen snö,
och mellan drifvor, höga som
hus, färdades han nu fram, utan hopp om någon ändring
i denna bistra väderlek. Ty dessa siberiska vintrar
vara minst åtta månader å rad, medan man långa tider
icke ens ser till en enda solglimt. I början på Maj
ligger snön flere fot öfver marken, men i slutet på
samma månad är allt hvad som bär namn af träd och
äng i full grönska – i Augusti börjar dock snöfallet
å nyo. Lika stark som kölden om vintern är hettan
om sommaren, sanden känns brännande under fötterna
och en tungus skulle hellre vilja vandra barfotad om
vintern, än om sommaren. Under denna starka hetta ser
man nästan alltid solen på horisonten, och de, som ej
äro vanda dervid, finna knappt någon tid för sömnen.
"Vid öfre Lena-floden resa de nomadiserande tunguserna
sina lädertält, medan vid nedre delen af denna flod
jakuterna
äro bosatta. Intet folkslag är så gästfritt som
dessa sednare – utan att någonsin mottaga betalning,
bjuda de den trötte resenären all den förfriskning
de förmå. Men tunguser så väl som jakuter lefva i
allmänhet ett mycket försakande lif och kunna, utan
att förtära någon föda, under flere dagar ströfva
omkring på jagt efter en ren eller en hare.
"Det var på sätt och vis en ganska intressant färd
min bror så oförmodadt fick anföra. Hans ungdom och
starka helsa kommo honom att uthärda alla de stränga
försakelser och ansträngningar, som voro förknippade dermed.
"Ändtligen var han dock på återvägen.
"Genom snöyra, stormar och köld arbetade
han sig småningom allt längre och längre fram, tills han
uppnådde gränsen mellan Siberien och Ryssland. Färden
genom detta sednare land gick dock åter temmeligen
fort, och snart hade han uppnått
Petersburg, der han, i stället för att uppvakta
kejsaren, direkte begaf sig på en ångbåt, med hvilken
han, jemte Iwan, med furst Ladewskys hjelp och under
ett antaget namn, lyckades
komma öfver till Tyskland. Det var från
Hamburg jag just i dag fick hans bref, med alla dessa
särskilta detaljer."
Den unga frun tystnade, gästerna omringade henne under
ifriga lyckönskningar. Bland sällskapet rådde dock
en viss förstämning; – det säkra är, att man väntat
sig en annan upplösning och helt andra orsaker till
hennes förra nedslagenhet.
De vänfasta grannarne hade naturligtvis på hemvägen
ännu månget deltagande ord att tillägga; men alla
öfverensstämde dock deri, att skenet visst varit emot
fru Juel, men att aldrig någon bör döma derefter,
samt att de hvar för sig alltid trott det bästa om
henne, och att de tackade Gud, för att de aldrig sade
ett ondt ord om någon menniska.
Peregrinus.
 |
Färd öfver Siberiens snöfält. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
